und fremdländischer käfigvögel (1870--75). En samling af B:s föredrag utgafs 1890 under titeln Vom nordpol zum äquator ("Från nordpolen till eqvatorn", s. å.). Särskildt förtjäna B:s uppsatser i populära tidskrifter stort erkännande. Brehmer, Hermann, tysk läkare, f. 1826, d. 1889, blef med. doktor i Berlin 1853 och grundade 1854 den sedan dess mycket berömda kuranstalten för bröstsjuka i Görbersdorf i Schlesien. B:s skrifter behandla hufvudsakligen lungsotens terapi. ^{R. T--dt.} Brehonernas lag (eng. brehons-law; af kelt. breitheam, domare), den äldsta rättsförfattningen på Irland, hvilken var allmänt gällande före den engelska eröfringen och i vissa trakter fanns kvar ännu in i 17:e årh. Af dessa gamla lagar utgåfvos 3 volymer 1852 genom en kunglig kommission och en ny samling 1873 af W. K. Sullivan. De äro tydligen af mycket hög ålder och hafva ej mottagit några inflytanden från den romerska rätten, men väl af angelsaxisk, dansk och norsk rättsuppfattning. Vidare är bruket af präglade mynt okändt i dessa lagar; värdeenheten är kon. Lagarna utmärka sig genom en stor vidlyftighet samt innehålla de intressantaste bidrag till kännedomen om Irlands äldsta förhållanden. ^{J. F. N.} Breidablick (isl. Breðablik, "glans vidt och bredt"), nord. myt., Balders boning. Efter denna kallas utsiktstornet på Skansen i Stockholm för Bredablick. I Norge är B. namn på en för sommargäster afsedd kuranstalt i Valdres, på norra sidan af Tonsaasen, 600 m. ö. h., med storartad utsikt öfver Bægnadalen och Reinli, med Jotunheimens snöfjäll i bakgrunden. Anstalten har bad och egen läkare. Breiðfjörð, Sigurður Eiriksson, isländsk skald, f. 1798, af bondesläkt, måste tidigt afbryta sina studier och kom 1814 till Köpenhamn, där han i 4 år arbetade i tunnbindarlära, hvarefter han vistades än i Reykjavik, än i Köpenhamn, än på Grönland (1831--34; han fick där ämne till sin skildring Frá Grœnlandi, 1836). Död 1846. Fastän lefvande i högst tarfliga villkor, bevarade B. en ljus blick på tillvaron och utvecklade sig till en af Islands mest omtyckte skalder under förra delen af 1800-talet. Han är en utpräglad lyriker, som behandlar språk och vers förträffligt, och fastän påverkad af danska och norska skalder är han i god mening nationell. Han dels författade, dels öfversatte och bearbetade en mängd lyriska dikter, och för satiren hade han god fallenhet. Mest folkkär vardt B. såsom odlare af den gamla nationella diktformen rimur (se d. o.); särskildt i de lyriska inledningsverserna till dessa epopéer inlade han mycken poesi. (^{R. N--g.}) Breidifjord (isl. Breiðifjörður), den nordligare af de två stora hafsbukter, som skjuta in i Islands västkust. Den är ovanligt rik på holmar och skär, där massor af ejdrar häcka. I trakten kring det inre af bukten nådde den fornisländska sagoskrifningen sin rikaste blomstring, och den har därför blifvit kallad "Islands Attika". ^{R. N--g.} Breidyikingakappe. Se Björn, isländsk viking. Breinig [bra'j-], by i preussiska regeringsområdet Aachen. 1,861 inv. (1900). B. är särskildt kändt genom de många romerska fornlämningar, som påträffats därstädes. Breisach [bra'j-]. 1. (Alt-Breisach) Stad i badensiska kretsen Freiburg, vid Rhen. 3,537 inv. (1900), däribland 465 evangeliska och 438 judar, resten katoliker. B. ligger 246 m. ö. h. på en 45 m. hög basaltklippa, midt emot den på andra sidan floden, belägna fästningen Neu-B. Där finnas en evangelisk och tre katolska kyrkor, bland hvilka S:t Stephan, från 10:e--15:e årh., är bekant för sina intressanta konstverk. -- Redan Cæsar omtalar B., under namnet Mons brisiacus, såsom en befäst stad, tillhörig de galliske sekvanerna. Kejsar Valentinianus I lät 369 ytterligare befästa staden, och den blef snart den mest betydande i trakten. Från 12:e årh. tillhörande biskoparna i Basel, blef B. 1275 fri riksstad genom Rudolf af Habsburg, men besattes sedermera af hans son Albrekt I, som åt biskoparna i Basel kvarlämnade endast några höghetsrättigheter. Under trettioåriga kriget belägrades B. förgäfves af svenskarna, men intogs 1638 af hertig Bernhard af Weimar efter ett långvarigt försvar, som på glänsande sätt leddes af general von Reinach. Westfaliska freden 1648 gaf det åt Frankrike, och Ludvig XIV förlade därefter en af sina reunionskamrar till B. Genom freden i Rijswijk 1697 återbördades det till Tyskland, hvarför Ludvig på vänstra Rhen-stranden lät anlägga fästningen Neu-B. Spanska successionskriget bragte B. åter i Frankrikes våld, men det gafs tillbaka till Tyskland 1715 efter freden i Rastatt. Alltjämt ett stridsäpple mellan fransmän och tyskar, kom det slutligen under Baden genom freden i Pressburg 1805. De gamla fästningsverken slopades sedan, men 1870 led det mycket genom fransmännens beskjutning från Neu-B. Jfr Closer, "Breisach. Seine vergangenheit und gegenwart" (1883). (^{E. A--t.}) 2. (Neu-Breisach, fr. Neuf-Brisach) Stad och fästning i badensiska kretsen Kolmar, 3 km. från vänstra Rhenstranden. 3,307 inv. (1900), däribland 1,174 evangeliska och 102 judar. När Ludvig XIV 1697 måste afträda Alt-B., behöll han ett utanverk till denna fästning, Mortier-fortet, på vänstra Rhenstranden och lät 1699 Vauban anlägga Neu-B. med detacherade bastioner och kasematterade torn. För första gången belägradt 1870, uppgafs Neu-B. 10 nov., sedan Mortier-fortet fallit två dagar tidigare efter nio dygns beskjutning. Fästningen har på senare tider såsom ett viktigt brohufvud betydligt utvidgats och förstärkts. ^{L. W:son M.} Breisgau [brajs-], Brisagau l. Brisgau, fruktbart landskap i storhertigdömet Baden, motsvarande kretsarna Freiburg, Lörrach och Waldshut, hvilka tillsammans utgöra 4,389 kvkm. med 415,811 inv. (1900). B. tillhörde först hertigarna af Zähringen och kom efter hertigliga grenens utgång på svärdssidan 1218 dels till markgrefvarna af Baden, dels till grefvarna af Kyburg och Urach. Genom den siste grefvens af Kyburg arfdotter Hedvigs giftermål med konung Rudolfs af Habsburg fader kom en del af B. till habsburgska huset, som 1340 af grefven af Urach köpte hufvudstaden Freiburg och småningom förvärfvade nästan hela landet, så att Baden hade endast några små delar. I freden i Lunéville 1801 afträdde Österrike B. till hertigen af Modena, efter hvars död (okt. 1803) hans måg, ärkehertig Ferdinand af Österrike, erhöll landet såsom administratör och kort därefter som hertig. I Pressburg-freden 1805 måste han afträda det till Baden och Württemberg, hvilket mot ersättning 1810 afstod