perioderna; règne des gymnospermes, omfattande trias- och juraperioderna; règne des angiospermes, omfattande krit- och tertiärperioderna - en uppställning, som i det stora hela än i dag kan sägas ega giltighet. Men fastän han sålunda själf i sina olika arbeten ständigt framhållit växtlifvets fortskridande från lägre former till högre, omfattade han icke utvecklingsläran, utan bekämpade tvärtom densamma, särskildt i Rapport sur le grand prix pour 1'année (1856), relatif aux changements des êtres vivants à la surface de la terre pendant les diverses époques géologiques (1857). Efter utgifvandet af "Tableau des genres" följde en längre period, under hvilken B. publicerade endast ett fåtal, på egna undersökningar grundade paleobotaniska uppsatser, men han lämnade många meddelanden om arbeten af andra (Renault, Grand'Eury, Saporta), hvilka han med råd och dåd understödde. Mot slutet af sin lefnad upptog han dock med ifver ett studium, som skulle medföra viktiga uppslag för kännedomen af såväl nutida som forntida gymnospermer. Grand'Eury hade i ett konglomerat vid S:t Étienne funnit en mängd kiselvandlade växtfragment af olika slag, däribland äfven frön, hvilkas mikroskopiska struktur ännu var bibehållen, och vid undersökningen af dessa upptäckte B. den stundom ännu med kiselvandlade pollenkorn fyllda hålighet i öfre delen af fröämneskärnan, som han benämnde pollenkammare ("chambre pollinique") och som han sedermera påvisade äfven hos nutida cykadéer. Beskrifningen öfver de fossila fröen vid S:t Étienne utkom 1881 i ett postumt, af 24 taflor i stor 4:o åtföljdt arbete, Recherches sur les graines fossiles silicifiées. A. G. N. Bronikowski, Alexander August Ferdinand von Opeln-B., tysk romanförfattare af polsk härkomst, f. i Dresden 1783, d. 1834, var efter hvartannat anställd i preussisk, fransk och polsk krigstjänst samt avancerade till major. Med W. Scott till mönster sökte han i sina romaner återge bilder ur Polens historia. Hans skrifter utkommo i 49 band 1825-35. I svensk öfversättning föreligger "Polens historia" (1832). Broning. 1. Väg- o. vattenb. Plankläggningen för en bros kör- och gångbanor. - 2. Krigsv. Den på stöden hvilande delen af en militärbro. Den består vanligen af långsgående underslag, en tvärs öfver dem lagd vandring af plankor eller bräder samt öfver dessas ändar lagda och vid underliggande underslag fastsurrade öfverslag, hvilka sålunda fasthålla vandringen och "styfva" bron. Det s. k. mellanstycket mellan två närbelägna stöd har vanligen en längd af 5-6 m. Åt broningens öfre yta, brobanan, gifves vanligen en höjd öfver vattenytan af l m.; ined dess bredd förstås afståndet mellan öfverslagens innersidor. L. W:son M. Bronislawa-berget, en 40 m. hög kulle n. v. om Krakau, uppkastad till minne af Kosciuszko. Bronk-ektasi (af grek. bronchos, luftrör, och ckteinein, uttänja), patol. Se Bronkit. Bronker (af grek. bronchos, luftrör), anat., luftrörets grenar, från och med dess första tveklyfning i brösthålan till och med dess yttersta rörformiga ändar i lungorna. De större bland dessa rör hafva, för att luften må kunna fritt strömma in och ut, broskringar, som göra dem styfva, och bestå dessutom af bindväf, med inblandad elastisk väf och muskelväf, samt klädas på insidan af slemhinna, innehållande slemkörtlar. De mindre bestå endast af nämnda mjukdelar; brosken minskas, i samma mån som rören blifva trängre, och försvinna slutligen alldeles. Bronkernas förgrening sker hos människan först dikotomiskt; sedan afgå grenarna ungefär som grenarna på ett träd. Rören sluta i blåsformiga utvidgningar, lungblåsorna. G. v. D.* Bronkial, som har afseende på luftrören (bronkerna). Förekommer mest i sammansättningar. Bronkialafgjutning. Vid en del sjukdomar i luftrören finner man i den sjukes upphostningar förgrenade afgjutningar af luftrören, hvilka afgjutningar uppkommit genom utsöndring af en koagulerande vätska från slemhinnan. Hit höra de s. k. curschmannska spiralerna, som stundom iakttagas vid fall af astma. Bronkial-ektasi, detsamma som bronkektasi. Se Bronkit. Bronkial-katarr, patol. Se Bronkit. Bronkialkramp (jfr Bronker), patol., detsamma som astma (se d. o.). Bronkialkrupp. 1. Fall af difteri, hvarvid sjukdomsprocessen bredt ut sig ned i luftrören. - 2. (Bronchitis crouposa) En sällsynt form af bronkit, karakteriserad genom upphostning af utbredda bronkialafgjutningar. Bronkialkörtlar, fysiol., benämning på de lymfkörtlar, som ligga dels i mellanrummet mellan bronkerna, dels utefter bronkernas förgreningar i lungans hilus (se d. o.). De mottaga lymfkärlen från lungan. Vid obduktioner befinnas dessa körtlar ofta vara säte för tuberkulösa förändringar. J. E. J-n. Bronkialrespiration, bronkiellt andningsljud. Se Andningsljud. Bronkial-utvidgning, utvidgning af bronkerna. Se Bronkit. Bronkiell, som har afseende på luftrören (bronkerna), t. ex. bronkiellt andningsljud. Jfr Bronkial. Bronkit (lat. bronchitis, af grek. bronchos, luftrör), Bröstkatarr, Bronkialkatarr, Luftrörsinflammation, Luftrörskatarr, Lungkatarr, katarr i luftrören och deras grenar. Katarr i luftrören, vanligen förenad med katarr i luftstrupen (trachea), är en mycket ofta förekommande sjukdom. Dess vanligaste orsaker äro förkylning samt inandning af för kall eller med främmande ämnen (damm och dylikt) förorenad luft. Anlaget för sjukdomen är mycket olika hos olika personer. Det ökas genom ofta upprepade katarrer; svaga och förvekligade personer angripas lättare än andra. Sjukdomar i lungorna och hjärtat åtföljas ofta af bronkialkatarr. Till sin intensitet är sjukdomen mycket olika. I lindriga fall har den sjuke endast en mer eller mindre retsam hosta, med till en början sparsam, sedermera ymnigare upphostning; han besväras af en känsla af sveda och sårighet i bröstet, har obetydlig eller ingen feber och blir efter några dagar eller en eller annan vecka fullt återställd, utan att sjukdomen tvungit honom att upphöra med sina vanliga sysselsättningar eller ändra sitt vanliga lefnadssätt. Denna form af akut bronkit - som ofta är förenad med snufva, till följd af katarr i näsans slemhinna, och heshet, till följd af katarr i struphufvudet - är i vårt klimat en ytterst vanlig åkomma, i synnerhet under den kallare