författarinna. Hon var tillika en handlingskraftig kvinna. Välgörenhet i alla former var hennes sak. Till räddningshem för vanvårdade barn, arbetsförtjänst åt frigifna brottslingar, asyl för ålderstigna kvinnor, skolor för döfstumma, fruntimmersföreningar för nödställda och andra dylika filantropiska företag tog hon initiativ och främjade dem. Till Fredrika B:s minne stiftades år 1884 "Fredrika-Bremer-förbundet" för att främja "en sund och lugn utveckling af arbetet för kvinnans höjande". 1901 - hundrade året efter hennes födelse - lät Svenska akademien prägla en medalj till hennes ära. Fredrika B:s Skrifter utkommo 1868-72 i urval i 6 band. Hennes arbeten ha tolkats till främmande språk: engelska, tyska, holländska, danska, polska och franska. (En fullständig förteckning öfver dessa, liksom i allmänhet öfver hennes verks bibliografi, finnes i S. Leijonhufvuds och S. Brithellis "Kvinnan inom svenska litteraturen".) 1868 utkommo "Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter, jemte en teckning af hennes lefnad och personlighet", utg. af Ch:e B-r (Charlotte Quiding, i. Bremer). Se vidare S. Adlersparre och S. Leijon-hufvud, "Fredrika Bremer" (I-II, 1896); C. E. Nyblom, "Fredrika Bremer" (Sv. akad. handl. fr. 1886, del XVI, 1902); Richard Petersen, "Fredrika Bremer" (1892); J. Mortensen, "Fredrika Bremer"; Anders Flodman i "Kritiska studier"; Hellen Lindgren i "Skalder och tänkare". Därjämte innehålla "Tidskrift för hemmet" och "Dagny" talrika bidrag till hennes biografi och karakteristik. K. W-g. Bremerblått. Se Bergblått. Bremerhafen (Bremerhaven), stad inom fria riksstaden Bremens område, belägen på högra stranden af Weser, strax norr om dess biflod Geeste, som skiljer B. från Geestemünde. I norr sammanhänger B. med den preussiska köpingen Lehe. 20,315 inv. (1900). B. anlades 1827 på ett från Hannover inköpt område och har nu 4 hamnbassänger, af hvilka den sist anlagda, "nya kejsarhamnen", byggdes 1892-97. Till B:s skydd har Wesermynningen befästs med flera på båda stränderna byggda och med svåra kanoner i grusonska pansartorn af skilda typer bestyckade kustbatterier. Förbättringar och utvidgningar af hamnen pågå fortfarande. Större delen af hamnområdet är frihamn. 1902 inlöpte 1,600 fartyg om öfver 1,6 mill. reg.-ton. Utförseln är ringa, men införseln betydlig, i synnerhet af bomull, ris och petroleum. B. är också en viktig fiskarhamn för fisket på Nordsjön. I B. har Evangeliska fosterlandsstiftelsen en sjömansmission. Jfr Bremen 1. J. F. N. L. W:son M. Bremerholm, en holme i det smala sundet mellan Köpenhamn och Amager. Under medeltiden hade bremiska köpmän där sina upplagsplatser, medan fisket pågick. Genom fyllningar blef holmen sedan sammanhängande med staden. 1537 byggdes flottans skeppsvarf där. Då man 1685 anlade det nya varfvet nära Toldboden på Nyholm, började B. kallas Gammelholm (se d. o.). E. Ebg. Bremerlampa, elektrot., en elektrisk båglampa, uppfunnen och patenterad af den tyske ingenjören H. Bremer. Kolstafvarna äro impregnerade med 20-25 proc. tillsatser af fluor- eller borsalter, hvarigenom bågljuset (som mellan rena kol är violett) kan färgas hvitt, gult eller rödaktigt. Stafvarna äro ställda bredvid hvarandra, riktade snedt nedåt. Den mellan de undre spetsarna bildade ljusbågen "blåses" nedåt med tillhjälp af en elektromagnet, i hvars fält bågen bildas. Ljuset koncentreras sålunda nedåt. Genom den magnetiska blåsningen sprides bågen och bildar en utbredd låga (häraf benämningen "flamljuslampa"). Det färgade ljuset har flera företräden framför det violetta, det verkar behagligare på ögat, och det reflekteras bättre från vanliga murytor, gatuplan o. s. v., hvarigenom en bättre belysning vinnes. Bremerlampan utmärkes af en mycket låg energiförbrukning, omkr. 0,2 watt pr normalljus hemisfärisk ljusstyrka. Jfr Belysning och Båglampa (elektrisk). A. E-m. Bremerlehe. Se Lehe. Bremervörde [-förde], stad i preussiska prov. Hannover, reg.-området Stade, vid floden Oste. 3,503 inv. (1900). Fordom en lång tid säte för ärkebiskoparna af Bremen. Under trettioåriga kriget eröfrades och brändes B. af de kejserlige 1628, intogs af svenskarna under Åke Tott 1632, belägrades därefter, ehuru förgäfves, af Pappenheim, men utrymdes senare af den svenska besättningen. B. intogs åter af Königsmarck 1645 och började 1647 förstärkas, men tio år senare intogs staden dock af danske marsken Anders Bille och förblef sedan i danskarnas våld till fredsslutet. Äfven 1675 förlorades B. till de allierade, och sedan det i freden återlämnats, beslöts 1680, att försvarsverken skulle slopas. Dahlbergh, som motsatt sig detta beslut, lät 1692 uppgöra ritning till nya försvarsverk kring B., och 1697 var äfven tal om stadens befästningar, men detta ledde blott till utförandet af några reparationsarbeten, som ej kunde hindra danskarna att 1712 eröfra B. L. W:son M. Bremi, i zoologiska namn förkortning för J. Bremi-Wolf, schweizisk entomolog, f. 1791, d. 1857, svarfvare i Zürich. Bremiker, Karl, tysk astronom, f. 1804 i Hagen, var först medarbetare vid institutet för utgifvande af "Berliner astronomisches jahrbuch", utgaf en längre tid "Nautisches jahrbuch", blef sedermera sektionschef vid geodetiska institutet i Berlin och afled 1877. B. är mest bekant genom de af honom utgifna 6-ställiga logaritmtabellerna. Han utgaf vidare en stereotypupplaga af Crelles multiplikationstabeller, beräknade flera asteroidbanor samt en del af den enckeska kometens störingar. K. B. Bremiska kriget. Se Bremen (sp. 91). Brems., i zoologiska beteckningar förkortning för J. G. Bremser, tysk läkare, f. 1767, d. 1827. Bremö. Se Brämö. Brenchley [bre^jli], Julius Lucius, engelsk resande, f. 1817 i Maidstone, d. 1873, reste 1849 i Nord-Amerika, tillbragte därefter fyra år på Sandwichöarna, hvilka han undersökte tillsammans med fransmannen Jules Remy (se d. o.), följde denne på hans resor i Amerika, bl. a. 1855 genom Kalifornien till Saltsjöstaden, New Mexico, Panama, Ecuador, Peru, Chinchaöarna, Chile, Förenta staterna, där de i en barkkanot foro utför Mississippi från dess källor till S:t Louis. 1858 och 1859 tillbragte de på resor i södra Europa och Nord-Afrika. 1861 anträdde de en ny stor resa, denna gång till Öst-Asien. Sedan de besökt Indien och Ceylon, sjuknade Remy, och B. fortsatte resan ensam. Han besökte Kina, Mongoliet, Japan, Australien och Nya Zeeland och företog 1865 på engelska fregatten