känslighet; däremot sakna hans större verk komposition och fast karaktärsteckning. Gustav Wasa (1800), en satir mot Kotzebue, och romanen Godwi (1801-02) utgaf B. under pseudonymen Maria. Hans förnämsta skådespel äro Ponce de Leon (1804) och Die gründung Prags (1815). Folkberättelsen Geschichte vom braven Kasperl und der schöncn Annerl (1817) och sagan<i >Gockel, Hinkel, Gakeleia (1838; öfvers. 1876) visa hans förmåga af enkelt innerlig, folklig poetisk stil. Denna förmåga ådagalade han äfven i den epokgörande samling tysk folkpoesi, Des knaben wunderhorn (1806-08), som han med sin svåger Achim v. Arnim utgaf, samt i sina Märchen (utg. 1847). - B:s Werke utkommo i urval af Dohmke 1893, hans Gesammelte schriften 1852-55. Jfr "C. B:s frühlingkranz" (1844, omtr. 1891), Diel und Kreiten, "Clemens Brentano" (1877-78), och Steig, "Achim von Arnim und Clemens Brentano" (1894).

</img>

2.    Bettina B.,  den  föregåendes syster.
Se Arnim 3.

3.  Lujo   B.,   de   föregåendes   brorson,
tysk nationalekonom,   f.    1844,    blef    1871
docent    i Berlin   och   1873   professor   i
Breslau,   innehade sedan   efter   hvartannat
lärostolar   i   Strassburg, Wien   och   Leipzig
samt   blef   1891   professor   i München.
På   en   studieresa   till   England   1868 i
sällskap    med   statistikern   Ernst   Engel    kom
han bl.  a.  i beröring med  detta lands förnämste
fackföreningsledare   (den   s.   k.   juntan)   och
utgaf redan 1870 afhandlingen On the history and
development of gilds and the origin of trades-unions
(såsom inledning till en  engelsk urkundsamling
för skråväsendets historia), hvarpå följde Die
arbeitergilden der gegenwart (2 dlr,  1871-72).
Dessa två arbetens stora betydelse är att ha öppnat
vetenskapsmännens ögon för fackföreningarnas
beskaffenhet och innebörd.   B. har sedan dess
oafbrutet fortsatt sina studier af den sociala
frågans olika sidor. Bland hans många arbeten i
bokform böra nämnas  Über einigungsämter (1873), Über
das verhältnis von arbeitslohn und arbeitszeit zur
arbeitsleistung  (1876;  ny uppl.  1893, öfvers.  af
S. A. Andrée s. å.), Das arbeitsverhältnis gemäss dem
heutigen recht (1877), Die arbeiterversicherung gemäss
der heutigen wirtschaftsordnung    (1879)    och
Die   christlich-soziale bewegung in England (1883).
För öfrigt har han särskildt   flitigt   sysslat   med
jordbruksfrågor   och bl.  a.  utgifvit  arbetet
Agrarpolitik  (1897).   Hans Gesammelte aufsätze
började utgifvas 1899 (l:a del. Erbrechtspolitik).
1877-80 var han en af redaktörerna   för   "Jahrbuch
für   gesetzgebung   etc.   im deutschen reich"
(därefter öfvertagen af G. Schmoller);  sedan
1893 utger han jämte några kolleger den värdefulla
"Sammlung älterer und neuer staatswissenschaftlichen
schriften des in- und auslandes"
och   skriftserien    "Münchener
volkswirtschaftliche studien". - B. räknades redan
tidigt såsom en af
de förnämste "katedersocialisterna". Under årens
lopp har han alltmer kommit att tillhöra riktningens
liberala flygel och har (särskildt mot Adolf Wagner)
uttalat sin oro för öfverdrifvet ingripande på det
ekonomiska området, hvarvid han i synnerhet vändt sig
mot "maktpolitiken" och den agrarprotektionistiska
tyska tullpolitiken.                       3. E. Hkr.

Brentano, Lorenz, tysk revolutionär, sedermera
nordamerikansk politiker, f. 1813 i Mannheim,
d. 1891 i Chicago, deltog ifrigt i 1848 års
revolutionsrörelse som medlem af badensiska andra
kammaren och nationalförsamlingen i Frankfurt. Efter
storhertigens flykt blef han i maj 1849 ordförande i
Badens provisoriska regering, flydde i juni s. å. till
Schweiz och 1850 därifrån till Amerika, där han slog
sig ned som farmare i Michigan. 1859 blef han advokat
i Chicago, var 1860-67 redaktör för den republikanska
"Illinois staatszeitung", invaldes 1862 i staten
Illinois' legislatur och var 1872-76 amerikansk
konsul i Dresden. B. var 1876-79 en af Illinois'
representanter i kongressen, drog sig sedan tillbaka
från det politiska lifvet och sysslade under sina
sista år med historiskt och juridiskt författarskap.

Brentford [bre'ntfəd], stad i engelska
grefsk. Middlesex, vid Brents inflöde i Thames,
s. v. om London. 15,171 inv. (1901). Ångsågar,
bryggerier, kemiska fabriker. I grannskapet ligger
Sion house, fordom birgittinkloster, numera ett
hertigen af Northumberland tillhörigt landtställe
(se Sion). I B. äro de vattenverk anlagda, som förse
västra London med vatten.

Brentford [bre'ntfəd], earl af.   Se Ruthven.

Brentwood [bre'ntωud], stad i engelska grefsk. Essex,
23 km. n. ö. om London. 4,932 inv. (1901).

Brenz, Johann, Württembergs reformator, f. 1499,
d. 1570, studerade från 1514 i Heidelberg, främst
under Oecolampadius, slöt sig från början med
hänförelse till Luthers anhängare och gaf redan
i sin prästerliga och akademiska verksamhet i
Heidelberg allt oförbehållsammare uttryck åt sin
öfvertygelse. Anklagad med anledning häraf, mottog
han med glädje 1522 kallelsen till predikant i Hall
i Schwaben och stannade på denna plats i 26 år. Med
klok varsamhet, men orubblig energi inskred han
där mot de katolska missbruken och genomförde med
eminent organisationsförmåga steg för steg ett vida
mer än de direkt kyrkliga förhållandena omfattande
reformationsverk. Minnesmärken häraf äro bl. a. de
två kyrkoordningarna för Hall af 1526 och 1543
med därtill sig anslutande äktenskaps-, skol- och
fattigvårdsordningar samt flera kateketiska arbeten,
af hvilka det äldsta är hela den evangeliska
kyrkans första katekes. Åter och åter stördes
hans arbete af tidens orosrörelser. 1525 angreps
Hall af de upproriske bondehärarna, och energiskt
manade B. till motstånd, hvilket äfven kröntes med
framgång. I sina yttranden i denna sak gör B. gällande
samma synpunkter som Luther, men med mera lugn än
denne; äfven till furstarna riktar han kraftiga
maningar. Efter kejsarens seger i schmalkaldiska
kriget 1546 måste B. fly från församling och familj;
han återvände snart, men måste, då han vägrade foga
sig i det s. k. augsburger-interim, åter fly 1548;
denna gång blef afskedet definitivt. Redan förut
hade han på mångfaldiga sätt tagits i anspråk för
större angelägenheter: i tidens lärostrider hade han
lifligt och