studera främmande språk, i afsikt att själfva uppsätta en skola. I föreståndaren för det läroverk de besökte där, Hébert, mötte hon en man med framstående och tilldragande egenskaper, och den starka intellektuella sympati hon kände för honom öfvergick snart till den största beundran och tillgifvenhet. Hébert, som redan var gift, torde aldrig hyst mer än vänskap för sin lärjunge. Hon utvecklades under den själsligt upprörda vistelsen i Bruxelles, hvilken afbröts genom en bråd hemresa i jan. 1844, till en i både tänkesätt och konst själfständig personlighet.

</img>
Under
pseudonymerna Currer (Charlotte) Ellis (Emily)
och Acton (Anne) Bell utgåfvo systrarna 1846 ett föga
uppmärksammadt dikthäfte samt författade samtidigt
hvar sin roman. Medan systrarnas debutromaner fingo
förläggare, refuserades Charlotte B:s manuskript på
alla håll och trycktes först efter hennes död under
titeln The professor (1855; "Professorn", 1858). Den
har aldrig fått någon större popularitet, ehuru det
är en frisk och känslig berättelse, byggd på det hos
författarinnan återkommande motivet: kärlek mellan
lärare och lärjunge. Utan att låta nedslå sig af
motgången, började Charlotte B. utarbetandet af
en ny roman, Jane Eyre (1847; öfv. 1850 och 1856,
3:e uppl. 1894), som genast fick en utomordentlig
framgång. Boken är en kvinnas skildring af
kvinnokärleken, gjord med en glöd och en energi
i uttrycket, hvarigenom läsarna fängslades. Också
framkallade ringaktningen för allt konventionellt och
den uppriktiga realismen gensagor af kritiken. Hennes
nästa roman, Shirley (1849, öfv. 1855), skrifven vid
broderns och systrarnas dödsbädd, är det ljusaste af
hennes arbeten, väsentligen fylld af erinringar och
bilder från Yorkshire. Villette (1853; öfv. 1854)
är det konstnärligt mest fulländade af hennes verk,
en autobiografisk roman, där hennes Bruxelles-minnen
härska. I juni 1854 äktade hon sin faders adjunkt,
Nicholls, men äktenskapet upplöstes redan 31 mars
1855 genom hennes död. Hennes arbeten, som åtnjuta
oförminskad popularitet, utkommo samlade senast
1900, med inledning af mrs H. Ward, och 1903. Litt.:
Mrs Gaskell, "Life of Charlotte Brontë" (1857, ny
uppl. 1901), Shorter, "Charlotte Brontë and her
circle" (1896), samt en essay af A. Ch. Swinburne
(2:a uppl. 1894).

2.    Emily Jane B.,  den föregåendes syster,
engelsk  författarinna,  f.   1818,   d.   1848,
debuterade jämte sina systrar, Charlotte och Anne,
med dikter och utgaf 1847 sitt enda större arbete,
romanen Wuthering heights.   Den blef till att
börja med tämligen   obeaktad,   men   har   senare
erhållit   ett mycket stort erkännande (af Matthew
Arnold, Swinburne m. fl.) för djup känsla och intim
psykologisk undersökning.

3.    Anne  B.,   de  föregåendes  syster,   engelsk
författarinna, f. 1819, d. 1849, utgaf utom 
debutdikterna de två prosaberättelserna Agnes
Grey (1847) och The tenant of Wildfell
hall (1848), båda föga betydande.
R-n B.

Bronteion (grek., af bronte, åska) l. Bronteum
(lat.), åskmaskin på grekernas och romarnas teatrar.

Brontes (grek. Βρόντης), grek. myt., en cyklop,
son af Uranos och Gaia.

Bronteum (lat.). Se Bronteion.

Brontofobi (af grek. bronte, åska, och fobos,
fruktan), åskrädsla.

Brontologi (af grek. bronte, åska, och logos, tal,
lära), läran om åskfenomenen.

Brontometer (af grek. bronte, åska, och metrein,
mäta), åskmätare, redskap att mäta blixtens styrka.

</img>
Brontosaurus, paleont., ett utdödt jättereptilsläkte
af ordningen Dinosauria (se d. o.). Brontosaurus
uppnådde en totallängd af omkr. 18 m.;
kroppen kort, svans och hals mycket långa,
hufvudet förvånansvärdt litet. Djurets tänder ange
detsamma som växtätare. Figuren, efter Knight, visar
djuret såsom betande på bottnen af ett vattendrag.
A. Hng.

Bronzed skin [brårnsd ski'n], eng. Se Addisons
sjukdom.

Bronzino, Angelo (egentl. Angelo di Cosimo di
Mariano), italiensk målare af florentinska skolan,
f. omkr. 1502 i Monticelli nära Florens, d. 1572 i
Florens. Hans lärare voro Raffaellino del Garbo och
Jacopo da Pontormo, hvarjämte han utbildade sig till
afgjord manierist genom studium af Michelangelo. Kalla
och maniererade äro, likt hans vän Vasaris, alla hans
historietaflor med kristliga ämnen och allegorier,
men som porträttmålare var B. en verklig storhet,
i sina bästa bilder föga underlägsen de störste
italienske porträttörerna. Bland massan af hans
porträtt framställa de flesta de mediceiske
storhertigarna och deras anhöriga. Till dem hör
i nationalmuseum ett Porträtt af Isabella de'
Medici (enligt inskrift), förmodligen dotter till
Eleonora och Cosmo I af Toscana, sedermera gift
med Giordano Ursini. Ett mästerverk är bl. a. hans
Porträtt af en ung man i enskild samling i Paris.
C. E. N. (O. G-g.)

Bronzit (Bronsit), miner., en blandning af de
isomorfa silikaten Mg SiO3 och Fe SiO3, hörande
till de rombiska pyroxenerna och af grön eller
brun färg med en af mikroskopiska inneslutningar
framkallad metallglans på tvärytan. Förekommer ofta
tillsammans med olivin såsom inneslutning i basalter
och basalttuffer. Bergartsbildande i "hyperiter" och
bronzitdiabaser såväl från Sverige som från utländska
fyndorter. En bergart bestående nästan uteslutande
af bronzit är känd från Piemonte och Pyreneerna;
den kallas bronzitit.

Bronzitit, miner.   Se Bronzit.

Bro och Vätö skeppslag, i Stockholms län, ingår i
Mellersta Roslags domsaga och fögderi samt