Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brün. ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dryck, bestående af konjak (eller vin) med tillsats
af kryddor, russin m. m., hvilken beredes på det
sätt, att konjaken antändes och därvid förbränner
en viss myckenhet på ett halster lagdt socker, som
smältande nedrinner i konjaken. - Det franska
brûlot betyder egentl. brännare, brandskepp, men
äfven för starkt kryddad maträtt och en dryck,
bestående af glödgadt brännvin och socker, m. m.
Brün., i zoologiska namn förkortning för M. T.
Brünnich.
Brynhild, nord. myt., sköldmö, Budles dotter,
Sigurd Fafnesbanes maka. Se Sigurdssagan.
Brynhildarkviða, en af sångerna i den äldre
Eddan. Se Edda.
Brünig l. Brönig, alppass, 998 m. ö. h., är
den kortaste och bekvämaste förbindelsen mellan
Vierwaldstättersjön och Berner-Oberland. B. är
sedan 1889 genomdraget af Brünig-banan (se d. o.).
Brünig-banan, en af Schweiz’ märkvärdigare
järnvägar, som genom det 998 m. ö. h. belägna
Brünig-passet förenar Luzern vid Vierwaldstättersjön
med Brienz vid Brienz-sjön i Berner-Oberland.
Den är 58 km. lång, dels adhesions- och dels
kuggstångsbana, med 1 m. spårvidd, samt öppnades för
trafik år 1889. Den egentliga bergsträckan, med 18
km. längd, ligger mellan stationerna Meiringen och
Giswyl, hvarå maximalstigningen uppgår till 120
‰ och minimiradien till 120 m. På den del, som
är adhesionsbana, äro motsvarande tal 18 ‰ och
150 m. Mellan Alpnachstadt och Hergiswyl genomskär
banan Lopperberg med en 1,200 m. lång
tunnel. Byggnadsplanen uppgjordes af ingenjörerna
Ott och Zschokke, och byggnadskostnaden uppgick
till omkr. 7½ mill. frcs. Banan genomlöper trakter
med den härligaste och mest omväxlande
alpnatur.
H. L.
Brynja, krigsv., nordisk benämning på den
vapendräkt, å hvilken fjällikt öfver hvarandra lagda blad
af järn eller stål påsytts; denna fjällskjorta
användes från 10:e t. o. m. 12:e årh. Senare förstods
med brynja äfven ringskjortan, den tyg- eller
skinnjacka med tätt intill hvarandra påsydda järnringar,
som användes från 8:e t. o. m. 11:e årh., och
till sist äfven den egentliga pansarskjortan (se
d. o.).
L. W:son M.
Brynjolf Bjarme, en pseudonym för H. Ibsen.
Brynjulf (Brynolf) Algotsson, biskop i Skara
och en af den svenska medeltidens namnkunnigaste
prelater, var son af den ansedde lagmannen i
Västergötland Algot Brynjulfsson och hörde följaktligen till
en af landskapets förnämligaste ätter. Många af
hans bröder förvärfvade sig likaledes ett berömdt
namn (jfr Algotssönerna). B. invigdes tidigt
i den tidens lärda studier. Han uppehöll sig i
flera år vid universitetet i Paris och var en bland
de förste svenskar, om hvilka man vet, att de
studerat vid denna högskola. Efter hemkomsten
inträdde han i kyrkans tjänst och steg snart från
den ena kyrkliga värdigheten till den andra, tills han
1278 valdes till biskop i Skara. Under sin nära
fyratioåriga verksamhet på denna plats gjorde han
sig väl förtjänt om sitt stift. Liksom många andra
biskopar på den tiden ökade han biskopsstolens rikedom,
hvarjämte han lät uppbygga biskopsgårdar och
stiftade prebenden. Han förvärfvade sig äfven namn
såsom lagstiftare och administratör. Under benämningen
"Biskop Bryniulfs stadve" har en förordning
från 1281 rörande tionde, helgedagsbrott,
kyrkofrid m. m. d. blifvit bevarad till våra dagar.
