Bryggeriharts. Se Terpentin. Bryggnings- och brödbakningspenningar, kam., före 1668 en extraordinarie ränta (12 öre silfvermynt pr mantal), som af allmogen i Skåne årligen betaltes till kronan. ^Kbg. Bryggpanneskatt. Se Maltskatt. Bryggtråd l. Reokord, elektrot., en efter en skala uppspänd, utefter hela sin längd möjligast jämntjock kontakttråd, hvilken ingår i åtskilliga anordningar för uppmätning af elektriskt motstånd. ^{A. E--m.} Brühl. 1. Stad i preussiska regeringsområdet Köln, vid foten af Ville, en utlöpare af Eifel. 6,418 inv. (1900). Gymnasium, katolskt skollärarseminarium och det kungliga lustslottet Augustenburg. -- 2. (Briel) Romantisk klippdal i närheten af Wien, v. om Mödling. Där finnas två byar, Vorderbrühl och Hinterbrühl, med vackra villor och promenader, omtyckta vistelseorter om somrarna för wienare. I dalen ligger också borgen Liechtenstein. <img l></img> Brühl. 1. Heinrich von B., riksgrefve, sachsisk minister, f. 1700, inträdde omkr. 1720 såsom lifpage vid August II:s hof, där han hastigt vann befordran, och utnämndes 1731 till verkligt geheimeråd och statssekreterare. Under August III (1733--63), hvars obegränsade förtroende han förstod att vinna genom att alltid förstå att skaffa penningemedel, uppsteg han efter hvartannat till kammarpresident, inspektor öfver samtliga statskassorna, kabinettsminister och, till sist, premiärminister (1746), med en ofantligt stor årlig inkomst. Han blef alltmera den egentligen styrande, och hans vilja aktades långt mer än kurfurstens. Till belöning för hans mot Österrike vänskapliga politik upphöjde kejsar Karl VI honom 1737 i riksgrefligt stånd. Samtidigt fick han starostvärdigheten samt en mängd gods i Polen och Lausitz. B. hade ingalunda några framstående statsmannainsikter, men han visste att göra sig oumbärlig för sin svage monark. Efter franskt mönster sörjde han främst för hofvets glans, under det han utsög landet och vårdslösade dess förvaltning och härväsende. Genom en falsk och fördärflig politik störtade han därjämte Sachsen i sjuåriga kriget, som uttömde dess sista krafter. Statsskulden ökades oerhördt under B:s maktperiod. Samtidigt förskönades Dresden genom praktfulla byggnader. B. själf byggde ståtliga palats och trädgårdar (hvarom "Brühlska palatset" och "Brühlska terrassen" ännu bära vittne) samt prydde dessa med dyrbara husgeråd och samlingar (bl. a. ett stort bibliotek, som numera utgör en af huvudbeståndsdelarna i det kungl. biblioteket i Dresden). Vid August III:s död (1763) nedlade han sina ämbeten och dog några veckor därefter (28 okt.). En undersökning, som anställdes efter hans död, visade, att han försnillat mer än 5,300,000 thaler (öfver 14 mill. kr.). Hans egendom kunde dock ej frånhändas hans söner, emedan han försiktigtvis låtit alla sina anordningar undertecknas af kurfursten. 2. Aloysius Friedrich B., den föregåendes äldste son, krigare, konstvän, f. 1739 i Dresden, d. 1793, blef 1758 polsk kronstorfälttygmästare och deltog på österrikarnas sida i sjuåriga kriget (1756--63). Efter August III:s död (1763) förlorade han de flesta af sina ämbeten i Polen och Sachsen och lefde ifrån 1785 på sitt gods Pförten, sysselsatt med musik och dramatiskt författarskap. Många af hans arbeten utkommo 1785--1804 under titeln Theatralische belustigungen. 3. Karl Friedrich Moritz Paul von B., den föregåendes brorson, konstvän, f. 1772 i Pförten, d. 1837 såsom verkligt geheimeråd, uppträdde redan 1785 med bifall på den furstliga privatscenen i Weimar. Såsom major i generalstaben bevistade han 1813 års fälttåg. 1815--28 var han generalintendent för de kungliga teatrarna i Berlin, i hvilken ställning han kraftigt verkade för inrättandet af en tysk klassisk scen och gjorde dessa teatrar till mönster i fråga om historiskt trogna kostymer och praktfull iscensättning. På egen bekostnad grundade han tidskriften "Dramatisches wochenblatt". 1828 tog han afsked och blef 1830 generalintendent för de kungliga museerna. Brühlska terrassen. Se Brühl 1 och Dresden. Bryinæ, bot., en af W. P. Schimper införd benämning på löfmossorna (Musci frondosi, Musci veri), Linnés Musci. Namnet användes numera endast undantagsvis. ^{G. A.}* Brüll, Ignaz, österrikisk tonsättare, f. 1846, elev af Epstein i pianospel, Rusinatscha och Dessoff i komposition, gjorde konstresor som pianist och var 1872--78 lärare vid Horaks institut i Wien. Hans opera Das goldene kreuz (1875) gjorde betydlig lycka i Tyskland, mindre däremot i utlandet (London 1878, Stockholm, "Guldkorset", 1879). De följande operorna hade ej samma framgång: Der landfriede, Bianca, Das steinerne herz, Gringoire, Der husar m. fl. Dessutom har B. komponerat flera saker för orkester, piano, violin, violoncell, soloröst o. s. v. ^{A. L.} Brylling (fsv. bröþrungi, bröllungi, bryllungi), urspr. brorsbarn, syskonbarn (kusin) på fädernet; numera syskonbarns barnbarn. Brüllov. Se Brülow. Brülow (Brüllov). 1. Aleksander Pavlovitj B., rysk arkitekt, f. 1798, af tyska föräldrar, d. 1877, utbildade sig företrädesvis i Rom och blef efter sin hemkomst professor i arkitektur vid konstakademien i Petersburg. Där återuppbyggde han, i förening med Strassov, det 1838 nedbrunna Vinterpalatset. Bland hans öfriga arbeten må nämnas Mikaelteatern och den evangeliska Petruskyrkan i Petersburg samt observatoriet i Pulkova. -- 2. Karl Pavlovitj B., den föregåendes broder, rysk målare, f. 1799 i Petersburg, reste 1823 till Rom, där han på beställning af kejsar Nikolaus kopierade Rafaels "Skolan i Aten" och bl. a. målade Pompeji sista dag (1830--33, i Eremitaget i Petersburg), hans yppersta verk. Såsom professor i historiemålning vid Petersburgs konstakademi utöfvade han en inflytelserik verksamhet. Han dog 1852 i Marciano (nära Rom). Brylå (fr. brûlot, af brûler, bränna), ett slags