Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brunkol ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilka hålla koksalt och s. k. klorider i växlande
mängd; 4) bittervattnen, hvilka hufvudsakligen
hålla svafvelsyradt natron och talk i växlande
mängd; 5) svafvelvattnen; 6) järnvattnen; och 7)
de kalkhaltiga mineralvattnen. I Sverige tillhöra
mineralvattnen hufvudsakligast järnvattnens grupp,
på ett par ställen finnes koksaltvatten och på ett
ställe i Skåne ett alkaliskt natronvatten. Detta
beror på den skandinaviska halföns geologiska
daning; urberget träder här så snart i dagen, att
man ej kan nå betydligare djup och därför ej erhålla
vare sig varma eller heta källor, ej heller starkt
kolsyrehaltiga sådana.
Brunnsdrickningen, som naturligen måste rätta sig
efter källornas natur, ställer sig vid drickning
t. ex. af ett varmt vatten, som Karlsbads, eller
ett så mineralbemängdt vatten som Marienbads,
helt annorlunda än vid drickning af vattnet i
våra järnkällor. Phoebus har sökt uträkna huru stor
mängd vatten man om dagen bör dricka, för att en
källas verksamma beståndsdelar kunna anses utöfva
ett botande inflytande. Han kallar de tal han funnit
den balneoterapeutiska ekvivalenter. Enligt honom bör
man om dagen förtära t. ex. 1 gr. kolsyradt natron,
3 gr. koksalt, 1,50 gr. svafvelsyradt natron och
svafvelsyrad magnesia, 0,15 gr. kolsyrad järnoxidul
o. s. v. En liter, d. v. s. 5 glas. om dagen à 200
gr., anser han vara den kvantitet, som behöfs för
att åstadkomma en verksam brunnsdrickning.
Numera fördelar man gärna drickningen till flera
tider på dagen. Så drickes på fastande mage 1–3
glas, på förmiddagen 1–2 glas och på eftermiddagen
1–2 glas. Man dricker större kvantiteter af de
svagare järnvattnen, Medevi, Ramlösa m. fl., än af
de starkare, Porla, Ronneby och Rindö. I Ronneby,
som är världens järnstarkaste källa, dricker man
100–200 gr. i taget och ökar denna dos småningom,
men ytterst sällan öfverskrider man en liter om
dagen. Indikationerna bero på sjukdomens art. En
metod, som af magsjuka personer med fördel begagnas,
är att dricka en blandning af ett järnvatten med
lika delar varmt vichy- eller karlsbader-vatten; af
en sådan blandning förtäras 3–4 glas om dagen. Af
sådana vatten som Ronneby arsenikvatten, Levico,
Roncegno och Rindö arsenikvatten förordnas vanligen
15–20 gr. i ett halft glas vatten, strax före eller
efter måltiden. Vi dricka i Sverige ej mycket
naturliga vatten. Vi förfoga hos oss öfver utmärkta
konstgjorda vatten, fabricerade sedan ett 20-tal år af
"Apotekarnes mineralvattens aktiebolag" m. fl. Man
bör taga till regel att förtära det konstgjorda
vattnet af samma temperatur som temperaturen i den
naturliga källan och om möjligt i samma kvantiteter
som där, ty man kan t. ex. ej begära att af 2 glas
konstgjordt marienbader om dagen erhålla samma
verkningar som af 5 eller 6 glas vid källan.
Där koksaltvatten kan vara indiceradt, kan det godt
ersättas af det kolsyrade hafsvatten, som vid flera
hafskurorter serveras. Af de konstgjorda vattnen
drickas mest Karlsbader, Vichy, Emser, Marienbader,
Kissingen, Wildungen, Contrexéville, Kreuznach
m. fl. Brunnsdrickning bör ej begagnas utan samråd
med läkare. Brunnsdrickning i hemmet kan sällan
hafva samma verkan som drickning vid en brunnsort,
ty här ingripa en hel del andra
faktorer, såsom klimatväxling, hvila från
hvardagsarbetet, mera vistelse i det fria och
ändrade sociala förhållanden, hvilka alla tillsammans
verka gynnsamt till ett kroniskt lidandes häfvande.
