öfversatt: "Jesu Kristi lidande och död rimvis betrachtadt och sångvis uppfördt" (1731). Biogr. af Brandl 1878. Brockfågel (försvenskning af det tyska ordet brachvogel, som likväl i tyskan betecknar ett annat fågelsläkte, näml. spofvarna, Numenius), zool., begagnas af Sundevall såsom benämning på hela familjen Charadriidæ, små vadare, hvilka till sin kroppsbyggnad stå midt emellan trapparna och snäpporna. Brockfåglarna hafva klenare näbb än de förra, men starkare och, i jämförelse med längden, högre näbb än de senare, hvarjämte de äro i saknad af dessas känsliga, böjliga näbbspets och utdragna näsborrfåror. I Skandinaviens fauna omfattar ifrågavarande familj fyra släkten, som kunna grupperas enligt följande schema. 1. Baktån är jämförelsevis stor och når marken, när fågeln trampar: höttringen (Strepsilas). 2. Baktån är liten eller saknas helt och hållet. <tab>A. Näbbet kortare än hufvudet bakom detsamma. <tab><tab>a. Vingspetsen trubbig (tredje smällpennan längst): vipan (Vanellus). <tab><tab>b. Vingen spetsig (yttersta smällpennan längst): piparsläktet (Charadrius). <tab>B. Näbbet längre än hufvudet bakom detsamma: strandskatan (Hæmatopus). I inskränkt bemärkelse förstås med brockfågel endast ljungspolen (Charadrius pluvialis). ^{F. A. S.*} Brockhaus, tysk släkt af bokförläggare och lärde. <img l></img> 1. Friedrich Arnold B., boktryckare, bokförläggare, f. 1772 i Dortmund (Westfalen), d. 1823 i Leipzig, idkade 1805--11 i Amsterdam en vidlyftig bokförlagsverksamhet, flyttade därefter affären till Altenburg och dref den från 1814 under firma F. A. Brockhaus. 1818 öfverflyttade han sin verksamhet till Leipzig, där han s. å. tillika inrättade ett stort tryckeri. Hans namn har blifvit världsbekant genom utgifvandet af "Brockhaus' conversationslexikon", som ursprungligen var en bearbetning af Löbels 1796 påbörjade konversationslexikon, till hvilket B. 1808 inköpte förlagsrätten och hvilket han bragte till afslutning 1811. B:s förtjänst var, att han däri såg ämne till en folkbok och snart gjorde lexikonet till en af de viktigaste typerna inom seklets bokhandel, en populär encyklopedi, som omfattar hela den moderna bildningen. Den andra upplagan, fullständigt omarbetad, utgafs under hans ledning i 10 bd 1812--19, och 15:e upplagan utkom i 17 bd 1901--04. Bland de förnämsta af hans öfriga förlagsartiklar må nämnas tidskrifterna "Die zeitgenossen" (fr. 1816), "Isis" (fr. 1817), "Hermes" (1819) och "Literarisches conversationsblatt" (fr. 1820; fortgick 1826--98 under titeln "Blätter für literarische unterhaltung"). Såsom frisinnad hade B. i sina företag mycket att lida af den preussiska censuren. -- B:s två äldste söner, Friedrich B. (f. 1800, d. 1865) och Heinrich B. (f. 1804, d. 1874), öfvertogo efter fadern firman. Heinrich ledde den med utmärkelse ensam från 1849 samt blef hedersdoktor i Jena och hedersborgare i Leipzig. Han upptog som delegare i affären 1854 sin son d:r Heinrich Eduard B. (f. 1829) och 1863 dennes broder Heinrich Rudolf B. (f. 1838, d. 1898). Dessa två utträdde 1895 ur firman, hvarvid den i stället öfvertogs af deras söner Albert Eduard B. (f. 1855) och Rudolf Heinrich B. (f. 1864), hvilka hade varit delegare däri, den förre sedan 1881 och den senare sedan 1889. Firmans utsträckta verksamhet har föranledt filialers inrättande i Wien (1864), Berlin (1871), Paris (1890) och London (1891), hvarjämte den har del i Petersburgfirman Brockhaus & Efron, som tillkom 1890 för utgifvande af ett ryskt illustreradt konversationslexikon. Firman F. A. Brockhaus, som sysselsätter omkr. 750 personer, innefattar bokförlagsaffären med dess filialer, kommissionsbokhandel för Tyskland och utlandet, utländsk sortimentsbokhandel (med månadsbibliografi och årskatalog), stor antikvarisk bokhandel med auktionsinrättning, boktryckeri (med bl. a. 28 maskinpressar o. s. v.), stilgjuteri, stereotypgjuteri, galvanoplastisk anstalt, stilskäreri och graveringsanstalt, stål- och koppartryckeri (med 14 pressar), litografisk anstalt och stentrycken (med bl. a. 20 maskinpressar), xylografisk anstalt samt bokbinderi. Bland firmans nyare förlagsföretag må nämnas B:s "lilla konversationslexikon" i 2 bd (1854--56; 4:e uppl. 1888), fortsättningen af Ersch och Grubers "Allgemeine encyklopädie" (som 1890 nått fram till 167:e bandet), "Deutsche allgemeine zeitung" (moderat-liberal, 1837--79), ett bibliotek af tysk nationallitteratur (96 bd, 1864--90), ett bibliotek af utländska författare på originalspråken (omkr. 180 bd, 1860--94), ett internationellt vetenskapligt bibliotek (68 bd, 1873--90), "Allgemeines bücher-lexikon" (19 bd, 1812--95), "Der neue Pitaval" (intressanta kriminalmål; 60 bd, 1842--91), Schenkels "Bibellexikon" (5 bd, 1869--75), Gottschalls "Der neue Plutarch" (12 bd, 1874--88), förutom en mängd vetenskapliga verk, forskningsresandes arbeten, planschverk o. s. v. Jfr Heinrich B., "Die firma F. A. Brockhaus in Leipzig" (1872--75), och Heinr. Ed. B:s biografi öfver farfadern (3 bd, 1872--81). 2. Hermann B., den förstnämndes tredje son, orientalist, f. 1806, d. 1877, var från 1841 professor i fornindiska språket och litteraturen vid universitetet i Leipzig och utöfvade en stark inverkan i individuell riktning på sina lärjungars studier (bl. a. på Max Müllers). B. utgaf bl. a. kritiska upplagor af Krishna-Miçras dittills outgifna filosofiska drama "Prabodhacandrodaya" (1835 ff.) och Somadevas stora sagosamling "Kathasaritsagara" (böckerna 1--5, 1839, tysk öfversättning 1843; böckerna 6--18, 1862--66). Han egnade sig äfven åt avestiska och persiska samt utgaf 1850 "Vendidad sade" (en bok af Avesta) och 1854--60 Hafis' sånger (ny uppl. 1863). Af stor betydelse blef B:s arbete Über den druck sanskritischer werke mit lateinischen buchstaben (1841). Han deltog i stiftandet af "Deutsche morgenländische gesellschaft" och utgaf 1853--64 dess tidskrift. Från 1856 redigerade han Ersch och Grubers monumentala verk "Allgemeine encyklopädie" (bd 62--99 af första sektionen). B:s personlighet präglades af fin humanitet. Han var gift med en