Wachtmeister, "Bidrag till C. G. von Brinkmans biografi och karakteristik" (1871), och Elof Tegnér, "Diplomat, poet och filosof", i samlingen "Från farfarsfars och farfars tid" (1900). Jfr äfven K. F. W(erner), "C. G. von Brinkman om sig sjelf och åtskillige samtida" (i "Sv. autografsällsk:s tidskr.", del 2, 1895), och Carl Grimberg, "De diplomatiska förbindelserna mellan Sverige och Preussen 1804-1808" (1903). - Depescher och bref till och från B. finnas för öfrigt utgifna af Léouzon le Duc, i "Correspondance diplomatique de E. M. Staël von Holstein" (1881), af F. Rühl, "Briefe und aktenstücke zur geschichte Preussens unter Friedrich Wilhelm III" (I, 1899), samt af E. Lewenhaupt, i "Ur Hans Järtas literära brefväxling" (I, s. å.). R-n. (L. W-m.) Brinkmanska arkivet. Se Brinkman (K. G. von). Brinnande kärlek, bot. Se Lychnis. Brinnande lifsvatten. Se Alkohol 1. Brinnbär, bot. Se Bringbär. Brinning, dets. som förmultning, öfvergång till förruttnelse. Ordet används särskildt om gödselns jäsning och sönderdelning, efter hvilken process gödseln kallas brunnen gödsel. Brinton [branten], Daniel Garrison, amerikansk etnolog, f. 1837 i Pennsylvania, studerade medicin, blef under amerikanska inbördeskriget öfverfältläkare och slog sig 1865 ned som praktiserande läkare i Filadelfia. Dessutom har han utöfvat stor författarverksamhet. Mera betydande än hans medicinska arbeten äro hans forskningar i Amerikas etnologi, med hvilken han redan som student sysselsatt sig. 1884 utnämndes han till professor i etnologi och arkeologi vid "Academy of natural sciences" i Filadelfia och var därjämte professor i amerikansk arkeologi och lingvistik vid Pennsylvanias universitet. En särskild förtjänst inlade B. genom att bilda en förlagsanstalt, som under hans ledning uteslutande sysselsatte sig med utgifvande af originalarbeten rörande de infödda rasernas i Amerika språk och kultur ("Library of aboriginal american literature"). Jämte dessa samt afhandlingar i tidskrifter har B. offentliggjort standardverket The floridian peninsula, its literary history, indian tribes and antiquities (1859) samt många andra viktiga fackskrifter. Han afled 1899. (G. Stg.) Brinvilliers [bråvilje], Marie Madeleine, markisinna de B., f. omkr. 1630, beryktad fransk giftblanderska, fick en sorgfällig uppfostran och gifte sig helt ung (1651) med en markis de B., men trädde snart i närmare förhållande till ryttmästaren J. B. de S:t Croix. Denne lärde henne att bereda ett fruktansvärdt gift, hvarmed hon för att komma i besittning af stora egodelar afdagatog bland andra sin fader och sina fyra syskon. Efter S:t Croix' död (1672) flydde markisinnan först till England, sedan till Tyskland och slutligen till Liège, där hon häktades. Hon fördes till Paris och afrättades 16 juli 1676, sedan hon förut genom tortyr tvungits till fullständig bekännelse. Bland hennes papper fann man en redogörelse för hela hennes lefnad, som varit uppfylld af de vildaste utsväfningar och de svartaste förbrytelser. Emedan användningen af hennes gift ("successionspulver") utbredde sig med en förfärande hastighet, inrättade Ludvig XIV en särskild domstol ("chambre ardente"), som hade till uppgift att undersöka och döma dylika förbrytelser. Brinz, Aloys von, tysk rättslärd, f. 1820 i Algau, blef e. o. professor i romersk rätt i Erlangen 1852 och professor i samma ämne därstädes 1854, i Prag 1857, i Tübingen 1866 och i München 1871. Död därstädes 1887. Hans förnämsta arbete är Lehrbuch der pandekten (2 bd, 1857-71; ny uppl. i 4 bd 1872-95), som står högt i afseende på originalitet och skärpa. Under sin professorstid i Prag tog B. lifligt del i politiken som ledamot af bömiska landtdagen (sedan 1861) och österrikiska riksrådet, där han vältaligt förfäktade de tyska intressena. Brio (it.), mus., liflighet, munterhet, eld. - Brioso, Con brio l. Allegro con brio, med eldigt och kraftigt föredrag. Brion [briå'], Friederike Elisabeth, "Friederike från Sesenheim", känd från Goethes biografi, f. 1752, d. 1813, lärde känna Goethe 1770 under hans uppehåll i Strassburg. Vid sina besök i hennes föräldrahem, prästhuset i Sesenheim, blef Goethe intagen af den behagfulla och naturliga unga flickan, som också förälskade sig i honom. Likväl ingicks ingen egentlig förlofning, och Goethe tycks aldrig haft för afsikt att gifta sig med henne, trots sin häftiga kärlek. I aug. 1771 lämnade Goethe Strassburg och skildes från Friederike, som efter hans afresa föll i en svår sjukdom. Goethes uppförande i denna sak har blifvit olika bedömdt och ofta klandradt. Hans försvarare framhålla, att han tidigt insåg, att Friederike genom sin bristande kultur skulle hämma hans utveckling och hindra hans framtidsplaner, hvarför han för sin kallelses skull gjorde slut på förhållandet. Hufvudkällan för kännedomen om denna episod i Goethes lif är hans egen skildring i "Dichtung und wahrheit". Se vidare biografier öfver Friederike B. af Lucius (2:a uppl. 1878), Bielschowsky (1880), Düntzer (1893) och Metz (1894). R-n B. Brioniska öarna, tolf små öar utanför inloppet till hamnen vid Pola, försedda med utanverk till denna stads befästningssystem. Deras stenbrott (grå marmor) hafva i senare tid lämnat material till nybyggnader i Berlin, Wien, München m. fl. städer. Brionne [briå7n], stad i franska depart. Eure. 2,390 inv. (1901). Kyrkomöte 1050. Brioschi [briå^ki], Francesco, italiensk matematiker, f. 1825 i Milano, d. 1897, blef 1852 professor i rationell mekanik, differentialkalkyl och geodesi vid universitetet i Padova. Han var 1862 generalsekreterare vid undervisningsministeriet i Turin och organiserade s. å. en k. teknisk högskola i Milano (1895 hade den i anslag 250,000 lire; åhörare 397), vid hvilken han sedan dess var föreståndare och professor i hydraulik. 1865 utnämndes han till senator. Han kallades 1880 till korresp. ledamot af franska institutet och var sedan 1884 president i vetenskapsakademien i Rom. 1897 blef han ledamot af svenska vetenskapsakademien. - B. lämnade bidrag till de flesta af matematikens discipliner. Mest kända torde vara hans undersökningar öfver likheter af femte graden, hans studier öfver invarianter och kovarianter och i allmänhet hans algebraiska arbeten, som ådagalägga en utomordentlig förmåga att öfvervinna svårigheter, som komplicerade räkningar erbjuda. Hans lärobok i determinantteori (La teoria delle determinanti e le sue applicazioni,