Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brinkman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wachtmeister, "Bidrag till C. G. von Brinkmans
biografi och karakteristik" (1871), och Elof Tegnér,
"Diplomat, poet och filosof", i samlingen "Från
farfarsfars och farfars tid" (1900). Jfr äfven
K. F. W(erner), "C. G. von Brinkman om sig sjelf
och åtskillige samtida" (i "Sv. autografsällsk:s
tidskr.", del 2, 1895), och Carl Grimberg, "De
diplomatiska förbindelserna mellan Sverige och
Preussen 1804-1808" (1903). - Depescher och bref till
och från B. finnas för öfrigt utgifna af Léouzon le
Duc, i "Correspondance diplomatique de E. M. Staël
von Holstein" (1881), af F. Rühl, "Briefe und
aktenstücke zur geschichte Preussens unter Friedrich
Wilhelm III" (I, 1899), samt af E. Lewenhaupt, i
"Ur Hans Järtas literära brefväxling" (I, s. å.).
R-n. (L. W-m.)
Brinkmanska arkivet. Se Brinkman (K. G. von).
Brinnande kärlek, bot. Se Lychnis.
Brinnande lifsvatten. Se Alkohol 1.
Brinnbär, bot. Se Bringbär.
Brinning, dets. som förmultning, öfvergång till
förruttnelse. Ordet används särskildt om gödselns
jäsning och sönderdelning, efter hvilken process
gödseln kallas brunnen gödsel.
Brinton [branten], Daniel Garrison, amerikansk
etnolog, f. 1837 i Pennsylvania, studerade medicin,
blef under amerikanska inbördeskriget öfverfältläkare
och slog sig 1865 ned som praktiserande läkare
i Filadelfia. Dessutom har han utöfvat stor
författarverksamhet. Mera betydande än hans medicinska
arbeten äro hans forskningar i Amerikas etnologi,
med hvilken han redan som student sysselsatt sig. 1884
utnämndes han till professor i etnologi och arkeologi
vid "Academy of natural sciences" i Filadelfia och
var därjämte professor i amerikansk arkeologi och
lingvistik vid Pennsylvanias universitet. En särskild
förtjänst inlade B. genom att bilda en förlagsanstalt,
som under hans ledning uteslutande sysselsatte sig
med utgifvande af originalarbeten rörande de infödda
rasernas i Amerika språk och kultur ("Library of
aboriginal american literature"). Jämte dessa samt
afhandlingar i tidskrifter har B. offentliggjort
standardverket The floridian peninsula, its literary
history, indian tribes and antiquities (1859) samt
många andra viktiga fackskrifter. Han afled 1899.
(G. Stg.)
Brinvilliers [bråvilje], Marie Madeleine, markisinna
de B., f. omkr. 1630, beryktad fransk giftblanderska,
fick en sorgfällig uppfostran och gifte sig helt
ung (1651) med en markis de B., men trädde snart i
närmare förhållande till ryttmästaren J. B. de S:t
Croix. Denne lärde henne att bereda ett fruktansvärdt
gift, hvarmed hon för att komma i besittning af stora
egodelar afdagatog bland andra sin fader och sina fyra
syskon. Efter S:t Croix’ död (1672) flydde markisinnan
först till England, sedan till Tyskland och slutligen
till Liège, där hon häktades. Hon fördes till Paris
och afrättades 16 juli 1676, sedan hon förut genom
tortyr tvungits till fullständig bekännelse. Bland
hennes papper fann man en redogörelse för hela hennes
lefnad, som varit uppfylld af de vildaste utsväfningar
och de svartaste förbrytelser. Emedan användningen
af hennes gift ("successionspulver") utbredde sig
med en förfärande hastighet, inrättade Ludvig XIV en
särskild domstol ("chambre ardente"), som hade till
uppgift att undersöka och döma dylika förbrytelser.
Brinz, Aloys von, tysk rättslärd, f. 1820 i Algau,
blef e. o. professor i romersk rätt i Erlangen
1852 och professor i samma ämne därstädes 1854, i
Prag 1857, i Tübingen 1866 och i München 1871. Död
därstädes 1887. Hans förnämsta arbete är Lehrbuch
der pandekten (2 bd, 1857-71; ny uppl. i 4 bd
1872-95), som står högt i afseende på originalitet
och skärpa. Under sin professorstid i Prag tog
B. lifligt del i politiken som ledamot af bömiska
landtdagen (sedan 1861) och österrikiska riksrådet,
där han vältaligt förfäktade de tyska intressena.
Brio (it.), mus., liflighet, munterhet, eld. - Brioso,
Con brio l. Allegro con brio, med eldigt och kraftigt
föredrag.
Brion [briå’], Friederike Elisabeth, "Friederike
från Sesenheim", känd från Goethes biografi, f. 1752,
d. 1813, lärde känna Goethe 1770 under hans uppehåll
i Strassburg. Vid sina besök i hennes föräldrahem,
prästhuset i Sesenheim, blef Goethe intagen af den
behagfulla och naturliga unga flickan, som också
förälskade sig i honom. Likväl ingicks ingen egentlig
förlofning, och Goethe tycks aldrig haft för afsikt
att gifta sig med henne, trots sin häftiga kärlek. I
aug. 1771 lämnade Goethe Strassburg och skildes
från Friederike, som efter hans afresa föll i en
svår sjukdom. Goethes uppförande i denna sak har
blifvit olika bedömdt och ofta klandradt. Hans
försvarare framhålla, att han tidigt insåg, att
Friederike genom sin bristande kultur skulle hämma
hans utveckling och hindra hans framtidsplaner,
hvarför han för sin kallelses skull gjorde slut
på förhållandet. Hufvudkällan för kännedomen om
denna episod i Goethes lif är hans egen skildring
i "Dichtung und wahrheit". Se vidare biografier
öfver Friederike B. af Lucius (2:a uppl. 1878),
Bielschowsky (1880), Düntzer (1893) och Metz (1894).
R-n B.
Brioniska öarna, tolf små öar utanför inloppet till
hamnen vid Pola, försedda med utanverk till denna
stads befästningssystem. Deras stenbrott (grå marmor)
hafva i senare tid lämnat material till nybyggnader
i Berlin, Wien, München m. fl. städer.
Brionne [briå7n], stad i franska depart. Eure. 2,390
inv. (1901). Kyrkomöte 1050.
Brioschi [briå^ki], Francesco, italiensk matematiker,
f. 1825 i Milano, d. 1897, blef 1852 professor
i rationell mekanik, differentialkalkyl och
geodesi vid universitetet i Padova. Han var 1862
generalsekreterare vid undervisningsministeriet i
Turin och organiserade s. å. en k. teknisk högskola i
Milano (1895 hade den i anslag 250,000 lire; åhörare
397), vid hvilken han sedan dess var föreståndare
och professor i hydraulik. 1865 utnämndes han till
senator. Han kallades 1880 till korresp. ledamot
af franska institutet och var sedan 1884 president
i vetenskapsakademien i Rom. 1897 blef han ledamot
af svenska vetenskapsakademien. - B. lämnade bidrag
till de flesta af matematikens discipliner. Mest
kända torde vara hans undersökningar öfver likheter
af femte graden, hans studier öfver invarianter
och kovarianter och i allmänhet hans algebraiska
arbeten, som ådagalägga en utomordentlig förmåga att
öfvervinna svårigheter, som komplicerade räkningar
erbjuda. Hans lärobok i determinantteori (La teoria
delle determinanti e le sue applicazioni,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
