Brikollera (jfr Brikoll), göra en brikollstöt. Se Biljard, sp. 381. Brikolleri, ordenshemligheterna i sällskapet Par bricole. Brikollist, medlem af sällskapet Par bricole. Bril. 1. Mathäus B., nederländsk landskapsmålare, f. 1550 i Antwerpen, d. 1584 i Rom, begaf sig redan som yngling till Rom, där han för Gregorius XIII:s räkning prydde åtskilliga salar i Vatikanen med freskomålningar (landskapsutsikter och fria kompositioner). Dock afled han, innan hans arbeten där blifvit fullbordade. 2. Paulus B., den föregåendes broder och lärjunge, nederländsk landskapsmålare, f. 1556 i Antwerpen, d. 1626 i Rom, var i Antwerpen elev af D. Oortelman och i Rom, dit han tidigt (1574) kom, af sin bror. I Italien rönte han dock stark påverkan af Tizian och Annibale Carracci. Han fortsatte sin brors ofullbordade landskapsfresker i Vatikanen, utbytte, eftersökt i den eviga staden som han var, såsom dekorativ målare, sitt stela och petiga flamska målningssätt mot ett friare, bredare, "modernare" föredrag och blef så en föregångare till Claude Lorrain. Han efterlämnade förutom sina många fresker en mängd, vanligen på koppar målade små landskap, som återfinnas i museerna i Amsterdam, Dresden, München o. s. v., de flesta dock tillhörande hans tidigare, flamska skede. I Sverige finnas ej, såvidt man vet, taflor af honom - ett honom förr tillskrifvet "Landskap med andjakt" (nationalmuseum) är troligen blott kopia. Drottning Kristina egde emellertid af hans hand en i Prag 1648 tagen tafla, Flykten till Egypten, som hon vid sin afresa synes ha kvarlämnat, men hvars senare öden äro obekanta. O. G-g. Brilettos, det forntida namnet på berget Pentelikon. Briljant (fr. brillant, af briller, glänsa, skimra), ädelsten, som är slipad i form af två stympade pyramider med förenade grundytor och en mängd fasetter på sidorna; strålande, lysande; utmärkt. - Halfbriljant kallas briljant, hvars undre del fattas eller ersatts genom glas. Briljantgrönt, tekn., en med bittermandeloljgrönt mycket närbesläktad anilinfärg. H. E. Briljantin (fr. brillantine), ett kosmetiskt hårmedel, som utgöres af en parfymerad spritlösning af glycerin eller ricinolja. Under namn af briljantin förekommer äfven i handeln polerpulver för metaller och glas, med kalcinerad trippel som hufvudbeståndsdel. Briljera (fr. briller), glänsa, prunka, pråla. Brillante (it.), mus., glansfullt (i föredraget). Brillantine [brijätm], fr., briljantin (se d. o.). Brillat-Savarin [brijä-savarä'], Anthelme, fransk skriftställare, f. 1755, var mär i Belley, då han 1792 såsom "federalist" måste emigrera. Därefter vistades han i Schweiz och Nord-Amerika till 1796, då han återvände till Frankrike. Död 1826 såsom medlem af den allmänna kassationsdomstolen. B. är särskildt bekant som författare till det snillrika arbetet Physiologie du goût (1825, nyaste uppl. 1883), som 1883 utkom i svensk öfversättning ("Smakens fysiologi eller studier i den högre gastronomien"). Brille-dukat (af da. brille, ögonglas). Se Dukat. Brillonette [brijånä't], fr., halfbriljant. Brillor (af grek. beryllos, ädelsten, lat. beryllus, hvilket ord under medeltiden brukades i betydelsen glas i allmänhet), glasögon utan skalmar; glasögon i allmänhet. Brilon, kretsstad i preussiska regeringsområdet Arnsberg, vid Möhne, ö. om Arnsberg. 4,802 inv. (1900). B., som är en af Tysklands äldsta städer, tillhörde fordom hanseförbundet och var då i blomstrande välstånd. Karl den store brukade ofta uppehålla sig där. - Brilonplatån, som innehåller lager af galmeja, bly- och järnmalm, når en höjd af 636 m. Brimer (isl. Brimer), nord. myt., dels jättenamn, binamn på Ymer samt namn på en jätte, hvars dryckessal står på Okolner, mindre troligt själfva salens namn; dels svärdsnamn. Brin, Benedetto, italiensk skeppsbyggare och marinminister, f. 1832 i Turin. Från ringa ställning arbetade han sig genom sin energi och sin duglighet såsom ingenjör och båtkonstruktör upp till en betydande position inom den italienska industrien. År 1876 blef han marinminister och beklädde under de raska ministerväxlingarna ytterligare tre gånger denna post, däraf en gång under den för en italiensk minister oerhördt långa tiden af sju år. Framför allt genom hans verksamhet är det, som skeppsbyggeriet i det moderna Italien tagit ett så vackert uppsving, att numera Italiens örlogsfartyg kunna byggas på italienska varf och att därstädes beställningar äfven för andra stater, såsom Spanien, Argentina och Chile, kunnat utföras. B. dog 1898. V. Lm. Brinchmann, Kristofer, norsk skriftställare, f. l apr. 1864 på Leka, undergick 1889 språklig-historisk lärarexamen och var 1890-97 knuten till Dagbladet som litteraturanmälare. Han inträdde 1895 som assistent i norska riksarkivet och blef 1896 arkivarie. Därjämte har han sedan 1898 skött redaktionen af tidskriften "Kringsjaa". Utom flera artiklar i denna har B. lämnat ett stort antal författarbiografier till Salmonsens "Konversationsleksikon", skrifvit ett par öfversikter öfver norska litteraturens historia (i det på statens bekostnad utgifna "La Norvège" och i Jul. Clausens "Illustreret verdensliteraturhistorie, III") samt utgifver f. n. (1905) ärkebiskoparna Gautes och Olaf Engelbrektssöns jordeböcker. O. A. Ö. Brinck, Anders Magnus, politiker, f. 10 maj 1794 i Sandhem, Skaraborgs län, kom vid unga år till Stockholm, där han 1825 öppnade kryddkramhandel. Intresserad af allmänna angelägenheter, togs han snart i anspråk för det ena förtroendevärfvet efter det andra och valdes till den stormiga riksdagen 1840 att representera hufvudstaden i borgarståndet, hvilket förtroende alltjämt förnyades till och med 1856-58 års riksdag. Med lif och själ anslutande sig till den liberala majoritet, som behärskade ståndet, kom B., tack vare sin redbara karaktär och sitt sympatiska väsen, snart att af densamma öfverhopas med förtroenden. Redan vid sin första riksdag invaldes han som fullmäktig i riksgäldskontoret och fungerade som sådan till sin död. I öfrigt koncentrerade han som ledamot af konstitutionsutskottet vid flera riksdagar sitt arbete på en tidsenlig representationsreform. Vid riksdagarna 1844-45, 1847-48 och 1853-54 fungerade han som vice talman, utan att detta på något sätt inverkade på hans själfständiga hållning. Vid ett tillfälle lät B. undfalla