Äfven andra organisationsåtgärder från hans biskopstid
omtalas. Dessutom vinnlade han sig om
gudstjänstens högtidlighet, ordnade densamma i Skara
domkyrka och författade själf hymner, s. k.
"historier", hvilka under medeltiden voro mycket
berömda. Ett par af dem gällde de svenska helgonen
Elin af Sköfde och Eskil, en annan Kristi törnekrona,
med anledning af den dyrbara relik (en törntagg
ur nämnda krona), som han mottagit af den norske
konungen Håkon Magnusson. Om hans verksamhet
för öfrigt bära mångfaldiga urkunder vittne. Jämte
hela sin släkt ådrog han sig Magnus Ladulås’ onåd,
med anledning af brodern Folkes "jungfrurof"
(Ingrid Svantepolksdotter). Han måste för en tid
draga sig undan till Alvastra kloster och sedermera
till konungen afgifva en högtidlig trohetsförsäkran.
Äfven under striderna mellan Birger och hans
bröder framträdde den åldrige biskopen, och vid
förlikningen 1308 var han en af Birgers löftesmän.
Han dog 1317 (sannolikt 6 febr.). Icke långt efter
sin död kom han i rop såsom helgon. Underverk
sades ske vid hans graf, och hans namns åkallan
hade en kraftig verkan. Också gjorde, ungefär ett
århundrade efter hans död, konung Erik af
Pommern samt svenska och norska prelater en
framställning till kyrkomötet i Konstanz om hans
kanonisering. Mötet ansåg likväl, att saken borde
ytterligare pröfvas, och öfverlämnade densamma åt en
kommission af en norsk och två svenska biskopar,
hvilka sammanträdde i Sverige 1417 och utförde det
gifna uppdraget. Frågan om kanonisationen fick
emellertid tills vidare hvila; när den mot slutet
af 15:e årh. återupptogs, blefvo den nämnda
kommissionens förhandlingar tryckta och höra numera
under titeln "Vita Brynolphi" till de största
sällsyntheterna inom den svenska bokvärlden. (En liten
fotolitografierad upplaga föranstaltades 1870 af
G. E. Klemming.) I Rom verkade å svenskarnas
vägnar Hemming Gad för biskopens kanonisation,
med den påföljd att påfven Alexander VI år 1499
gaf sitt tillstånd till hans translatio, d. v. s. därtill
att hans ben högtidligt flyttades till ett värdigare
rum, där man skulle visa dem tillbörlig heder och
vördnad, tills påfven hunne att skrida till den verkliga
kanonisationen. Någon sådan har dock veterligen
icke skett.
Ehd.
Brynjulf (Brynolf) Gerlaksson, biskop i Skara
mot slutet af den katolska tiden och den tredje
med namnet Brynolf i detta stift, var liksom Brynolf
Algotsson en bland stiftets märkligare styresmän.
I början af 1478 omtalas han såsom korad till biskop
(electus) och innehade sedan biskopsstolen till sin
död, 1505. Han berömmes för sin omvårdnad om
stiftets kyrkor. Af honom uppfördes biskopshuset
i Husaby, af hvilket ännu lämningar kvarstå. Likaså
bär Skara-biskoparnas forna boställe, Läckö slott,
hans initialer, B. G., på en af sina murar. I Husaby
lät han smycka biskopshusets sal med bilder af alla
Skara stifts biskopar, sig själf inbegripen, och försåg
hvarje bild med en rimmad underskrift. Dessa verser,
som bevarats i afskrifter, hafva i senare tid utgifvits
under titeln Skara biskopars rimkrönika (senast
1871 i "Scriptores rerum suecicarum medii ævi".
III). 1498 lät han i Nürnberg trycka ett breviarium
för Skara stift. Äfven i sin tids rådsmöten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
