1854), en af de första i ämnet, har varit af stor betydelse för denna teoris utveckling. H. v. K. Briosco, italiensk konstnär. Se Riccio 1. Brioso [briåså], it., mus. Se Brio. Briot [briå7], Charles Augustin Albert, fransk matematiker, f. 1817, d. 1882, professor i matematisk fysik vid Sorbonne i Paris, är mest känd genom de arbeten rörande differentialekvationer, som han jämte J. C. Bouquet 1856 publicerade i "Journal de l'école polytechnique". Genom dessa arbeten, hvilkas hufvudföremål var studiet af en differentialekvations lösning i omgifningen af s. k. singulära ställen, fingo Cauchys fruktbara metoder en väsentligt utsträckt och fördjupad användning. Jämte Riemanns från helt andra synpunkter utgående undersökningar kunna dessa arbeten betraktas som grundläggande för den moderna teorien för differentialekvationer. B. utgaf äfven ett stort antal delvis ännu i bruk varande läroböcker i matematikens olika discipliner. H. v. K. Briotte [briå't], fransk statsman. Se Poinponne, S. A. de. Brioude [-öd], arrondissemangshufvudstad i franska depart. Haute-Loire (Languedoc), vid floden Allier. 4,741 inv. (1901). Tillverkning af bårder och snörmakeriarbeten. Staden eger en i romansk stil uppförd kyrka från 12:e och 13:e årh. Briquetage [briketäj], fr. (af brique, tegel), bygnk,, rohbau-imitation, åstadkommen sålunda att väggytan öfverdrages med röd eller gul puts, hvarefter därå med hvit färg målas streck, som efterlikna fogarna mellan tegelstenar. Den putsade ytans färg göres vanligen genom målning, men kan verkställas äfven genom färgtillsats i putsbruket. Briquette [-kä't], fr., brikett. Se Brikett. Bris (eng. breeze), sjöv., i allmänhet vind, utan afseende på styrka och riktning. Man säger t. ex. styf, hård, frisk, laber och fin bris. I inskränkt bemärkelse är bris liktydigt med lagom stark kultje. R. N.* Brisansgranat (ty. brisanz, af fr. briser, bryta, krossa). Se Granat och Sprängämnen. Brisanta ämnen [brisa^ta; af fr. briser, bryta, krossa]. Se Sprängämnen. Brisas, nordöstliga vindar. Se Bendavales. Brisbane [bri'sbém], hufvudstad i australiska staten Queensland, 40 km. från floden Brisbanes utlopp i Moretonviken. 105,734 inv. (1900). B. är utgångspunkt för tre järnvägslinjer och består af tvenne delar, n. och s. om floden, förenade genom en ståtlig järnbro. Det har flera vackra parker, 44 kyrkor, en stor parlamentsbyggnad af sandsten, operahus, bibliotek och botanisk trädgård, men består för öfrigt mest af oansenliga envåningshus af tegel eller trä. B:s industri är obetydlig, men det förmedlar nästan hela koloniens affärer med utlandet och de andra australiska koloniernas hamnar. Hamnen, hittills tillgänglig endast för fartyg af högst 5 m. djupgående, har genom farledens fördjupning gjorts tillgänglig för 8 m. djupgående fartyg. B. är säte för guvernören, en anglikansk biskop och en katolsk ärkebiskop. Anlagd 1825 såsom en filial för de svåraste brottslingarna från Sydney, har staden, sedan den 1842 öppnades för fria kolonister, växt ovanligt raskt. Brisbane [br^sbéin], sir Thomas Makdougall, brittisk militär, koloniguvernör och astronom, f. 1773 å Brisbane house, Largs, Ayrshire, tjänstgjorde vid brittiska armén i Flandern 1793-95 och Västindien 1795-98, drog sig 1805 från aktiv tjänst, men följde 1812 som brigadgeneral sin vän Wellesley (Wellington) i pyreneiska fälttåget och innehade 1813-14 ett generalsbefäl i Canada under kriget med Förenta staterna. 1821-25 var han guvernör i Nya Syd-Wales och gynnade där på allt sätt immigrationen af fria kolonister, hvarjämte han befordrade uppkomsten af vin-, sockerrörs- och tobaksodling. Han uppmuntrade äfven till upptäcktsfärder, och efter honom hafva uppkallats den af Oxley under hans guvernörstid upptäckta floden B. samt staden af samma namn, nu Queenslands hufvudstad. Koloniernas finanser råkade under hans ämbetstid i stor oreda, hvilket föranledde hans återkallande. B. egnade sig först hemma å Brisbane house, sedan i det af honom upprättade observatoriet i Paramatta, i närheten af Sydney, åt astronomiska iakttagelser, hvilka ligga till grund för The Brisbane catalogue of stars. B. grundlade likaledes observatoriet i Makerstoun i Skottland, hvarest han under senare delen af sitt lif vistades. Han blef 1836 baronet, 1841 general och efter Walter Scotts död president för Royal society i Edinburgh. Han dog 1860. V. S-g. K. B. Brisebarre [brisba'r], Édouard Louis Alexandre, fransk vådevillförfattare, f. 1818, d. 1871, skref, tillsammans med Anicet-Bourgeois, Dumanoir o. a., mer än 100 teaterstycken: La fiole de Cagliostro (1835), Le tigre du Bengale (1849, under titeln "En bengalisk tiger" ofta gifven i Sverige), Leonard (1863), Les médecins (s. å.) m. fl.

Briseis' bortförande.   (Pompejansk väggmålning.)</img>

Briseis (grek. Bgiatjfe), grek. sag., "Briseus*
dotter" (Hippodameia), tillfångatogs af Akilles
vid  eröfringen af staden Lyrnessos och  blef hans
älskarinna.  Se vidare Akilles.

Brisement forcé [brismä7-], fr., kir., ett våldsamt
brytande af ett krökt eller vridet ben eller
deformerad kroppsdel, åt hvilken man önskar ge en
bättre och riktigare form och funktion. Användes
äfven, då ett illa läkt benbrott brytes upp igen, för