gemensam bom, utan måste linda hvarje tråd på en liten särskild rulle. Rullarnas antal beräknas efter väfvens täthet och bredd samt kan uppgå till ett par tusen. De inläggas i stora ställningar bakom väfstolen, och hvarje tråd förses med en bromsvikt. Grundvarpen är bommad på en vanlig bom samt bromsas starkt. Trots den invecklade uppsättningen och det komplicerade väfnadsarbetet låta dessa mattor med fördel väfva sig i mekaniska väfstolar. Oäkta bryssel- eller s. k. tapestry-mattor skilja sig från ofvannämnda därigenom, att deras polvarp är blott 1-kårig, d. v. s. innehåller blott ett lager trådar. Alla poltrådar äro här lindade kring en gemensam bom och höjas alltid öfver hvarje nål. Mönstret, som på förhand är tryckt på varpen, måste anbringas i mycket långsträckta figurer för att kunna framträda i sina rätta proportioner, sedan trådarna blifvit böjda till öglor. Mycket närbesläktade med de äkta brysselmattorna äro s. k. turkiska mattor och, i finare kvalitet, s. k. moquetteväf, som användes till möbeltyg. Dessa väfnader tillverkas på samma sätt som äkta bryssel, med den skillnad dock att nålarna vid ena änden äro försedda med en liten uppstående, skarp knifklinga, som vid utdragningen afskär öglorna till tofsar, så att tyget blir fullt sammetsliknande. ^{G. A. W.} Brysselspetsar. Se Spetsar. Bryta banan, sportv., vid kapplöpning råka ur den bestämda, vanligen i terrängen på något sätt markerade banan. Brytande kant, fys., den kant hos ett prisma af ett genomskinligt eller diatermant ämne, i hvilken de af ljuset eller det strålande värmet genomgångna ytorna träffa tillsammans. Vid gången genom prismat brytes alltid strålen från prismats brytande kant mot dess bas (jfr Prisma). ^{R. R.}* Brytande vinkel, fys., hos ett prisma. Se Ljusbrytning. Bryte (fsv. bryti, da. bryde; jfr sv. bryta), d. v. s. "matutdelare", kallades, i de äldsta historiska tiderna i Norden, den främste af de till en gård hörande trälarna, nämligen den, som hade en viss tillsyn öfver sina medträlar. Sedan träldomen blifvit afskaffad, nyttjades ordet bryte (lat. villicus) om en fri man, som skötte en annans jord. Omfånget för en sådan brytes myndighet var olika: ibland var han förvaltare, ibland endast rättare. I Västergötland hade under medeltiden brytarna, eller förvaltarna på konungens gårdar, vissa administrativa befattningar: de öfvervakade ordningen i trakten, indrefvo skatter, voro allmänna åklagare och uppburo böter. I östgötalagen omtalas konungens bryte "i Uppsala bo", d. v. s. på Uppsala ödsgodsen. Eljest fingo kungsgårdars förvaltare, som hade administrativa uppdrag, i Östergötland titeln konungssoknare (lat. exactores regii), i Svealandskapen länsmän. Jfr H. Hildebrand, "Sveriges medeltid" I, s. 81. ^{Hs Hd.} Brytning. 1. Fys. Se Ljusbrytning. 2. Språkv. En ljudföreteelse i germanska språk, hvilken kortast kan betecknas som uppkomsten af en parasitisk vokal efter en annan vokal i samma stafvelse, beroende på inflytandet af en i följande stafvelse stående vokal. I nordiska språk har vokalen e genom brytning blifvit ea, som sedan öfvergått till ia (jfr ty. herz med fsv. hiarta, nysvenskt hjärta), och eo, som sedan blifvit io (jfr ty. erde med fsv. iorþ, nysvenskt jord). Inom de nordiska språken finnas stundom både brutna och obrutna former af samma ord, t. ex. danskt bjerg, svenskt berg. Brytningsexponent, fys. Se Ljusbrytning. Brytningsförhållande, fys. Se Ljusbrytning. Brytningsgräns l. Gränsvinkel, fys., den största infallsvinkel, under hvilken en ljusstråle kan ingå från ett tätare i ett tunnare, genomskinligt ämne. Göres infallsvinkeln större, intränger intet ljus genom begränsningsytan, utan hela ljuskvantiteten reflekteras, hvilket fenomen kallas total reflexion. ^{R. R.}* Brytningsindex, -koefficient, -lagen och -vinkel, fys. Se Ljusbrytning, fys. Brytonska språket. Se Kymriska språket. Brytsmide, metall., en fordom i Sverige använd metod att ur tackjärn framställa smidbart järn. Metoden benämnes vanligen tysksmide (se d. o.). Brütt, Ferdinand, tysk målare, f. 1849 i Hamburg, studerade i Weimar, var 1876--98 bosatt i Düsseldorf och har sedan bott i Kronberg på Taunus. Han målade till en början scener ur bondelifvet och från 1700-talet, öfvergick sedan till att skildra modernt stadslif i dramatiskt tillspetsade situationer, ofta domstolsscener sådana som Dömd, Frikänd, Efter rättssessionen, Inför juryn och Skilsmässans ögonblick, dessemellan motiv som Från den upprörda tiden (krigstelegram uppläsas af en herre på ett kafé), På börsen, I kasino. Figurerna äro liffullt karakteriserade, målningarna effektfullt iscensatta och utförda med mycken virtuositet. B. har äfven målat religiösa ämnen. Han är representerad på museerna i München, Hamburg, Düsseldorf m. fl. st. ^{G--g N.} Brütt, Adolf, tysk bildhuggare, f. 1855 i Husum, elev af Berlinakademien, har vunnit anseende genom den kraftfulla bronsgruppen Räddad (1887, Berlins nationalgalleri, framställande en sjöman i sydväst och oljedräkt, bärande i sina armar en afsvimmad ung kvinna, iklädd blotta linnet), genom kvinnobilder (Eva med sina barn 1890, nationalgalleriet, Svärdsdanserskan 1891) och genom flera monument (kejsar Vilhelm I, kejsar Fredrik, Bismarck och två statyer i Siegesallé, hvilka fått det vitsord att de äro de bästa därstädes). B. blef 1905 professor vid konstskolan i Weimar. ^{G--g N.} Bryum Dill., bot., ett släkte inom fam. Bryaceæ bland de akrokarpa mossorna, hvilket gifvit den nämnda familjen dess namn. Hithörande mossor växa sällskapligt, ofta bildande täta mattor, öfver hela jorden, i alla klimat och alla växtgeografiska regioner träffas släktets arter, af hvilka några äro verkliga kosmopoliter. Somliga lefva på murar eller på bar mark, andra på flod- eller sjöstränder eller på sumpiga ängar, åter andra uppe kring högfjällens snömassor. Bryum-arterna äro fleråriga, vanligen små, endast mera sällan större mossor med ovala blad, bildade af sexsidigt rombiska celler. Mossfrukten eger för släktet särskildt utmärkande karaktärer. I Skandinavien finnas, efter den begränsning S. Lindberg gifvit släktet och dess olika arter, omkr. 50 sådana. Bland dessa må, såsom några af de allmännaste, nämnas den på murar, stenar och i skogar allmänna B. capillare L., den i kärr öfver hela