Ln.
Brunnskrasse, trädg. Se Nasturtium.
Brunnsort. Se Badort, Brunnsdrickning och Hälsobrunn.
Brunnsviken, en liten insjö, strax n. om Stockholm,
mellan Stallmästargården i s. och Ulriksdals allé i
n., med (numera kanaliseradt) utlopp i Lilla Värtan,
vid Ålkistan. Kring dess stränder ligga lustslottet
Haga, Bergielund samt de bekanta platserna Albano,
Kräftriket m. fl.
Brunnthal, by i Oberbajern, 2 km. n. om München. Det
är bekant genom den där befintliga steinbacherska
"naturläkeanstalten".
Bruno, ärkebiskop af Köln, en af sin tids ypperste
och inflytelserikaste män, var konung Henrik
I:s yngste son och broder till kejsar Otto I. Han
föddes 925 och fick vid katedralskolan i Utrecht en
i allo utmärkt uppfostran. Ar 939 kallades han till
hofvet, fungerade från 940 såsom kansler, blef 951
ärkekapellan, utnämndes 953 till ärkebiskop af Köln
och öfvertog s. å. förvaltningen af Lothringen. Han
afled 965 i Reims, på återvägen från en beskickning
till Frankrike. B:s verksamhet faller i främsta
rummet på det politiska området; han är en af de
ypperste representanterna för den förening mellan
kronan och episkopatet, som var en hörnsten i Otto
I:s politik. Han understödde kraftigt sin broders
sträfvanden att skapa ett starkt, centraliseradt
kungadöme och ingrep äfven på ett afgörande sätt
i Frankrikes förhållanden. Han lade därjämte i
dagen ett outtröttligt nit för undervisningens och
bildningens främjande i hela det tyska riket, liksom
kyrkor och kloster i honom egde den varmaste vän
och beskyddare. Litt.:
Pieler, "Bruno I, erzbischof von Köln" (1851), och
Hauck, "Kirchengeschichte Deutschlands" III, 40 ff.
J. H. B. (T. H–r.)
Bruno, äfven kallad Bonifatius, preussarnas apostel,
f. 970 i Querfurt, tillhörde en med det kejserliga
huset besläktad ätt, ur hvilken kejsar Lothar III
sedermera framgick. Af föräldrarna tidigt bestämd
för det andliga ståndet, erhöll han sin uppfostran
vid domskolan i Magdeburg och blef tidigt kanik
därstädes. Han åtföljde Otto III på hans Romfärd,
gick där på uppmaning af Adalbert af Prag i kloster
och slöt sig till den helige Romuald och dennes
sträfvanden för klosterväsendets reformation. Ännu
mycket ung, ställdes han af påfven Silvester II i
spetsen för den polska missionen och utnämndes till
ärkebiskop. Af kampen mellan Henrik II och Boleslav
af Polen förhindrad att anträda sin missionsresa,
begaf han sig först till konung Stefan af Ungern,
därefter till furst Vladimir i Kijev samt verkade
en tid bland de vilde petjenegerna. Han återvände
därpå till Polen, där han skall hafva författat
Vita quinque fratrum Poloniæ,
och anträdde därpå sent omsider sin missionsfärd till
Preussen, där han redan 1009 led martyrdöden. Sedermera
blef han upptagen bland helgonens antal (åminnelsedag
15 okt.). Utom det nyssnämnda verket författade B.
Vita Adalberti episcopi pragensis (tryckt i "Fontes rerum bohemicarum" I).
Litt.:
Voigt, "Gesch. Preussens" I, 281 ff.,
Giesebrecht, "Gesch. d. deutschen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
