landet allmänna B. ventricosum Dicks. (B. pseudotriquetrum Schw.) och den på tak, murar etc. rikligt förekommande B. argenteum L. G. A.* Brüx l. Brix (tjech. Most), stad i Böhmen, 238 m. ö. h., vid Biela. 21,516 inv. (1900), de fleste tyskar. B. ligger i Böhmens vidsträcktaste och mäktigaste brunkolslager (från 40 grufföretag i distriktet upptogos 1901 11,6 mill. ton brunkol) och har äfven liflig industri, bl. a. flera hvitbetssockerfabriker, mekaniska verkstäder, bryggerier och brännerier. I juli 1895 vann staden en viss ryktbarhet därigenom att ett dussintal byggnader plötsligt sjönko ned i jorden. Anledningen därtill ansågs vara den, att flygsand, hvarpå trakten är mycket rik, trängt ned i grufschakt nära staden, hvarigenom stora håligheter uppstått, så att jordlagret öfver dessa ej kunde bära husens tyngd. Söder om B. ligga byarna Sedlitz, Püllna och Saidschitz med bittervattenkällor. Brzesc Litowsk [brjäjtj-], det polska namnet på Brest-Litovski. Brzetislaw [brje'ttislav]. Se Bretislaw. Brzezany [brjätjäni], stad i Galizien, vid en biflod till Dnjestr, 82 km. s. ö. om Lemberg. 11,443 inv. (1900). Där finnes ett gammalt, fordom befäst slott, tillhörigt familjen Potocki. Brzeziny [brjesiny], kretsstad i rysk-polska guvern. Petroków, tillhörig familjen Oginski. 7,669 inv. (1897). Ylle- och läderfabrikation. Brzozowski, Karel, polsk skriftställare, f. 1821 i Warschau, d. 1904. Såsom ingenjör gjorde han längre studieresor i europeiska och asiatiska Turkiet, hvarifrån han hämtade stoff till flera poetiska berättelser. B. lär ha öfversatt Gundulics sydslaviska epos "Osman" på polska, men manuskriptet blef tyvärr uppbrändt. Bland hans få dramer märkes ett med svenskt motiv, Erik XIV. Bråbo härad, i Östergötlands län, ingår i Björkekinds, Östkinds m. fl. härads domsaga och fögderi samt omfattar socknarna Östra Eneby, Kvillinge och Simonstorp. 37,220 har. 13,111 inv. (1903).

</img>
Bråborg, kungsgård i Dagsbergs socken, Lösings
härad i Östergötland, vid södra stranden af 
Bråviken. Drottning Gunilla lät 1588-90 där uppföra
ett slott, på hvilket hon bodde som änka. Slottet
tillhörde 
sedermera hertig Johan af Östergötland, Johan Kasimir,
Karl X Gustaf och pfalzgrefven Adolf Johan samt
kom 1689 åter i kronans ego. Drottning Gunillas
slott skadades 1619 af vådeld och brändes 1719 af
ryssarna. Det finnes af bildadt i Dahlberghs "Suecia
antiqua et hodierna".                     Hs Hd.

Bråbänk.   Se Brobänk.

Bråck, Hernia. 1. Med. Med ordet bråck böra betecknas
endast sådana fall, då någon af kroppens inälfvor
lämnat sin plats för att antingen tränga in i en
annan håla eller - hvad som är ojämförligt
mer vanligt - genom normala eller nybildade kanaler
tränga ut i kroppens yttre delar, men fortfarande
bibehåller alla sina betäckningar: hud, senhinnor
(fascier) och serösa hinnor. De framfall, som ega rum
i öppna sår och hvarvid inälfvorna blottas, höra ej
hit. Nästan hvilken som helst af inälfvorna i kroppens
stora kaviteter: hjärnan, lungorna och bukens organ,
kan på detta sätt tränga ut och bilda ett bråck. Den
mest förekommande formen af bråck är den, hvari
tarmar och nätet (omentet) utgöra innehållet. De
hufvudsakligaste ställena för detta bråck äro
lårvecket, nafveln och ljumskarna, från hvilka senare
bråcken slutligen nedtränga i de yttre könsdelarna
hos både mannen och kvinnan. Ljumskbråcken äro de
vanligaste hos män, lårbråcken hos kvinnor. Bråck,
mest ljumsk- och nafvelbråck, äro ibland medfödda;
oftare visa de sig under den uppväxande åldern, men
de kunna uppkomma vid huru sen ålder som helst. -
Orsakerna till bråck äro, utom de i normalt tillstånd
förekommande kanalerna eller svagare punkterna, en
egen medfödd eller senare tillkommen predisposition
eller svaghet i bråckregionerna, sjukliga tillstånd
af hvarjehanda slag, ett absolut eller relativt
starkt tryck inifrån, yttre våld. Bråcket bildar
en knöl (tumör), som närmast buken tillsmalnar
i en "hals". Storleken varierar mycket - från
en valnöts till mer än manshufvuds. Så länge
bråcket är fritt, d. v. s. träder tillbaka af sig
själft, när bråckpatienten befinner sig i liggande
ställning, eller utan svårighet låter införa sig,
äro olägenheterna däraf mindre betydande, i synnerhet
så länge bråcket är litet; men ett bråck utgör dock
alltid en källa till verklig fara. Dels kan nämligen
det utträngda bråcket, till följd af små omärkliga
inflammationer, växa fast, "bli irreponibelt", då
olägenheterna bli mycket större, dels kan det med
ens svälla till så, att det icke allenast icke låter
bringa sig tillbaka, utan så att all genomgång af
tarminnehållet blir afstängd och själfva blodomloppet
i tarmväggen blir hämmadt: det blir "inklämdt",
"inkarcereradt". Detta tillstånd karakteriseras
genom smärtor i bråcket och i buken, kräkningar (till
sist med uppkräkning af exkrement), feber och stark
nedsättning af krafterna. Utan mellankommen hastig
hjälp måste brand (gangren) nödvändigt inträffa,
och dödlig utgång inträffar i dessa fall mycket
ofta. Orsakerna till bråckinklämning behöfva visst
icke vara särdeles betydande: snart sagdt alla
bråck äro utsatta för denna förfärliga tillstöt,
allra mest de, som icke behandlas på ett synnerligen
omsorgsfullt sätt.

Att radikalt bota bråck är en vansklig uppgift. En
mängd kirurgiska åtgärder äro därför föreslagna och
praktiserade; utgången har hittills rättfärdigat
de därvid fästa förhoppningarna, dock äro själfva
operationerna icke alldeles utan fara. Den palliativa
behandlingen är den oftast använda och består uti
att bråcket ständigt hålles inne genom ett passande
bandage, s. k. bråckband. Anlägges ett sådant i tid
och skötes åkomman väl, så att bråcket aldrig får
falla fram, så kan, åtminstone hos barn, en verklig
radikal kur åvägabringas ensamt genom bråckband. I
alla händelser bör sådant bandage försökas; men det
måste då ligga på dag och natt, år ut och år in. För
nätterna är dock vanligen nog att begagna ett lösare,
mindre besvärande bråckband. Äfven de irreponibla,
icke