bevittnade kopior af dem utskickas; utgående konceptet till en bulla undertecknas af påfven (med eller utan kardinalerna), "brevet" däremot blott af sekreteraren för dessa, utan vidhängande sigill. De viktigaste "breven" och bullor äro samlade i s. k. bullarier (se d. o.). ^{Hj. H--t.} Brewer [br<over>o</over>'ə], John Sherren, engelsk historiker, f. 1810 i Norwich, blef under sin studietid starkt påverkad af den s. k. "Oxfordrörelsen", prästvigdes 1837, men afgick från sin plats som predikant vid ett arbetshus i London och blef 1839 lärare i klassiska litteraturen och 1855 professor i engelska språket och litteraturen samt föreläsare i nyare historia vid King's college i London. 1877 erhöll han af Disraeli ett pastorat i Toppesfield i Essex och afled där 1879. Sedan 1856 anställd äfven vid riksarkivet, sysselsatte han sig hufvudsakligen med att utarbeta register öfver handlingar från Henrik VIII:s regering. 1862 utgaf han 1:a bandet af "Calendar of letters and state papers, foreign and domestic, of the reign of Henry VIII" (4 afd.), med omständliga och värdefulla inledningar (de senare utgåfvos af J. Gairdner separat under titeln The reign of Henry VIII, 1884), senare i förening med Bullen "Calendar of the Carew papers" (1867--73, 6 bd), en från 1515 till Elisabets död gående samling af handlingar rörande Irland, i ärkebiskopliga biblioteket i Lambeth. Han sysslade äfven med kyrkohistoriska undersökningar och utgaf bl. a. "Monumenta franciscana" (1858), hvilka innehålla källskrifter rörande de äldsta franciskanklostren, och The Athanasian origin of the Athanasian creed (1872). Efter hans död utgaf Wace hans English studies, or essays in english history and literature (1881, förut offentliggjorda i "Quarterly review") med en kort biografi öfver B. Brevet [brəv<over>ä</over>], fr., [bre'vet], eng., [breve't], amer. (af lat. brevis, kort), bref. -- 1. I Frankrike dels kungligt nådebref, som meddelar en förmånsrätt eller en utmärkelse, dels bref, som meddelar patent på en uppfinning (kallas äfven brevet d'invention), dels slutligen (brevet d'état-major) intyg om kompetens till tjänst vid generalstaben. -- 2. I England och Nord-Amerika en fullmakt, genom hvilken en officer erhåller närmast högre rang enbart såsom titel, utan att därmed följer motsvarande tjänst (motsvarande i Sverige befordran "i armén"). Breveté [brävt<over>e</over>], fr., patenterad (jfr Brevet). -- B. S. G. D. G. (breveté sans garantie du gouvernement, patenterad utan styrelsens garanti), en beteckning, som i Frankrike åsättes patenterade artiklar. Breviarium (lat., fr. bréviaire, ty. brevier, af lat. brevis, kort), namn på de katolska andliges bönbok, till skillnad från plenarium, mässbok. Breviariets idé är, att en kristens hela lif skall vara bön. -- Den katolske prästen är skyldig att förrätta bön sju gånger om dygnet. Dessa bönstunder äro: 1) matutinum et laudes (fram mot kl. 4 på morgonen), 2) prima (kl. 6, den egentliga morgonbönens timme), 3) tertia (kl. 9), 4) sexta (kl. 12), 5) nona (kl. 3 e. m.), 6) vespera (kl. 6) och 7) completorium (vid sängdags, då den egentliga aftonbönen läses). Af dessa är matutinum den längsta och vespern den mest bekanta. Bönetimmarna hafva lämnat minnen efter sig i de i svenska kyrkor vanliga ringningarna eller klämtningarna, i åtskilliga städer kl. 10 f. m. och 4 e. m., på landet stundom sommartid kl. 6 f. m. och 7 e. m. Breviariet, som är affattadt på latin, består hufvudsakligen af korta stycken ur den heliga skrift (i synnerhet psalmerna) samt böner, hymner m. m. och är indeladt i fyra hufvudafdelningar efter de fyra årstiderna. Det underkastades mångfaldiga ändringar och förkortningar, innan det fick sitt nuvarande skick genom Pius V:s bulla "Quod a Nobis" (1568) samt genom bestämmelser af Klemens VIII (1602) och Urban VIII (1631). Vatikankonsiliet införde ytterligare några förbättringar; dock är antalet böner för de olika timmarna fortfarande påtagligen för stort. Det vid själavården verksamma prästerskapet är icke förpliktadt att noga iakttaga de bestämda timmarna, utan får vid läsningen af bönerna välja den tid, som för hvar och en passar bäst. -- Äfven den grekiska kyrkan har bland sina ritualböcker ett breviarium med böner för de särskilda gudstjänsttimmarna. Jfr Battifol, "Histoire du bréviaire romain" (2:a uppl. 1894), och Zimmermann, "The divine office in the greek church" (1893). ^{Hj. H--t.} Breviarium Alarici l. Breviarium alaricianum, ett af västgotakonungen Alarik II (484--507) föranstaltadt sammandrag af den romerska rätten, afsedt för den romanska befolkningen i hans rike och i gällande kraft till midten af 600-talet, då en för både romaner och västgoter gemensam lagstiftning genomfördes (lex visigothorum). Brevicit, miner. Se Natrolit. Brevier [briv<over>i</over>'ə], eng., dets. som petitstil, så kallad, emedan de romerska breviarierna först trycktes med denna stil. Brevik, stad i Norge, Bratsbergs amt, vid Skiensfjorden. 2,302 inv. (1902). Genom en 15 okt. 1895 invigd järnväg är B. förenadt med stationen Eidanger på Skien--Laurviksbanan. Handel och sjöfart, särskildt isexport, äro B:s viktigaste näringar. Brevi manu, lat. (förk. Br. m.), "med kort hand", kort och godt; utan formaliteter. Brevis (lat.), mus., af kort varaktighet. Se Mensuralmusik. Brewster [br<over>o</over>'stə], William, en af "pilgrimsfädernas" ledare, f. omkr. 1560, d. 1644 i New Plymouth, Massachusetts, tjänstgjorde 1584--87 som sekreterare hos William Davison, ambassadör och statssekreterare åt drottning Elisabet, blef sedan postmästare i Nottinghamshire och samlade på sin gård vid Scrooby kring sig traktens separatister. Efter ett misslyckadt försök att fly till Holland 1607 kastades B. i fängelse, men lyckades 1608 komma öfver till Amsterdam samt vistades 1609--20 i Leiden som medlem af därvarande engelska brownistförsamling och tryckare af i England förbjudna religiösa skrifter. Han deltog jämte W. Bradford (se d. o.) som en af "pilgrimsfädernas" ledare i "Mayflowers" färd och kolonisationsföretaget vid New Plymouth, där han under många år var "ledande äldste" och till 1629 koloniens predikant. Jfr W. Bradford, "Memoir of elder Brewster" (utg. i "Collections of the Massachusetts historical society", III, 5), samt Steele, "Life and times of William Brewster, chief of the pilgrims" (Filadelfia 1857). ^{V. S--g.} Brewster [br<over>o</over>'stə], sir David, engelsk fysiker, f. 1781 i Skottland, d. 1868, var professor i fysik vid universitetet i Edinburgh och sekreterare i Royal