öfver 3,000 fångar och omkr. 5,000 stupade och sårade. Äfven Blücher förlorade i denna strid omkr. 5,000 man. Brienne [-ä7n], berömd greflig släkt, härstammande från Champagne i Frankrike. 1. Johan (Jean) af B., son af Erard II, konung af Cypern, blef 1210 konung öfver Jerusalem genom sitt giftermål med Maria, dotter till Konrad af Montferrat och styfdotter till Jerusalems konung Amalarik (d. 1205). Han deltog 1217 i ungerske konungen Andreas' korståg och 1218 i belägringen af Damiette. 1225 bortgifte han sin dotter Isabella med kejsar Fredrik II, men råkade snart i strid med denne, som gjorde anspråk på konungariket Jerusalem. Sedan Isabella dött, 1228, gick B. därför i påfven Gregorius IX:s tjänst och anförde hans trupper vid angreppet på södra Italien, men måste draga sig tillbaka, när Fredrik efter sin hemkomst från orienten vände sig mot honom. 1229 blef B., som åtnjöt stort anseende för tapperhet och ridderlighet, för lifstiden vald till kejsare i Konstantinopel såsom förmyndare för den elfvaårige Balduin II, den siste latinske kejsaren. Trots sitt hjältemod kunde han ej hindra, att en stor del af hans nya rike intogs af kejsar Johannes II i Nicæa, hvilken också tillsammans med bulgarerna belägrade Konstantinopel. Den då mer än 80-årige B. lyckades dock slå fienderna och rädda hufvudstaden 1236. B. dog 22 mars 1237. Jfr E. Georges, "Jean de B., empereur de Constantinople et roi de Jerusalem" (1858). 2. Gaulthier (Valter) III af B., den föregåendes broder, gifte sig 1198 med Alberia, dotter till Tankred, den siste norrmanniske konungen af Sicilien, och fick år 1200 af påfven Innocentius III furstendömet Tarent och grefskapet Lecce såsom län. Som dessa innehades af hohenstauferna, kom han i strid med dem och besegrade dem vid Cannæ 1201, men blef 11 juni 1205 tillfångatagen vid Sarno af den hohenstaufiske ståthållaren Diepold af Acerra och dog tre dagar därefter af sina under striden erhållna sår. 3. Hugo af B., den föregåendes sonson, fick genom Karl af Anjou grefskapet Lecce. B. var gift två gånger, första gången med en dotter till hertig Guido I af Aten, andra gången med Helena Angela, änka efter Vilhelm I af släkten la Roche, äfvenledes hertig af Aten. Såsom förmyndare för de två sistnämndas son Guido II var B. hertig af Aten 1291-96, då han dog. 4. Gaulthier (Valter) V af B., den föregåendes son, blef 1308 hertig af Aten vid Guido II:s död. Efter sin moder hade han arfsanspråk på en del grekiska småstater och låg i ständiga strider. Slutligen kom han också i delo med sina katalonska legotrupper och dödades 11 mars 1311 vid Kefissos under en strid med dessa. Hans änka, Johanna, sökte sedan förgäfves häfda besittningsrätten till hertigdömet Aten. 5. Gaulthier (Valter) VI af B., den föregåendes son, förde titeln hertig af Aten och blef af den neapolitanske konungen Robert 1326 gjord till ståthållare i Florens. Som sådan bekämpade han kejsar Ludvig bajraren på dennes romartåg 1327. Han lyckades 1331 vinna några besittningar i Morea, på hvilka han gjorde anspråk, men slog sig 1342 åter ned i Florens, där han gjorde sig till envåldshärskare. Hans tyranniska regering där framkallade emellertid uppror, och redan följande år blef han fördrifven. Han begaf sig då till Frankrike och blef 1356 konnetabel därstädes, men stupade s. å. i slaget vid Poitiers, den siste af sin ätt. E. A-t. Brienne [-ä'n], Etienne Charles de Loménie de, kardinal. Se Loménie de Brienne. Brienz, by i schweiziska kantonen Bern, vid Brienz-sjön. 604 m. ö. h. 2,576 inv. (1900). Berömda träsniderier. B. är medelpunkten för en på vackra utsikter och vattenfall rik nejd. Brienz-sjön (ty. Brienzer see), i schweiziska kantonen Bern. Arealen är 29,95 kvkm., djupet 262 m. och höjden öfver hafvet 567 m. Sjöns längd är 14 km., bredden 2,5 km. Halfön Iseltwald och det 270 m. höga vattenfallet Giessbach, som störtar sig i B., äro berömda för sin naturskönhet. Genom Aar står sjön i förbindelse med den nedanför liggande Thunsjön. Brie-ost [bri-], fr. fromage de Brie (uppkallad efter franska landskapet Brie), fransk, mycket mjuk gräddost, som hastigt mognar. Brière de l'lsle [briär da 111], Louis Alexandre Esprit Gaston, fransk militär, f. 1827, deltog i expeditionen till Kina och Indo-Kina och tjänade där senare (1866-68) såsom öfverstelöjtnant. Vid Sedan 1870 blef han som öfverste vid l:a marininfanteriregementet sårad och tillfångatagen, blef efter återkomsten guvernör i Senegal och 1883 chef för l:a brigaden af expeditionskåren till Tonkin. Där utmärkte han sig vid Bac-Ninh (mars 1884) och fick efter Millot s. å. öfverbefälet. Langsons förlust, som medförde ministären Ferrys fall (april 1885), försvagade B:s ställning i den allmänna opinionen, och han måste lämna befälet. 1887 utnämndes han till generalinspektör vid flottan. Död 1896. Brierley [bräVeli], Benjamin, engelsk folkskriftställare, ofta under pseudonymen Ab-O'Th' Yate, f. 1825 i Failsworth nära Manchester, d. 1896, eggades till eget författarskap genom läsning af Burns, Shakspere och Byron och lämnade 1855 sitt yrke, sidenväfveriet, för att bli tidningsman. B. offentliggjorde en mängd berättelser, sånger och lustspel, merendels på Lancashiredialekten, såsom Tales and sketches of Lancashire life (1863). En samlad upplaga utgafs 1882 i Manchester. Brierley hill [bråVali hi'l], fabriksstad i engelska grefsk. Stafford, strax vid Dudley. 12,040 inv. (1901). Järn- och glasbruk, Stenkolsgrufvor och lager af eldfast lera. Brierre de Boismont [briär d-a boarnå7], Alexandre, fransk läkare, f. 1798 i Rouen, d. 1881 i S:t Mandé vid Paris, var en af Frankrikes mest betydande hospitalsläkare och bidrog genom ett stort antal skrifter på ett mycket framstående sätt till psykiatriens utveckling. Han grundade 1834 i Paris en anstalt för sinnessjuka och var nära ett halft århundrade en af denna stads mest anlitade psykiatrer. Bland hans större psykiatriska arbeten äro Des hallucinations ou histoire raisonnée des apparitions des visions, des songes, etc. (1845, flera uppl.) och Du suicide et de la folie-suicide (1855) de viktigaste. En särskild förkärlek hyste B. för den forensiska psykiatrien. Under sina tidigare år hade