syster till tondiktaren Richard Wagner och underhöll städse vänskap med denne. 3. Heinrich B., historiker, konsthistoriker, f. 1858 i Leipzig, professor vid akademien därstädes, öfvertog 1897 ledningen af konsthistoriska institutet i Florens. B. har utgifvit flera verk i historia och konsthistoria, däribland Unsere heutige baukunst (1895) och Forschungen über florentiner kunstwerke (1902). Brockmann, Johann Franz Hieronymus, tysk skådespelare, f. 1745 i Graz, utbildades från 1771 af den berömde Schröder i Hamburg, väckte 1776 storartadt uppseende i Hamlets roll och var från 1778 anställd vid Burgteatern i Wien, där han införde Hamburgskolans enkla, natursanna spelsätt. Död 1812. B. ställdes på sin tid vid sidan af Garrick och Lekain. Brockmanner l. Brockmänner (äfven Brokmanner), ett östfrisiskt folk, som under medeltiden bodde i hannoveranska landskapet Brockmerland (mellan Emden och Norden) och lefde under en egen, demokratisk författning, i skrift upptecknad på 1200-talet och som fornfrisiskt språkminnesmärke utgifven af Wiarda 1820 och Richthofen 1866. Brockmerland. Se Brockmanner. Brockton [brå'ktn], stad i nordamerikanska staten Massachusetts, 36 km. s. om Boston. 40,063 inv. (1900). Skofabrikation. Brockville [brå'kvil], stad i Canada, prov. Ontario, vid S:t Lawrencefloden och Grand-trunk-järnvägen. Omkr. 9,000 inv. I närheten järngrufvor. Brocman, Nils Reinhold, fornforskare, f. 1731 i Norrköping, blef filos. magister i Lund 1751 och åtföljde 1752-54 dansken J. Langebek på en i arkeologiskt syfte företagen resa kring Östersjön. 1758 blef han docent i Lund och ingick 1760 som kanslist i antikvitetsarkivet samt blef 1762 translator i det fornnordiska språket med titel af assessor och af k. bibliotekarie. Död 1770. B. var en typ för 1700-talets samlare, hvilkas forskningar och outtröttliga nit i väsentlig mån underlättat senare tiders arbete. Af hans skrifter må nämnas: Sagan om Ingvar den vidtfarne och hans son Sven, från isländskan öfversatt (1762), Undersökning om de nordiska runstenars ålder (s. å.) och Beskrifning öfver staden Norrköpings början och äldre öden (utan tryckår). Sin mesta tid egnade B. åt arbeten, som numera förvaras i Vitterhets hist. och ant. akad:s arkiv. Brod (slav., "vad", öfvergångsställe). 1. Stad och fästning i Kroatien-Slavonien, komitatet Pozega, vid Save. 7,310 inv., mest kroater och serber (1901). Midt emot, på högra stranden af Save, i Bosnien, kretsen Banjaluka, ligger Turkiska l. Bosniska B. (turk. Buzud), med omkr. 2,000 inv. - 2. Ingår med nämnda betydelse såsom sista sammansättningsled i en del ortnamn, såsom Deutsch-B., Böhmisch-B. m. fl. Brod., i naturvetenskapliga beteckningar förkortning för J. Broderip, engelsk konkyliolog, f. 1789, d. 1859. Brodd. 1. Nyss uppkommen säd. - 2. Skarpa söm, som insättas i hofbeslaget för att gifva hästen fotfäste på hal mark. Broddar användas äfven å skodon. Broddarp, socken i Älfsborgs län, Gäsene härad. 1,575 har. 310 inv. (1903). Annex till Eriksberg, Skara stift, Ås kontrakt. Broddbo, mineralfyndort nära Falu grufva, är ett af stora stenblock af grofkristallinisk granit öfversålladt fält, hvari en mängd sällsynta mineral anträffas, såsom stora beryller, tantalit, gadolinit, pyrofysalit, gahnit. Broddbomineralen undersöktes 1815 af Berzelius och Gahn. P. T. C. Broddetorp, socken i Skaraborgs län, Gudhems härad. 835 har. 238 inv. (1903). B. bildar med Hornborga, Sätuna och Bolum ett konsistoriellt pastorat i Skara stift, Billings kontrakt. Broddvältning. Se Vält. Brodén, Karl Johan, teolog, läroboksförfattare, f. l maj 1818 i Mariestad, blef student i Uppsala 1836, filos. kandidat 1842, kollega vid Skara läroverk 1844 och filos. doktor 1845. Han prästvigdes 1859, utnämndes 1864 till lektor i kristendom och hebreiska i Skara samt till kyrkoherde i Vinköls prebendepastorat och 1878 till kyrkoherde i Förslöf (Lunds stift). 1873 bevistade B. till följd af inträffadt förfall för biskop Butsch det andra allmänna kyrkomötet. Vid behandlingen af kommitterades förslag till förklaring af Luthers lilla katekes yttrade B. bl. a., att han på åtskilliga ställen trodde sig hafva funnit läror och bestämningar, som icke fullt öfverensstämde med skriftens lära och de symboliska böckernas rätt förstådda mening. Han ville sålunda undanrödja vissa uttryck, hvilka enligt hans mening lätt kunde föranleda ett skeft begrepp om Gud, en antinomistisk uppfattning af lagen och en mekanisk tydning af läran om rättfärdiggörelsen. Dessa anmärkningar framkallade från åtskilliga bland förslagets och de bestående åsikternas förfäktare en storm af ganska bittra gensägelser och t. o. m. tillvitelser för att han skulle åsyfta ingenting mindre än att borttaga själfva kärnan af kristendomen. B:s svar präglades af fasthet och hofsamt lugn, och hans anmärkningar hafva sedan godkänts af k. m:t. Vid biskopsvalet i Skara 1875 uppfördes B. i första förslagsrummet. 1876-78 hade han plats i andra kammaren såsom ombud för Mariestad-Skara- Sköfde. 1877 blef han teologie doktor. B. afled 6 juli 1898. Af hans skrifter må nämnas Grunddragen af grekernas och romarnas mythologi (1853) och Öfversigt af de bibliska böckernas innehåll (1868). Brodén, Johan Ivar, läroboksförfattare, f. 2 juli 1820 å Fellingsbro komministerboställe, Västmanland, blef student i Uppsala 1840, filos. kandidat 1846 och filos. doktor 1848. Han vikarierade från 1847 såsom lektor i filosofi vid Västerås läroverk, utnämndes 1850 till kollega därstädes och erhöll 1859 lektoratet i filosofi och svenska språket vid karolinska läroverket i Örebro. Död i Örebro 3 maj 1877. - B. var en mångkunnig och såsom lärare uppburen man, till sina filosofiska åsikter hegelian. Han utarbetade de på sin tid mycket använda läroböckerna Förberedande kurs i grammatik, med till-lämpning på modersmålet (1856; 7:e uppl. 1877 med titeln Svensk språklära för elementarläroverken) och Öfversigt af diktarterna jemte föregående undervisning om stil (1860; 3:e uppl. 1869), skriften Kort öfversigt af det svenska skolväsendet (1871) m. m. Dessutom skref han artikeln "Schweden" i