riktningens seger. Hans akademiska afhandling O klasycznosci i romantycznosci gjorde den första bräschen i den polska pseudoklassicitetens mur, som kort därpå bröts genom Mickiewicz' på folkliga motiv byggda romanser och ballader. Efter sitt afsked från professuren flyttade B. till Dresden, där han blef en medelpunkt för de polske emigranterna, i hvilka han såg apostlar och martyrer för det lidande Polen. Han försjönk alltmer i "messianismens" sjukliga grubblerier och gaf ett kraftigt uttryck för dessa underliga idéer i sitt sista verk, Poselstwo do braci wygnanców (1838-50). B:s samlade arbeten, bland hvilka särskildt må nämnas idyllen Wieslaw, utkommo i ny upplaga 1872-74. A-d J. Brodör. Se Brodera. Brodös. Se Brodös. Broeck [brök], Elias van den, flamsk blomster- och fruktmålare, f. 1657 i Antwerpen, d. 1708 i Amsterdam, var, enligt Houbraken, lärjunge af Ernst Stuven, men stod ock under inflytande af Jan Davidsz de Heem, som 1672 kom tillbaka till Antwerpen, och B. inträdde i därvarande målårgille som mästare 1673 eller 1674. Sedermera flyttade han öfver till Amsterdam. Han målade blommor och frukter, och hans taflor utmärka sig för friskhet och finhet samt en djupt glödande guldton. Sådana finnas i Schwerin, Wien, Petersburg, Amsterdam och Rotterdam. I nationalmuseum ses en bild af honom, Frukter, ödlor och insekter, hvars motstycke tillhör grosshandlare O. Seippel i Stockholm. C. B. N. (O. G-g.) Broek [brök], B. in Waterland, by i nederländska prov. Noord-Holland. 7 km. n. ö. om Amsterdam. 1,591 inv. (1900). Ostberedning (edam-ost). Befolkningen har gjort sig världsbekant för sin pedantiska renlighet. Broekhuizen [bro'khöjsn], Johan van (latiniser. Janus Broukhusius), holländsk skald på latin och modersmålet, f. 1649 i Amsterdam, var 1672-97 officer i aktiv krigstjänst, men fick äfven tillfälle att sköta sina klassisk-filologiska studier, som han på äldre dagar idkade i lugn och ro. Död 1707. - B. diktade, med Hooft till förebild, ett mindre antal skaldestycken på holländska, hvilka fördelaktigt kännetecknas af nationell ton midt i förfranskningens tidehvarf (de utgåfvos 1712, med biografi, och senast 1883). Mer talrik är samlingen af hans latinska Carmina (1684; ny uppl., "Poëmata", 1711). Han utgaf editioner af Propertius (1702) och Tibullus (1707). Hans Epistolæ selectæ utgåfvos 1889 och 1893. Biogr, af Worp 1891. Bro-ekipage [-paj]. Se Krigsbrygge-ekipage. Broen, Abraham Isaaksson, skådespelare. Se De Broen. Bro-famn, skogsh. Se Famn. Brofeldt. Juhani (Johan), finsk författare, f. 11 sept. 1861 i Lapinlahti, norra Savolaks, blef student 1880 och egnade sig sedan åt skriftställarverksamhet på finska språket. Hans första novell publicerades 1882, och redan följande år utgaf han en så öfverlägsen skildring ur savolaksiskt allmogelif som Då far köpte lampan. Från och med 1884 har han städse användt författarnamnet Juhani Aho. Från de med säker karakteristik och godmodig humor gifna folklifsberättelserna (af hvilka tre öfversattes till svenska af K. A. Tavaststjerna) öfvergick han till psykologisk analys af människor ur de bildade klasserna, med Papin tytär (1885; "Prästens dotter", 1893), Helsinkiin (1889; "Till Helsingfors", 1893), Yksin (1890; "Ensam", 1891) och Papin rouva (1893, "Prästens hustru", s. å.).

</img>
"Yksin", som skrifvits
under påverkan af modern fransk litteratur och
var det närmaste resultatet af en resa till Paris
med understöd af staten, väckte stark diskussion
och ådrog sig åtskilligt klander på grund af sin
naturalism. Ännu starkare uppseende väckte "Papin
rouva", hvars erotiska problem gaf anledning till
en hetsig polemik rörande arbetets sedliga värde. De
båda böckernas stora förtjänster i karaktärsteckning
och i fin, vemodig stämningsskildring hafva likväl
erkänts. B:s hittills mest omfattande verk är den
stora kulturhistoriska romanen Panu (1897; öfv. 1898),
en med finska mytologiska motiv rikt inväfd skildring
från hedendomens strid med kristendomen i östra
Finland på 1600-talet. Af smärre berättelser,
utkast och skisser har B. offentliggjort flera
samlingar: Lastuja (1891; "Spånor", 2 uppl. s. å.,
nya samlingar 1892, 1896 och 1899), Maailman
murjoma (1894; "Fredlös", s. å.), Heränneitä
(s. å.; "Vakta", s. å.) och Katajainen kansani
(1899-1900; "Enris", 1900). En del af dessa småting
är endast naturskildringar och lyriska stämningar,
en del riktar sig i polemiskt allegorisk form
mot russificeringspolitiken i Finland, och denna
förklädda satir har ännu mer ökat dessa formfulländade
prosadikters popularitet. En idéernas man (på
svenska i Sv. litt. sällsk:s i Finland skrifter,
1901; på finska s. å.) är en biografisk skildring af
filosofen A. F. Soldan. B. har äfven varit verksam
som öfversättare till finska och som tidningsman
(bl. a. i det ungfennomanska "Päivälehti"). Den
främste af författarna inom den finska vitterheten,
har B haft en genomgripande betydelse för utbildningen
af en konstnärlig finsk prosastil. Särskildt har
han haft till ögonmärke att rikta ordförrådet och
nyansera det språkliga uttrycket. Genom upprepade
resor till kontinenten har B. vidmakthållit kontakten
med europeiska kulturströmningar, på samma gång hans
syftning och temperament äro utprägladt finska. Såväl
af Finska litteratursällskapet som af statsmedel har
B. flera gånger erhållit belöningar för framstående
arbeten. - Utom till svenska äro af honom författade
arbeten öfversatta till norska, danska, ryska, tyska,
engelska och holländska. - Sedan 1891 är B. gift med
ofvannämnde A. F. Soldans dotter, målarinnan Venny
Soldan, f. i Hälsingfors 186_3.

Brofferio, Angelo, italiensk skald och publicist,
f. 1802, d. 1866, satt 1830-31 fängslad med anledning
af en politisk komplott och utgaf efter sin frigifning
ett band politiska dikter, Canzoni piemontesi (8:e
uppl. 1885), som väckte stort uppseende. 1834-56
redigerade han åtskilliga radikala