alpin karaktär, den nedre, genom ett trångt pass (porta) något ofvanför Promontogno väl skild från den förra, vittnar med sina vinranksklädda kullar, kastanjeskogar och majsfält om italienskt klimat. Vid Chiavenna (317 m.) förenar sig dalen med den norrifrån, från Splügen, kommande Valle Giacomo. Den öfre, schweiziska delen räknar omkr. 1,700 till större delen protestantiska invånare med italienskt språk, hvilka mest sysselsätta sig med jordbruk och boskapsskötsel och i allmänhet äro välmående, men äfven liksom Engadinborna utvandra. Den italienska delen, från Castasegna till Chiavenna, är bördigare, men fattigare. Omkr. 4 km. ofvanför Chiavenna lågo förr de välmående byarna Piuro (Plurs) och Schilano, hvilka med sina 2,500 inv. vid ett bergras 4 sept. 1618 begrofvos af ett 20 m. högt gruslager. Hvarje spår af dem har försvunnit, och platsen är nu öfvervuxen af en kastanjeskog. Brege, en af Donaus källfloder. Se Donau. Bregendahl, Laurids Nörgaard, dansk politiker, f. 1811, d. 1872, blef 1842 assessor i landsöfverrätten (hofrätten) i Viborg, invaldes af denna stad 1848 i den grundlagsstiftande riksförsamlingen, där han var ordförande i värnpliktsutskottet, och sedermera alltjämt i folketinget, där han tog en icke ringa del i öfverläggningarna om mera praktiska lagar (om kreditföreningar, konkurslag o. d.). 1856--63 var han för Nörrejylland medlem af riksrådet, och 1860--70 var han oafbrutet ordförande i folketinget (1864--66 äfven i riksrådets folketing). Han tillhörde det nationalliberala partiets vänstra flygel. Sedan 1850 var han ordförande i styrelsen för den stora norrjylländska kreditföreningen. ^{E. Ebg.} Bregentved, grefskap på Själland, i Sorö och Præstö amt, upprättades 1750 af A. G. Moltke samt omfattar egendomarna B., Sofiendal, Juellinge, Turebyholm m. fl. Hufvudgården B., som nämnes redan på 1300-talet och 1731--40 tillhörde Poul Lövenörn, skänktes 1746 af Fredrik V till nämnde grefve Moltke. En väsentligen ny hufvudbyggnad i italiensk barockstil med ett högt porttorn uppfördes 1887--91. Trädgården är vidsträckt och präktig. Innehafvaren af grefskapet kan välja sin efterträdare bland sina manlige ättlingar. Nuvarande grefven, Frederik Moltke till B., f. 1854, härstammar i 4:e led från stiftaren. ^{E. Ebg.} Bregenz, hufvudstad i österrikiska Vorarlberg, vid Bodensjöns östra ända. 7,594 inv. (1900). En del af staden ligger nära sjön, en annan del i en bergstrakt, omkring det forna romerska kastellet Brigantium l. Brigantia, som fanns redan år 14 f. Kr. Stadens museum är rikt på romerska fornlämningar. Under medeltiden var B. säte för ett betydande grefskap. 25 dec. 1646 eröfrades det af svenskarna under Karl Gustaf Wrangel, hvarvid 40 tunnor guld vunnos såsom byte. Ett stycke norr om staden ligger det fordom befästa bergspasset Bregenzerklause. Bregninge kyrkbacke, den högsta punkten på ön Taasinge i Danmark, 74 m. hög. Man har därifrån en mycket vacker och vidsträckt utsikt öfver en stor del af Fyn, Själland, Lolland, Ärö, Als och södra Jylland. Bregno [bre'njå], italiensk konstnärsfamilj. Se Rizzo. Bréguet [-g<over>ä</over>']. 1. Abraham Louis B., schweizisk urmakare och mekaniker, f. 1747 i Neufchâtel, d. 1823 i Paris, där han upprättat en verkstad. Han var den förste, som förfärdigade dubbla astronomiska ur, dubbla kronometrar, sjöur, sympatetiska pendelverk, metalltermometrar o. s. v. B. förbättrade äfven telegrafien. -- 2. Louis François Clément B., den förres sonson, mekaniker, f. 1808, d. 1883, fortsatte på ett utmärkt sätt den af farfadern grundade affären i Paris och förfärdigade i synnerhet kronometrar för astronomiska och nautiska ändamål. Han gjorde sig dessutom förtjänt genom sina fysikaliska undersökningar af ljusets och ljudets hastighet samt öfver induktionen äfvensom genom förbättringar af den elektriska telegrafen. Bréhat [brea'], fransk ö i Engelska kanalen, 1,7 km. från kusten, midt emot staden Paimpol, i depart. Côtes-du-nord. Den är 102 har stor, har omkr. 1,000 inv., en liten hamn, fort och två fyrtorn. Inbyggarna, som hafva rykte om sig för hälsa och skönhet, äro nästan alla besläktade inbördes och lefva mest af fiske och sjöfart. Brehm. 1. Kristian Ludwig B., tysk ornitolog, f. 1787, d. 1864 som pastor i Renthendorf vid Neustadt. Han egde en synnerligen vacker och rik samling af europeiska fåglar. Hans undersökningar hafva varit af den största betydelse för en systematisk artindelning. B., som med förkärlek studerade fåglarnas lefnadssätt, blef genom sina populära skrifter det egentliga folkets lärare i fråga om dessa djurs nytta och skada, deras rätta behandling och vård. De viktigaste bland hans arbeten äro Beiträge zur vogelkunde (1821--22), Lehrbuch der naturgeschichte aller europäischen vögel (1823--24), Handbuch der naturgeschichte aller vögel Deutschlands (1831) samt Wartung, pflege und fortpflanzung der kanarienvögel, sprosser und nachtigallen etc. (3 uppl. 1871; "Kanariefåglarna, deras skötsel och fortplantning", 1869). 2. Alfred Edmund B., den föregåendes son, tysk ornitolog, f. 1829 i Renthendorf i Sachsen-Weimar, d. därstädes 1884, anträdde redan 1847 en vetenskaplig resa till Afrika, hvarifrån han först 1852 återvände. Han studerade därpå i Jena och Wien. 1856--58 företog han en resa till Spanien, och efter hemkomsten slog han sig ned i Leipzig. 1860 reste han i Norge och Lappland, och 1862 företog han, denna gång såsom hertig Ernsts af Koburg-Gotha vetenskaplige ledsagare, en resa i Bogosländerna. 1877 gjorde han resor i västra Sibirien och nordvästra delen af Turkestan, var 1878 kronprins Rudolf af Österrike följaktig på en färd till mellersta Donaus trakter och 1879 på en resa i Spanien. 1862--67 var han direktor för den zoologiska trädgården i Hamburg, och därifrån begaf han sig till Berlin, hvars praktfulla akvarium han upprättade. B:s största verk är Illustriertes thierleben (1863--69, flera upplagor; "Djurens lif" 1874--76; ny uppl. granskad och rättad af F. A. Smitt, Chr. och C. Aurivillius 1882--88, folkupplaga 1896--97). Han utgaf Reiseskizzen aus Nordost-Afrika (1855), Leben der vögel (1861; 2:a uppl. 1868), Ergebnisse einer reise nach Habesch (1863) samt, i förening med Rossmässler, Die thiere des waldes (1863--66) och, understödd af flera vetenskapsmän, Gefangene vögel, ein hand- und lehrbuch für liebhaber und pfleger einheimischer