Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 221-222 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brockfågel ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfversatt: "Jesu Kristi lidande och död rimvis
betrachtadt och sångvis uppfördt" (1731). Biogr. af
Brandl 1878.

Brockfågel (försvenskning af det tyska ordet
brachvogel, som likväl i tyskan betecknar ett
annat fågelsläkte, näml. spofvarna, Numenius),
zool., begagnas af Sundevall såsom benämning på
hela familjen Charadriidæ, små vadare, hvilka
till sin kroppsbyggnad stå midt emellan trapparna
och snäpporna. Brockfåglarna hafva klenare näbb
än de förra, men starkare och, i jämförelse med
längden, högre näbb än de senare, hvarjämte de äro
i saknad af dessas känsliga, böjliga näbbspets och
utdragna näsborrfåror. I Skandinaviens fauna omfattar
ifrågavarande familj fyra släkten, som kunna grupperas
enligt följande schema.

1. Baktån är jämförelsevis stor och når marken, när
fågeln trampar: höttringen (Strepsilas).

2. Baktån är liten eller saknas helt och hållet.

        A. Näbbet kortare än hufvudet bakom detsamma.

                a. Vingspetsen trubbig (tredje smällpennan
längst): vipan (Vanellus).

                b. Vingen spetsig (yttersta smällpennan
längst): piparsläktet (Charadrius).

        B. Näbbet längre än hufvudet bakom detsamma:
strandskatan (Hæmatopus).
I inskränkt bemärkelse förstås med
brockfågel endast ljungspolen (Charadrius pluvialis).

^{F. A. S.*}

Brockhaus, tysk släkt af bokförläggare och lärde.



1. Friedrich Arnold B., boktryckare,
bokförläggare, f. 1772 i Dortmund (Westfalen),
d. 1823 i Leipzig, idkade 1805–11 i Amsterdam en
vidlyftig bokförlagsverksamhet, flyttade därefter
affären till Altenburg och dref den från 1814 under
firma F. A. Brockhaus. 1818 öfverflyttade han sin
verksamhet till Leipzig, där han s. å. tillika
inrättade ett stort tryckeri. Hans namn har blifvit
världsbekant genom utgifvandet af "Brockhaus’
conversationslexikon", som ursprungligen
var en bearbetning af Löbels 1796 påbörjade
konversationslexikon, till hvilket B. 1808 inköpte
förlagsrätten och hvilket han bragte till afslutning
1811. B:s förtjänst var, att han däri såg ämne
till en folkbok och snart gjorde lexikonet till en
af de viktigaste typerna inom seklets bokhandel,
en populär encyklopedi, som omfattar hela den
moderna bildningen. Den andra upplagan, fullständigt
omarbetad, utgafs under hans ledning i 10 bd 1812–19,
och 15:e upplagan utkom i 17 bd 1901–04. Bland de
förnämsta af hans öfriga förlagsartiklar må nämnas
tidskrifterna "Die zeitgenossen" (fr. 1816), "Isis"
(fr. 1817), "Hermes" (1819) och "Literarisches
conversationsblatt" (fr. 1820; fortgick 1826–98 under
titeln "Blätter für literarische unterhaltung"). Såsom
frisinnad hade B. i sina företag mycket att lida
af den preussiska censuren. – B:s två äldste söner,
Friedrich B. (f. 1800, d. 1865) och
Heinrich B. (f. 1804,

d. 1874), öfvertogo efter fadern firman. Heinrich
ledde den med utmärkelse ensam från 1849 samt blef
hedersdoktor i Jena och hedersborgare i Leipzig. Han
upptog som delegare i affären 1854 sin son d:r
Heinrich Eduard B. (f. 1829) och 1863 dennes broder
Heinrich Rudolf B. (f. 1838, d. 1898). Dessa två
utträdde 1895 ur firman, hvarvid den i stället
öfvertogs af deras söner Albert Eduard B. (f. 1855)
och Rudolf Heinrich B. (f. 1864), hvilka hade varit
delegare däri, den förre sedan 1881 och den senare
sedan 1889. Firmans utsträckta verksamhet har
föranledt filialers inrättande i Wien (1864),
Berlin (1871), Paris (1890) och London (1891),
hvarjämte den har del i Petersburgfirman Brockhaus
& Efron, som tillkom 1890 för utgifvande af ett
ryskt illustreradt konversationslexikon. Firman
F. A. Brockhaus, som sysselsätter omkr. 750
personer, innefattar bokförlagsaffären med dess
filialer, kommissionsbokhandel för Tyskland
och utlandet, utländsk sortimentsbokhandel (med
månadsbibliografi och årskatalog), stor antikvarisk
bokhandel med auktionsinrättning, boktryckeri (med
bl. a. 28 maskinpressar o. s. v.), stilgjuteri,
stereotypgjuteri, galvanoplastisk anstalt, stilskäreri
och graveringsanstalt, stål- och koppartryckeri (med
14 pressar), litografisk anstalt och stentrycken
(med bl. a. 20 maskinpressar), xylografisk anstalt
samt bokbinderi. Bland firmans nyare förlagsföretag
må nämnas
B:s "lilla konversationslexikon" i 2 bd (1854–56; 4:e uppl. 1888),
fortsättningen af Ersch och Grubers "Allgemeine encyklopädie" (som 1890 nått fram till 167:e bandet),
"Deutsche allgemeine zeitung" (moderat-liberal, 1837–79),
ett bibliotek af tysk nationallitteratur (96 bd, 1864–90),
ett bibliotek af utländska författare på originalspråken (omkr. 180 bd, 1860–94),
ett internationellt vetenskapligt bibliotek (68 bd, 1873–90),
"Allgemeines bücher-lexikon" (19 bd, 1812–95),
"Der neue Pitaval" (intressanta kriminalmål; 60 bd, 1842–91),
Schenkels "Bibellexikon" (5 bd, 1869–75),
Gottschalls "Der neue Plutarch" (12 bd, 1874–88),
förutom en mängd vetenskapliga verk, forskningsresandes
arbeten, planschverk o. s. v. Jfr
Heinrich B., "Die firma F. A. Brockhaus in Leipzig" (1872–75), och
Heinr. Ed. B:s biografi öfver farfadern (3 bd, 1872–81).

2. Hermann B., den förstnämndes tredje
son, orientalist, f. 1806, d. 1877, var från 1841
professor i fornindiska språket och litteraturen vid
universitetet i Leipzig och utöfvade en stark inverkan
i individuell riktning på sina lärjungars studier
(bl. a. på Max Müllers). B. utgaf bl. a. kritiska
upplagor af Krishna-Miçras dittills outgifna
filosofiska drama "Prabodhacandrodaya" (1835 ff.) och
Somadevas stora sagosamling "Kathasaritsagara"
(böckerna 1–5, 1839, tysk öfversättning 1843;
böckerna 6–18, 1862–66). Han egnade sig äfven åt
avestiska och persiska samt utgaf 1850 "Vendidad
sade" (en bok af Avesta) och 1854–60 Hafis’ sånger
(ny uppl. 1863). Af stor betydelse blef B:s arbete
Über den druck sanskritischer werke mit lateinischen
buchstaben (1841). Han deltog i stiftandet af
"Deutsche morgenländische gesellschaft" och utgaf
1853–64 dess tidskrift. Från 1856 redigerade han Ersch
och Grubers monumentala verk "Allgemeine encyklopädie"
(bd 62–99 af första sektionen). B:s personlighet
präglades af fin humanitet. Han var gift med en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>