makadam, gatsten, träkubb, plank, cement och asfalt. De förra, tyngre materialierna användas hufvudsakligen på stenbroar, de senare och lättare på järn- och träbroar. Fr. E. Broberg, Johan Valentin, läkare, medicinsk historiker, f. 14 febr. 1825 i Stockholm, blef student i Uppsala 1844, filos. kandidat 1851, filos. doktor 1854, sedan han utgifvit en afhandling Om pesten i Stockholm 1710 (2:a uppl. 1879), samt kirurgie magister 1861. Under åren 1857-79 var B. biträdande läkare vid gymnastiskt ortopediska institutet i Stockholm. Från 1855 var han bibliotekarie vid Karolinska institutet. Död 28 aug. 1887. Såsom bibliotekarie höll B. tid efter annan föreläsningar i medicinens historia, af hvilka några utkommit i tryck och bära vittne om hans stora lärdom och förträffliga stilistiska förmåga: Föreläsningar i medicinens historia (2 hftn, 1856-58), Om den animala magnetismen och 18:de århundradets mysticism (1866), Öfversikt af koppornas och deras behandlings historia (1877), Bidrag från vår folkmedicins vidskepelser till kännedomen om våra äldsta tider (1878). B. utgaf äfven "Olai Martini läkiare book" (1879). Såsom ett erkännande af hans framstående förtjänster såsom medicinsk historieskrifvare kreerade medicinska fakulteten i Köpenhamn honom till hedersdoktor vid jubelfesten 1879. R- T-dt. Broby. 1. Socken i Skaraborgs län, Kinnefjärdings härad. 621 har. 189 inv. (1903). Annex till Källby, Skara stift, Kinna kontrakt. - 2. Socknar i Kristianstads län. Se Västra Broby och Östra Broby. Brobyggar-bröderna (fr. Frères pontifes, lat. Fratres pontifices), ett kristligt brödraskap i södra Frankrike, hvilket verkade för byggandet af broar, färjor och hospitser till hjälp och vård för pilgrimer och andra vägfärande. Detta brödraskaps stadgar stadfästes 1189 af påfven Klemens III; det upplöstes, sedan det betänkligt urartat, af Pius II omkr. 1460. Dess historia är skrifven af B. Grégoire (1814). Brobyggnad. Se Bro och Brobyggnadskonst. Brobyggnadskonst. Behofvet af broar kände redan vilden i den förhistoriska tiden, och han förstod äfven att skaffa sig sådana. Den första bron byggdes antagligen på så sätt, att ett på strandbrädden stående träd fälldes öfver vattendraget och bildade en spång, tillräcklig för vildens behof. Detta sätt användes ännu i dag i våra skogsbygder. Spången förbättrades därigenom att man något bearbetade trädstammen och lade flera sådana bredvid hvarandra, men ehuru allt gröfre och gröfre stammar användes, ville de ej rätt väl räcka till att göra en tillräckligt stark bro öfver breda vattendrag, hvarför nya medel måste uppfinnas. Antagligen bestodo dessa medel i spännviddens minskning medelst såsom konsoler utlagda stammar, som en japansk bro visar (fig. 1), eller också däri att stammarna hopbundos medelst vidjor och upphängdes i från strand till strand (exempelvis mellan två träd) spända linor, såsom ett exempel från Kaukasus antyder (fig. 2), där vi hafva den omedvetna förebilden till nutidens storartade konsol- och hängbroar. Något mera invecklad är en af kanadensiska indianer byggd bro (fig. 3). Från dessa af naturfolken ännu använda broformer kan man göra sig en föreställning om de förhistoriska broarna, men från dem till den första af historien omnämnda bron är steget mycket stort. Denna bro beskrifves af Greklands äldste historieskrifvare, Herodotos, och var utförd i 6:e årh. f. Kr. i Babylon under Nebukadnezar öfver den 600 m. breda Eufrat, där den torde varit ett värdigt motstycke till Babylons murar och Semiramis' hängande trädgårdar. Bron beskrifves vara utförd med öfverbyggnad af trä på pelare af sten. För att kunna grundlägga dessa pelare på det torra leddes hela floden under arbetets utförande i en provisorisk strömfåra. Stenpelarna voro uppströms tillspetsade för att bättre motstå och dela de framrinnande vattenmassorna. Brons öfverbyggnad var utförd af ceder- och cypressbjälkar, belagda med palmstammar. Bland den förkristna tidens brobyggnader, hvilkas minne blifvit bevaradt, må vidare nämnas Dareios' flytande broar öfver Bosporen och Donaus mynning, byggda år 515 f. Kr., samt Xerxes' bro öfver Hellesponten, alla tre tjänande krigshärarna i den väldiga kraftmätningen mellan perser och hellener.

Fig. 1.    Gammal japansk träbro.</img>

Spåren af dessa broar hafva försvunnit, och det var
först sedan etruskerna uppfunnit och romarna börjat
använda hvalf af sten, som några ännu till vår tid
beståndande brobyggnadsverk kunde åstadkommas. En af
de allra äldsta af nu kvarstående hvälfda romarbroar
är den mästerligt utförda Pont