generalmajor. Från 1802 tjänstgjorde han i Canada och blef 1810 militärbefälhafvare i öfre Canada, där han genast vann starkt personligt inflytande öfver indianstammarna. Då en amerikansk kår under general Hull 1812 plötsligt inbröt i landet, samlade B. sin underlägsna truppstyrka, inneslöt Hull i Detroit och tvang honom 16 aug. att kapitulera, för hvilken bragd han belönades med adelskap. Under en strid vid Queenstown mot en ny amerikansk invasionshär blef B. dödligt sårad, 13 okt. 1812. Han firas i öfre Canada som en nationalhjälte. Ett 1824 öfver hans graf på slagfältet rest minnesmärke sprängdes 1840 i luften af en irländsk amerikan, men har sedermera återställts; det utgöres af en väldig pelare med B:s staty öfverst. Efter honom äro uppkallade staden Brocksville och andra orter i Ontario. Jfr F. B. Tupper, "Life and correspondence of sir I. Brock" (2:a uppl. 1847). V. S-g. Brock, Ludvig Frederik, dansk officer och politiker, f. 1774 i Gudbrandsdalen i Norge, d. 1853. Han utarbetade redan 1799 en plan att göra Gudenaa segelbar från Randers till Silkeborg, blef 1805 adjutant hos dåv. kronprinsen (Fredrik VI) och 1809 hos prins Kristian Fredrik (Kristian VIII). Den sistnämnde åtföljde han 1813 såsom stabschef till Norge. B. utöfvade stort inflytande på honom, i synnerhet genom att öfvertala honom till medgifvandet af en fri författning. 14 aug. 1814 afslöt B. konventionen i Moss med den svenske kronprinsen (Karl Johan) och tryggade därigenom Norges själfständighet vid föreningen med Sverige. 1815-22 var han ånyo adjutant hos Fredrik VI, och 1824 blef han tullinspektor i Randers, men måste 1829 till följd af blindhet lämna denna befattning. 1836-44 var han, trots sin blindhet, ständerdeputerad och talade varmt för införandet af allmän värnplikt, afskaffande af nummerlotteri och konsumtionsafgift samt varnade ifrigt konung och folk för de augustenborgske prinsarnas upprorsplaner. E. Ebg. Brock, Gustaf Edvard, dansk jurist och politiker, f. 1816 i Köpenhamn, d. 1878, blef 1847 öfverrättsprokurator och 1849 höjesteretsadvokat samt gjorde sig känd som en vältalig och skarpsinnig sakförare. 1856 var han den af folketinget valde åklagaren i riksrätten mot ministären Örsted och försvarade 1867 inför höjesteret "Dagbladets" redaktör, Bille, i den då mot honom väckta högmålsprocessen. 1860 valdes B. i Köpenhamn till ledamot af landstinget och blef sedermera ständigt återvald. I öfverläggningarna om alla juridiska frågor tog han en ledande del och var bl. a. 1865 ordförande i utskottet för behandling af den nya strafflagen, vid hvars utarbetande han hade medverkat sedan 1859. 1857 och 1868 var han medlem i tvenne kommittéer för ombildning af rättegångsväsendet. E. Ebg. Brock [brå'k], Thomas, engelsk bildhuggare, f. 1847 i Worcester, var länge biträde åt Foley och fullbordade dennes efterlämnade oafslutade arbeten, bl. a. O'Connel-monumentet i Dublin. Af B:s själfständiga arbeten må nämnas Herakles kväfver Antaios, ryttargruppen Ett farans ögonblick (inköpt af engelska staten), Poesiens genius samt porträttstatyer af Richard Baxter, Robert Raikes, Rowland Hill och skalden Longfellow (för Westminster abbey) m. fl. Brockelmann, Karl, tysk filolog, f. 1868 i Rostock, ordinarie professor i semitisk språkvetenskap i Königsberg, har utgifvit Lexicon syriacum (1895), Geschichte der arabischen litteratur (1898-1902) och Syrische grammatik (1899-1901), hvarjämte han utgifvit Ibn Qutaibas "'Ujûn al ahbâr" (1903), bearbetat 5:e upplagan af A. Socins arabiska grammatik (1904) m. m. Brocken l. Blocksberg, högsta toppen i Harz, i preussiska regeringsområdet Magdeburg. Höjd 1,142 m. Det är medelpunkt i Brockengebirge, som fått sitt namn efter B. och som är hufvudmassan af Oberharz. B. är snöbetäckt från nov. till juni. Vid foten af berget upprinna floderna Bode, Ilse, Oker, Ecker, Radau och Holzemme. Jfr Blocksberg. Brockenhuus [-hus], dansk adlig ätt, känd från 1400-talet. Ännu fortlefva tvenne linjer: B.-Lövenhjelm (sedan 1699) och B.-Schack, den senare 1822 upphöjd till greflig värdighet och egande dels stamhuset Giesegaard på Själland, dels godsen Gram och Nyböl i Nordslesvig. Mest känd af släkten B. är Frans B., f. 1518, hvilken som lensmand på Nyborg sedan 1545 ledde borgens befästande och dessutom styrde största delen af Fyn. 1562 blef han riksråd och 1567 marsk. Under sjuårskriget var han såsom fotfolkets anförare Daniel Rantzaus förnämste medhjälpare, såväl vid Svarterå 1565 som under vinterfälttåget 1567-68 och på reträtten öfver Holaveden. Han dödades 1569 vid belägringen af Varberg, ungefär samtidigt med Rantzau. - Hans ena sondotter Rigborg B., f. 1579, d. 1641, satt inmurad på sin faders gård Egeskov från 1599 ända till 1604, emedan hon hade låtit en ung adelsman förföra sig. Hon fick sedan litet mera frihet, men fick lämna sitt hem endast för att besöka kyrkan. Hennes syster blef moder till Korfitz Ulfeld. - Jakob B., f. 1521, d. 1577, den förstnämndes broder, blef 1563 som amiral öfvervunnen och tillfångatagen vid Bornholm och därpå släpad genom Stockholms gator i triumftåget för segraren Jakob Bagge; han lösgafs först efter freden 1570. E. Ebg. Brockenspöket (ty. Brockengespenst), meteor., en företeelse, som tämligen ofta visar sig i bergstrakter, såsom i Alperna, Karpaterna, Anderna och äfven på berget Broeken i Harz, hvarifrån den fått sitt tyska namn. När vid solens upp- eller nedgång på motsatta sidan af berget täta dimmor uppstiga från dalarna, kastas på dimman en kolossal skugga af berget med alla på detsamma varande föremål. Denna skugga synes mycket stor på grund af en falsk föreställning om dess afstånd i dimman. Vanligen ser iakttagaren en skuggbild af sig själf i kolossala dimensioner efterhärma alla hans rörelser. Ofta omgifves skuggan af iakttagarens hufvud af färgade ringar, som, liksom mångårdar, uppkomma genom ljusets böjning i närheten af de små dimpartiklarna. Denna ringbildning kallas efter den spanske naturforskaren Ulloa, som observerade densamma i Anderna, Ulloas ring. R. R.* Brockes, Barthold Heinrich, tysk skald, f. 1680, d. 1747 som kejserlig pfalzgrefve och befälhafvare för Hamburgs borgarmilis. B. öfversatte dikter af Marini, Pope och Thomson samt författade ett passionsoratorium och religiösa naturbetraktelser, hvilka utkommo under titeln Irdisches vergnügen in Gott (1721-48). På svenska finnes