- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
353-354

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brunn - Brunn (socken) - Brunn, Heinrich von - Brun-nacke - Brunnby - Brunnbäcks färja - Brunneby - Brunnen - Brunner, Karl Emaunel - Brunner, Sebastian - Brunner, Moritz - Brunner, Heinrich

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förklyftadt kalkberg. Nordenskiölds bekanta försök hafva emellertid visat, att äfven i urberg (granit och gnejs) förekomma sprickor, genom hvilka grundvatten cirkulerar. Åtskilliga på hans initiativ utförda "bergbrunnar", bestående af med diamant borrade hål, hafva lämnat öfverraskande goda resultat, men i allmänhet är deras kapacitet obetydlig. En bergbrunn bör enligt Nordenskiölds åsikt nedgå till den "geotermiska gränsen", omkr. 30 m. under jordytan. Se vidare Artesisk brunn och Vattenledning. J. G. B. 2. Med. Se Brunnsdrickning och Hälsobrunn. 3. Estet. Se Springbrunn. 4. Skpsb. Den i åtskilliga propcllerfartygs akterskopp öfver propellern befintliga öppning, genom och i hvilken propellern upphissas, när man vill framdrifva fartyget endast med segel. Den propeller, som inrättas för att kunna lyftas i brunn, får endast två blad. Den hänger i en ram, hvilken hålles på sitt ställe af styrrännor, fästa vid propellerstäfvens akterkant och rorstäfvens förkant. När fartyget är byggdt "kopparfast", äro både propellern, propellerramen. styrrännorna och alla därtill hörande mindre delar af metall. J. G. K* Brunn kallas äfven en på segelbåtar befintlig fördjupning i däcket invid rorkulten, afsedd som plats för rorsmannen. B. R. Brunn, socken i Älfsborgs län, Redväcs härad. 2,785 har. 600 inv. (1903). Annex till Ulricehamns stadsförsamling, Skara stift, Redvägs kontrakt. Brunn, Heinrich von, tysk arkeolog, f. 1822, d. 1894, vistades 1843-53 och 1856-65 i Rom, den senare perioden såsom sekreterare vid arkeologiska institutet. 1865 kallades han till professor i arkeologi i München, där han 1867 jämväl blef konservator vid konungens vas-samling och 1888 direktör vid glyptoteket. - B. är inom den klassiska arkeologien grundläggare af den moderna riktning, som i en ingående stilistisk analys af konstverken söker utgångspunkten för bestämmandet af deras ideella innebörd och historiska plats. Fin uppfattning, skärpa i metoden och klart framställningssätt utmärka B:s arbeten. De förnämsta äro Geschichte der griechischen künstler (2 bd, 1853-59; 2:a uppl. 1889), Beschreibung der glyptothek zu München (5:e uppl. 1887), I rilievi delle urne etrusche (I. Ciclo troico, 1870), Denkmäler griechischcr und römischer sculptur (1886 ff.), Griechische kunstgcschichte (2 bd, 1893-97; ofullb.) och Griechische götterideale, in ihren formen erläutert (1893). Brun-nacke, det bland skyttar brukliga namnet på bläs-and. Brunnby, socken i Malmöhus län, Luggude härad. 3,829 har. 3,313 inv. (1903). B. utgör ett regalt pastorat i Lunds stift, Luggude kontrakt. Inom denna socken ligger hufvudgården till Krapperup. Brunnbäcks färja. Se Brunbäcks färja. Brunneby, socken i Östergötlands län, Bobergs härad. 4,259 har. 1,180 inv. (1903). Annex till Klockrike, Linköpings stift, Gullbergs och Bobergs kontrakt. Brunnen, by i schweiziska kantonen Schwyz, nära Muotas mynning i Viervaldstättersjön och vid S:t Gotthards-banan. 440 m. ö. h. 1,530 inv. Stor hamn. Till följd af sitt härliga läge mycket besökt af turister. Kantonerna Schwyz, Uri och Unterwalden förnyade där 9 dec. 1315 (tre dagar efter slaget vid Morgarten) det förbund, som är grundvalen för det schweiziska edsförbundet. I grannskapet ligga flera kurorter. Brunner, Karl Emanuel, schweizisk kemist, f. 1796, var först apotekare i Bern och sedan professor i kemi och farmaci därstädes. Han är förnämligast bekant genom sina eudiometriska försök, d. v. s. undersökningar af beståndsdelarnas mängd i en gasblandning, samt genom sin metod att bestämma vattengasens mängd i luften (se Aspirator). Dödsår obekant. R. R.* Brunner, Sebastian, österrikisk katolsk predikant och skriftställare, f. 1814 i Wien, d. 1893 i Währing utanför Wien, prästvigdes 1838 och användes 1843-48 af Metternich som referent för de österrikiske diplomaternas rapporter om tidens religiösa och sociala rörelser. Sedan tjänstgjorde han en tid (från 1853) som universitetspredikant i Wien, blef 1865 apostolisk protonotarie och påflig huskaplan samt utnämndes 1875 till furstbiskopligt konsistorialråd i Wien. 1848-65 utgaf han "Wiener katholische kirchenzeitung". B:s många skrifter utgöras förnämligast af våldsamt ultramontana, ofta i fanatisk ton och ytterligt grofkornig stil hållna anfall på den modernt liberala åskådningen, framför allt sådan den framträdde i den judiska pressliberalismen i WTien samt hos skriftställare sådana som Strauss, Renan och Darwin, hvarjämte äfven Goethe, Schiller, Börne, Heine m. fl. utsattes för hans smädeskrifter. Han har till följd af sin burleska humor jämförts än med kapucinen Abraham a Santa Clara, än med Thomas Murner. Bland hans arbeten märkas lärodikten Die welt ein epos (1844), en ursinnig, förkättring af filosofien, hans mot samtidens politiska, litterära och religiösa förhållanden riktade Der nebeljungen lied (1845, 4:e uppl. 1891), Der atheist Renan und sein evangelium (1865), Zwei buschmänner (1891), flera resebeskrifningar, historiska och konsthistoriska arbeten (bl. a. Die kunstgenossen der klosterzelle 1863). Hans Gcsammelte erzählungen und poetische schriften utkommo i 18 bd 1863-77 (ny uppl. från 1890). Jfr Scheicher, "Seb. Brunner, ein lebensbild" (1888). Brunner, Moritz, ritter von B., österrikisk fästningsingenjör och militärskriftställare, f. 1839, blef löjtnant vid österrikiska genitrupperna 1859, kapten i generalstaben 1870, major 1883 och öfverstelöjtnant 1887, var generaldirektör i Trebinje 1886-89 och i Przemysl 1889-93, blef öfverste 1893 och generalmajor 1895 samt fältmarskalklöjtnant 1899. B., som var redaktör för Streffleurs militärtidskrift 1870-86 och lärare vid tekniska militärakademien 1879-86, är en framstående militärskriftställare och har bl. a. vid Przemysl visat sig vara en utmärkt fästningsbyggare. Hans många, hufvudsakligen för undervisningsändamål afsedda skrifter visa en tidsenlig uppfattning af befästningskonstens uppgift och ett riktigt omdöme om alltför vidtgående ändringsförslag, hvarför hans inflytande sträckt sig långt utom Österrike, i hvilket land han bl. a. infört infanterispaden, minörkompanier och landstormsarbetarafdelningar. L. W:son M. Brunner, Heinrich, österrikisk rättshistoriker,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 3 13:04:30 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbd/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free