Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 227-228 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brockfågel ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riktningens seger. Hans akademiska afhandling O
klasycznosci i romantycznosci gjorde den första
bräschen i den polska pseudoklassicitetens mur, som
kort därpå bröts genom Mickiewicz’ på folkliga motiv
byggda romanser och ballader. Efter sitt afsked från
professuren flyttade B. till Dresden, där han blef
en medelpunkt för de polske emigranterna, i hvilka
han såg apostlar och martyrer för det lidande
Polen. Han försjönk alltmer i "messianismens"
sjukliga grubblerier och gaf ett kraftigt uttryck
för dessa underliga idéer i sitt sista verk,
Poselstwo do braci wygnanców (1838-50). B:s
samlade arbeten, bland hvilka särskildt må nämnas
idyllen Wieslaw, utkommo i ny upplaga 1872-74.
A-d J.

Brodör. Se Brodera.

Brodös. Se Brodös.

Broeck [brök], Elias van den, flamsk blomster- och
fruktmålare, f. 1657 i Antwerpen, d. 1708 i Amsterdam,
var, enligt Houbraken, lärjunge af Ernst Stuven, men
stod ock under inflytande af Jan Davidsz de Heem,
som 1672 kom tillbaka till Antwerpen, och B. inträdde
i därvarande målårgille som mästare 1673 eller
1674. Sedermera flyttade han öfver till Amsterdam. Han
målade blommor och frukter, och hans taflor utmärka
sig för friskhet och finhet samt en djupt glödande
guldton. Sådana finnas i Schwerin, Wien, Petersburg,
Amsterdam och Rotterdam. I nationalmuseum ses en bild
af honom, Frukter, ödlor och insekter, hvars motstycke
tillhör grosshandlare O. Seippel i Stockholm.
C. B. N. (O. G-g.)

Broek [brök], B. in Waterland, by i nederländska
prov. Noord-Holland. 7 km. n. ö. om Amsterdam. 1,591
inv. (1900). Ostberedning (edam-ost). Befolkningen har
gjort sig världsbekant för sin pedantiska renlighet.

Broekhuizen [bro’khöjsn], Johan van
(latiniser. Janus Broukhusius), holländsk skald
på latin och modersmålet, f. 1649 i Amsterdam,
var 1672-97 officer i aktiv krigstjänst, men fick
äfven tillfälle att sköta sina klassisk-filologiska
studier, som han på äldre dagar idkade i lugn och
ro. Död 1707. - B. diktade, med Hooft till förebild,
ett mindre antal skaldestycken på holländska, hvilka
fördelaktigt kännetecknas af nationell ton midt i
förfranskningens tidehvarf (de utgåfvos 1712, med
biografi, och senast 1883). Mer talrik är samlingen
af hans latinska Carmina (1684; ny uppl., "Poëmata",
1711). Han utgaf editioner af Propertius (1702) och
Tibullus (1707). Hans Epistolæ selectæ utgåfvos 1889
och 1893. Biogr, af Worp 1891.

Bro-ekipage [-paj]. Se Krigsbrygge-ekipage.

Broen, Abraham Isaaksson, skådespelare. Se De Broen.

Bro-famn, skogsh. Se Famn.

Brofeldt. Juhani (Johan), finsk författare, f. 11
sept. 1861 i Lapinlahti, norra Savolaks, blef student
1880 och egnade sig sedan åt skriftställarverksamhet
på finska språket. Hans första novell publicerades
1882, och redan följande år utgaf han en så
öfverlägsen skildring ur savolaksiskt allmogelif
som Då far köpte lampan. Från och med 1884 har han
städse användt författarnamnet Juhani Aho. Från de
med säker karakteristik och godmodig humor gifna
folklifsberättelserna (af hvilka tre öfversattes
till svenska af K. A. Tavaststjerna) öfvergick han
till psykologisk analys af människor ur de bildade
klasserna, med Papin tytär (1885; "Prästens dotter",
1893), Helsinkiin (1889; "Till Helsingfors", 1893),
Yksin (1890; "Ensam", 1891) och Papin rouva (1893,
"Prästens hustru", s. å.).

"Yksin", som skrifvits
under påverkan af modern fransk litteratur och
var det närmaste resultatet af en resa till Paris
med understöd af staten, väckte stark diskussion
och ådrog sig åtskilligt klander på grund af sin
naturalism. Ännu starkare uppseende väckte "Papin
rouva", hvars erotiska problem gaf anledning till
en hetsig polemik rörande arbetets sedliga värde. De
båda böckernas stora förtjänster i karaktärsteckning
och i fin, vemodig stämningsskildring hafva likväl
erkänts. B:s hittills mest omfattande verk är den
stora kulturhistoriska romanen Panu (1897; öfv. 1898),
en med finska mytologiska motiv rikt inväfd skildring
från hedendomens strid med kristendomen i östra
Finland på 1600-talet. Af smärre berättelser,
utkast och skisser har B. offentliggjort flera
samlingar: Lastuja (1891; "Spånor", 2 uppl. s. å.,
nya samlingar 1892, 1896 och 1899), Maailman
murjoma (1894; "Fredlös", s. å.), Heränneitä
(s. å.; "Vakta", s. å.) och Katajainen kansani
(1899-1900; "Enris", 1900). En del af dessa småting
är endast naturskildringar och lyriska stämningar,
en del riktar sig i polemiskt allegorisk form
mot russificeringspolitiken i Finland, och denna
förklädda satir har ännu mer ökat dessa formfulländade
prosadikters popularitet. En idéernas man (på
svenska i Sv. litt. sällsk:s i Finland skrifter,
1901; på finska s. å.) är en biografisk skildring af
filosofen A. F. Soldan. B. har äfven varit verksam
som öfversättare till finska och som tidningsman
(bl. a. i det ungfennomanska "Päivälehti"). Den
främste af författarna inom den finska vitterheten,
har B haft en genomgripande betydelse för utbildningen
af en konstnärlig finsk prosastil. Särskildt har
han haft till ögonmärke att rikta ordförrådet och
nyansera det språkliga uttrycket. Genom upprepade
resor till kontinenten har B. vidmakthållit kontakten
med europeiska kulturströmningar, på samma gång hans
syftning och temperament äro utprägladt finska. Såväl
af Finska litteratursällskapet som af statsmedel har
B. flera gånger erhållit belöningar för framstående
arbeten. - Utom till svenska äro af honom författade
arbeten öfversatta till norska, danska, ryska, tyska,
engelska och holländska. - Sedan 1891 är B. gift med
ofvannämnde A. F. Soldans dotter, målarinnan Venny
Soldan, f. i Hälsingfors 186_3.

Brofferio, Angelo, italiensk skald och publicist,
f. 1802, d. 1866, satt 1830-31 fängslad med anledning
af en politisk komplott och utgaf efter sin frigifning
ett band politiska dikter, Canzoni piemontesi (8:e
uppl. 1885), som väckte stort uppseende. 1834-56
redigerade han åtskilliga radikala

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>