och området kring Victoria- och Albert-sjöarna blef närmare kändt genom Burtons, Spekes och Bakers resor, medan Stanleys besök i Uganda 1875 gaf uppslaget till en liflig missionsverksamhet. Den östafrikanska slafhandeln hade sedan 1820-talet föranledt upprepade engelska interventioner hos imamen af Maskat och sultanen af Sansibar, vanligen resulterande i fördrag med slafhandeln inskränkande bestämmelser. Engelska intressen i dessa trakter stärktes genom den regelbundna ångbåtsförbindelse "British India steam navigation company" 1872 upprättade mellan Sansibar, Indien och Europa. Åt detta bolags direktör (sedermera sir) William Mackinnon erbjöd sig sultanen 1877 att upplåta hela kustområdet, men planen strandade på engelska regeringens motstånd. Då emellertid utskickade från "Sällskapet för tysk kolonisation" 1884 med höfdingar i det inre landet afslöto fördrag om landafträdelser, blef det nödvändigt att genom internationella aftal bestämma sultanens verkliga maktområde på fastlandet samt afgränsa Englands och Tysklands intressesfärer. Detta skedde genom en öfverenskommelse mellan Tyskland och England 29 okt. 1886. Som gräns mellan de båda intressesfärerna bestämdes floden Umba. I maj 1887 erhöll ett af Mackinnon bildadt engelskt kolonisationssällskap ("British East African association") af sultanen koncession på alla förvaltningsrättigheter i området Mrima samt hans territorier och dependenser mellan Umbafloden och Kipini (nära Tanas mynning) med tillhörande öar. Sällskapet ombildades i april 1888 till Imperial British East Africa company, som 3 sept. s. å. erhöll kungligt fribref med höghetsrätt inom de förvärfvade områdena (det hade äfven slutit fördrag med oberoende höfdingar inne i landet). En ny koncession af sultanen erhölls 9 okt. 1888, där bolagets finansiella förpliktelser till honom noga reglerades. Uppror bland de infödde och tvister med tyskarna gjorde bolagets ställning mycket svår under den närmast följande tiden. Tysk-östafrikanska sällskapet gjorde anspråk på ön Lamu, den bästa hamnen n. om Mombasa, samt det lilla sultanatet Vitu. En till förmån för det engelska bolaget af belgiske statssekreteraren Lambermont fälld skiljedom vann ej afseende. Tysken Karl Peters sökte 1889 på egen hand med vapenmakt införlifva Uganda med den tyska intressesfären, och våren 1890 förbereddes en officiell tysk expedition till dessa trakter under Emin pasjas ledning. Engelska regeringen gaf bolaget endast lamt understöd; först en af bolaget sänd väpnad styrka under mr Jackson gjorde Peters' ställning i Uganda ohållbar, så att han efter afslutandet af fördrag med konung Mwanga lämnade landet. Alla dessa tvister uppgjordes emellertid genom det tyskengelska fördraget af l juli 1890. Mot erhållande af Helgoland och engelskt erkännande af dess rättigheter inåt de stora sjöarna afstod Tyskland sina anspråk på Lamu och Vitu, hvarjämte den engelska intressesfären framflyttades i n. till floden Juba och Victoriasjön n. om 1° s. br. med tillstötande land (Uganda) kom under kompaniets maktområde. Med Tysklands medgifvande proklamerades i juni s. å. brittiskt protektorat öfver sultanatet Sansibar. Redan i aug. 1889 hade sultanen åt bolaget upplåtit sina städer, öar och besittningar vid kusten n. om Kipini upp till Kismaju invid Jubaflodens mynning. Uganda besattes (dec. 1890) för kompaniets räkning af kapten Lugard, som till juni 1892 under oerhörda svårigheter där sökte häfda dess inflytande mot upproriska stammar och af stridande missionärer ledda partier. Genom öfverenskommelse med engelska regeringen, som till Uganda utsändt sir Gerald Portal att ordna förhållandena, drog sig kompaniet officiellt därifrån utan att dock utrymma sina poster (mars 1893), och i juli s. å. lämnade kompaniet äfven förvaltningen af Vitu, som det innehaft sedan 1891. Sir Gerald Portals rapport om sin mission, där behållandet af Uganda, byggandet af en järnväg och kompaniets upphörande som politisk eller administrativ korporation rekommenderades, blef i det hela bestämmande för engelska regeringens hållning. Brittiskt protektorat öfver det egentliga Uganda proklamerades 19 juni 1894. I mars 1895 beslöto kompaniets delegare motvilligt att uppge sitt fribref, sin koncession från sultanen af Sansibar och alla sina egodelar och rättigheter i Öst-Afrika mot en ersättning af 250,000 pd st., hvaraf 1/5 betalades af engelska staten och det öfriga af Sansibar. Finansiellt hade bolaget misslyckats, men dess pioniärsarbete måste skattas synnerligen högt. 15 juni 1895 proklamerades hela området från kusten till Ugandas gräns (inberäknadt Vitu) som ett brittiskt protektorat. Därmed var hela Brittiska Öst-Afrika ställdt direkt under brittiska regeringens förvaltning. Se vidare Brittiska Öst-Afrika-protektoratet, Sansibar och Uganda samt under dessa artiklar anförd litteratur. (V. S-g.) Brittiska Öst-Afrika-protektoratet (eng. East Africa protectorate), brittiskt skyddsområde, utgörande mer än två tredjedelar af Brittiska Öst-Afrika, hvars västliga del utgör Uganda-protektoratet. Utaf sultanens af Sansibar nominella besittningar hör hit den 10 eng. mil breda kuststräckan från Tyska Öst-Afrikas nordgräns (Umbafloden) till Kipini, Lamu-arkipelagen och trakten kring hamnen Kismaju, hvilka områden utarrenderats till England, medan däremot öarna Sansibar och Pemba bilda ett särskildt protektorat. Områdets sydgräns är bestämd genom överenskommelser med Tyskland af 1886, 1890 och 1893, landgränsen i ö. och n. ö. genom öfverenskommelse med Italien af 1891; i v. gränsar det till Uganda. Arealen beräknas till 467,500 kvkm. med omkr. 4 mill. inv., däribland 500 européer och 25,000 asiater (mest araber). Om naturbeskaffenhet, växt- och djurvärld samt befolkning se Brittiska Öst-Afrika. Förvaltningens säte och handelns hufvudort är Mombasa (25,000 inv.) med nya hamnanläggningar. Andra betydande hamnplatser äro Melinde, Lamu, Port Durnford och Kismaju. Området är indeladt i 7 provinser med sammanlagdt 22 distrikt samt ett ännu ej organiseradt område i n. v. Provinserna äro Sejjidieh (hufvudstad Mombasa), Ukamba (hufvudstad Nairobi), Tanaland (hufvudstad Lamu), Jubaland (hufvudstad Kismaju), Kenia (hufvudstad Fort Hall), Naivas]a (hufvudstad Naivasja) och Kisumu (hufvudstad Kisumu l. Port Florence). De båda sistnämnda provinserna utgjorde till l apr. 1902 östprovinsen i Uganda-protektoratet. Sultanatet Vitu, under brittiskt protektorat sedan 1890, utgör nu i administrativt hänseende en del af provinsen Tanaland. Hufvudvägarna äro den stora karavanvägen till Uganda och den 940 km. långa, smalspåriga