Schmids stora pedagogiska encyklopedi. B. var 1854-59 själen i "Vestmanlands läns tidning". Med sitt rediga hufvud, sin oräddhet och varma nitälskan bidrog han då att lyfta den svenska landsortspressen till en högre ståndpunkt. Brodera (fr. broder), sy eller sticka figurer på tyg; fig. utsmycka. - Broderi, utsydt arbete. - Brodör, Brodös, person, som har till yrke att brodera. Se Sömnad. Broder Jonatan, öknamn på det nordamerikanska folket. Jfr Trumbull. Broderskyssen l. Den heliga kyssen, fridshälsning, som enligt den apostoliska uppmaningen (Rom. 16: 16; l Kor. 16: 20) växlades mellan de äldste kristne under gudstjänsten, vanligen efter tacksägelsebönen vid nattvardselementens invigning. Brodersson, Abraham. Se Abraham Brodersson. Broder Svensson, en halländsk riddare, helt säkert af samma ätt som den bekante riddaren Abraham Brodersson, med hvars styfdotter hans fader, väpnaren Sven Toresson, var gift. I början af 1430-talet utrustade han några kapare och deltog med tapperhet i sjökriget mot hansestäderna, men vid ett tillfälle lämnad i sticket af den holsteinske riddaren Erik Krummedike, blef han tillfångatagen och lär sedan länge suttit fängslad i Lybeck. År 1434 var han dock fri, ty då finnes han som medlem af svenska rådet hafva deltagit i utfärdandet af uppsägelsebrefven till konung Erik. Han slöt sig därefter närmast till Engelbrekt och användes af honom bl. a. vid belägringen af Varberg. Efter Engelbrekts död råkade han i oenighet med Karl Knutsson, i det han vid mötet i Söderköping 1436 klandrade denne för vald i utdelningen af förläningarna. Förbittrad öfver detta, lät Karl Knutsson då afrätta honom. K. H. K. Brodfeld [bråtfelt], ung. Kenyérmezö, en slätt i ungerska komitatet Hunyad, vid Maros, n. ö. om staden Broos (Szászváros). Stefan II Báthory vann där 13 okt. 1479 en lysande seger öfver turkarna. Brodinus, Johannes, biskop, f. 18 juni 1619 i Bro socken i Uppsala län, blef magister i Uppsala 1647 och besökte sedan de förnämsta universiteten i Tyskland, Holland och Frankrike. Efter hemkomsten blef han 1652 hofpredikant hos drottning Kristina och sedan hos Karl X Gustaf, hvilken han åtföljde under polska fälttåget 1656. Sedan Gottland genom Brömsebro-freden (1645) återvunnits åt Sverige och den gamle dansksinnade superintendenten Strelow aflidit, blef B. 1657 den förste svenskfödde superintendenten på Gottland. Han ordnade Visby domkapitel efter svensk stadga och ifrade mycket för införandet af svenska språket och svenska seder samt för anställandet af präster och lärare, som studerat vid svenskt universitet. För denna sin nitälskan rönte han motstånd och hvarjehanda obehag af de många bland öns inbyggare, som voro danskt sinnade. När danskarna 1676 intogo Gottland, uppsöktes B. i sitt prebendepastorat, Lärbro, och blef jämte hustru och barn såsom krigsfånge förd till Köpenhamn, där han kvarhölls ett år. Slutligen frigifven, måste han på hemresan, i Malmö uthärda fasorna af den svåra belägringen 1677. Året därpå blef han för sina utståndna vedermödor hugnad med biskopsstolen i Västerås, där han afled redan 1680. Karl XI bevistade den lärde och märklige mannens begrafning. B:s tredje hustru, Anna Schultin, som med honom delat fångenskapens öden, blef (1683) omgift med Haqvin Spegel, hvilken sedermera utnämndes till superintendent på Gottland. C. J. B.* Brodrick [brå'drik], gammal engelsk släkt från Surrey, som under 1600-talets strider och godskonfiskationer på Irland där förvärfvade vidsträckta jordegendomar och ett inflytande, som stod tillbaka endast för släkten Boyles. Hufvudmannen bär sedan 1717 titeln viscount Midleton. 1. Alan B., viscount Midleton, irländsk politiker, f. omkr. 1660, d. 1728, blef af Vilhelm III utnämnd till generaladvokat för Irland 1695. gjorde sig känd som en af det irländska parlamentets mäktigaste medlemmar och valdes flera gånger till dess talman. Mot slutet af drottning Annas regering råkade han i onåd som oppositionsman. Sitt stora inflytande använde han att befordra den protestantiska arfsföljden och belönades därför af Georg I med upphöjelse till lordkansler för Irland (1714), baron B. af Midleton (1715) och viscount Midleton (1717). Sedan 1714 medlem af engelska underhuset, uppträdde han där som ifrig motståndare till Walpole samt nedlade 1725 lordkanslersämbetet till följd af en tvist med regeringen. 2. William S:t John Freemantle B., äldste son till den 8:e viscount Midleton, engelsk politiker, f. 1856, inträdde 1880 i det politiska lifvet som konservativ underhusledamot för West Surrey och representerar sedan den nya valkretsindelningen, 1885, Guildford i Surrey. B. var 1886-92 finanssekreterare och 1895-98 understatssekreterare i krigsministeriet, tjänstgjorde 1898-1900 som understatssekreterare för utrikes ärenden och utrikesministerns representant i underhuset samt blef vid det unionistiska kabinettets rekonstruktion 1900 krigsminister, en under det sydafrikanska kriget synnerligen svår och för oppositionens häftiga angrepp utsatt post. Under de följande krigsårens upprörda debatter visade B. mycken kraft och slagfärdighet. Däremot lyckades han knappast ens inom sitt eget parti vinna stöd för sina arméorganisationsplaner efter krigets slut, och det växande motståndet mot dessa gjorde att han vid kabinettets nya rekonstruktion hösten 1903 lämnade krigsministerportföljen och i stället blef minister för Indien. V. S-g. Brodskij, Adolf, rysk violinist, f. 1851 i Taganrog, blef 1883 konsertmästare och violinlärare vid konservatoriet i Leipzig, där han äfven organiserade en berömd stråkkvartett, 1892 konsertmästare i New York och 1895 direktör vid "College of music" i Manchester. B. har på flera konsertresor gjort sig känd som en framstående virtuos. A. L. Brody, stad i östra Galizien, n. ö. om Lemberg, nära ryska gränsen. 17,361 inv. (1900). Handel med spannmål, boskap, trävaror - i området finnas stora skogar - samt manufakturvaror. B. anlades 1684 och var 1779-1879 fri handelsstad. Brodzinski, Kazimierz, polsk skald, f. 1791, d. 1835 i Dresden, deltog 1812 i Napoleons tåg till Ryssland, blef 1813 fången i slaget vid Leipzig, men frigafs på sitt hedersord och var på 1820-talet professor i polsk litteratur vid universitetet i Warschau. Han bidrog genom sina i en folklig, idyllisk ton hållna dikter samt genom sina kritiska afhandlingar i hög grad till den romantiska