vänstra flygel under Pappenheim. Svenskarnas andra linje red hastigt upp på flygeln och bildade där hake bakåt samt afslog Pappenheims sju gånger upprepade ursinniga anfall. Tillys högra flygel och midt, som ledo af svenskarnas eld, drogo sig åt höger, där de snart drefvo sachsarna på flykten, men mötte kraftigt motstånd från svenskarnas vänstra flygel. Sedan Pappenheim måst vika, ryckte emellertid svenskarnas midt och återstoden af deras högra flygel framåt, togo fiendens på åsen kvarlämnade kanoner, vände dem mot honom själf och hotade honom i vänstra flanken. Tilly gaf då slaget förloradt, och hans här flydde i vild oordning. Svenskarna hade mist 2,100 man, sachsarna 4,000 och de kejserlige 11,000 man (af hvilka 3,500 i fångar). Denna svenskarnas seger vållade ett omslag i den politiska ställningen; hela det protestantiska Tyskland slöt sig till segraren. Det andra slaget vid B. stod 23 okt. 1642, då Torstenson med 15,000 man (hvaraf 9,000 kavalleri) där stötte på fiendens i framryckning stadda 19,000 man (hvaraf 13,000 kavalleri). De kejserlige utvecklade sig med högra flygeln vid Klein Podelwitz, den vänstra vid Widderitsch, svenskarna framför B. Båda härarnas högra flyglar trängde framåt, men efter två timmars strid måste österrikarnas kavalleri taga till flykten, och slutligen nödgades äfven infanteriet efter en häftig strid vika. Efter denna seger belägrade Torstenson Leipzig, som dagtingade 27 nov. - På samma slagfält utkämpades en del af det stora slaget vid Leipzig 16 okt. 1813. C. O. N. Breithaupt [brajt-], en tysk familj, som bland sina medlemmar räknat flera berömda vetenskapsmän: 1. Johann Kristian B., f. 1736, d. 1800, blef 1768 hofmekanikus i Kassel och vann rykte genom en af honom konstruerad murkvadrant och en distansmätare, hvars konstruktion i senare tid ofta återupptagits. - 2. Heinrich Karl Wilhelm B., den förres son, f. 1775, d. 1856 som professor i Buckeburg, skref inom den använda matematiken och teknologien en mängd arbeten, bland hvilka främsta rummet intages af Beschreibung eines neu erfundenen markscheideinstruments (1800). - 3. Friedrich Wilhelm B., den förres broder, f. 1780, d. 1855 efter att en längre tid hafva varit konservator vid Kassels museum, konstruerade utmärkta grufkompasser, mätbord, bussolapparater och nivelleringsinstrument samt (1836) de första grufteodoliterna (till en del efter sin broders idéer), införde användningen af differentialskrufven och var i Tyskland den förste, som förfärdigade de stora, förträffliga cirkeldelningsmaskinerna (1803-18). 1827 började han utgifva "Magazin neuester mathematischer instrumente" (2:a h. 1835, 3:e h. 1846). - 4. Georg August B., den förres son, f. 1806, d. 1888, efterträdde 1855 sin fader som konservator vid Kassels museum. Han förfärdigade 1850 en stor längddelningsmaskin, som indelar en meter i hvarje åstundadt förhållande, ända till 1/1000 af en millimeter. Han gjorde dessutom många förbättringar på de geodetiska instrumenten samt uppfann den mindre grufteodoliten och flera nivelleringsinstrument. 1860-76 utgaf han 4:e -6:e häftena af "Magazin neuester mathematischer instrumente". Breithaupt [brajt-], Johann August Friedrich, tysk mineralog, f. 1791, blef 1813 inspektor öfver de akademiska samlingarna i Freiberg och lärare vid bergsakademien därstädes samt 1827 professor i oryktognosi. Död 1873. B. slöt sig till Scheerers uppfattning om graniternas utkristallisering ur en med öfverhettadt vatten impregnerad magma. Af hans skrifter må nämnas Ueber die echtheit der krystalle (1816), Vollständige charakteristik des mineralsystems (1820, 3 uppl. 1832), hvari han framställer ett eget mineralsystem, Die parage-nesis der mineralien (1849) och, hans förnämsta verk, Vollständiges handbuch der mineralogie (1836-47). Breitheim [brajthajm], stad i Baden. Se Bretten. Breitholtz [brajt-], Edvard Julius, militär, f. 22 juli 1830, genomgick krigsakademien å Karlberg och utnämndes 1851 till underlöjtnant vid Svea artilleriregemente, där han efter sin broder Klas Gustaf B. (f. 1828, d. 1885) 1885 blef öfverste och chef. 1890 utnämndes B. till generalmajor i armén samt generalfälttygmästare och chef för artilleriet och förordnades 1892 därjämte till inspektör för militärläroverken. B. blef 1885 ledamot af krigsundervisningskommissionen och 1886 af Krigsvetenskapsakademien. Han var 1856-67 ledamot af 4:e militärdistriktets examenskommission, 1856-59 informationsofficer vid Svea artilleriregemente, 1859 -70 lärare vid skjutskolan för infanteriofficerare, 1875, 1877-78 ledamot i artillerikommittén och 1886-90 ledamot i krigshofrätten. Han deltog i kommissioner för utförande af försök med räfflade kanoner (1861-63), med infanterigevär (1864-66), med fältprojektiler (1872-73) och med krigsbryggeekipage (1874) samt i kommissionerna för granskning af nytt exercisreglemente (1885) och tjänstgöringsreglemente för armén (1886). - Då B. tillträdde generalfälttygmästarbefattningen, var förändringen af 1867 års (remington-)gevär från 12,17 mm. till 8 mm. kaliber visserligen beslutad, men blef först under hans tid genomförd. B. anställde jämväl med det ursprungligen för svartkrut konstruerade geväret i stor skala försök med röksvagt krut, och när det visade sig, att geväret i åtskilliga afseenden behöfde förstärkas, lät han omedelbart företaga behöfliga förändringar. Därigenom erhöll Sverige för en jämförelsevis obetydlig penningsumma 100,000 gevär, hvilka på sin tid voro fullt jämförliga med de flesta utländska med undantag däraf att de saknade repeterinrättning. Då kaliberminskningen började drifvas ännu längre än till 8 mm., företogos på B:s initiativ omfattande försök med 6,5 mm. repetergevär, hvilka ledde till antagandet af det i allo utmärkta Mausergeväret m/96. - Inom fältartilleriet vidtog B. åtskilliga betydelsefulla förbättringar, såsom införandet af en förbättrad granatkartesch m/93; för fästningsartilleriet, särskildt den del däraf, som numera tillhör kustartilleriet, anskaffades ny materiel till stort antal; för tillverkning af röksvagt krut anlades 1894 en ny fabrik vid Åker. Äfven åt artilleriets skjututbildning och framåtskridande i taktiskt afseende egnade B. under sitt chefskap ett lifligt intresse. 1898 erhöll B. på ansökan sitt afsked. H. W. W. (G. af Wdt.) Breitinger [bra'jt-], Johann Jakob, schweizisk estetiker, f. 1701 i Zürich, d. 1774 som.professor vid därvarande gymnasium, var i förening med