virkesimportörerna från vissa länder - t. ex. Danmark - föreskrifva, att brädernas längd skall vara i deras eget lands fottal. Numera säljas bräder oftast "osorterade", d. v. s. omfattande de efter engelsk sortering fyra högsta kvaliteterna: mixed, tertia, quarta och quinta, hvarvid dock stundom föreskrifves att quinta undantages ("exclus. 5:a"), då naturligtvis medelpriset blir högre. Stundom säljas de "sågfallande", hvarvid engelsk såväl quinta som sexta (utskott) medtagas och endast sämsta kvaliteten eller septima (vrak) utsorteras före skeppningen. Granbräder säljas nästan alltid osorterade, furubräder däremot än sorterade efter engelsk kvalitetsbestämning, än osorterade. De minsta dimensionerna kallas lådbräder eller planschetter och äro vanligen af 5/8 tums tjocklek och under 6 eng. tums bredd. Deras medellängd är likaledes kortare än vanliga bräders, eller 12 à 13 fot. Försäljningspriset för såväl bräder som battens och plank gäller vanligen pr petersburgstandard (165 eng. kubikfot) eller pr engelsk kubikfot fritt ombord ("f. o. b.") i exporthamn, men stundom fraktfritt i fartyget hos mottagaren ("c. i. f."), t. ex. hyflade bräder. Vid export till Frankrike uppgöras dock prisen mest pr meterfot (1/3 meter) eller pr kvadratmeter ("mètre carré"). Detaljförsäljningen inom Sverige sker antingen pr tolft, löpande fot eller meter eller också pr kubikfot. Med afseende på godheten indelas bräderna i: snickar- l. sjamblonbräder, som skola vara skarpkantiga, kvistfria och af fullmoget virke utan blåyta; helrena, som likna de förra, men få hafva ett mindre antal små kvistar; halfrena, som kunna hafva vankant å ena sidan, något blåyta samt flera kvistar; samt vrak- l. utskottsbräder, med vankant på båda sidor, blåyta samt kvistar och sprickor i stort flertal. Prisen å bräder af alla slag hafva under de senaste 7 à 8 åren väsentligt stigit (högst år 1901) och stått högre än någonsin förut. I synnerhet gäller detta de breda (9"-12") bräderna, men äfven de öfriga slagen, och efterfrågan har varit större än i äldre tider. Särskildt hafva lådbräder rönt stor afsättning till ganska goda pris. Som exempel på brädernas värdestegring må anföras de ungefärliga medelprisen i öre pr eng. kubikfot för de olika slagen af furu-bräder f. o. b. i Göteborg för vårskeppningarna under följande femårsperioder: <table> <td><td c><tab>Breda<td c><tab>Ordinära <td c><tab>Smala <td c><tab>Mycket smala <td r>1895-99 <td r>87 <td r>77 <td r>70 <td r>60 <td r>1900-04 <td r>130 <td r>97 <td r>90 <td r>75 </table> Beträffande prisen å gran-bräder torde nedanstående rabatter göras å tallprisen: 13 % för de breda, 12 % för de ordinära samt 10 % för de smala och mycket smala bräderna. Oftast förekommande benämningar på bräder af olika slag vid export till England äro: boards (bräder i allmänhet), scantlings (smala 4"-5 1/2"), case boards (lådbräder), planed boards l. floorings (hyflade), rough boards (ohyflade), wancy boards (vankantade), match boards (späntade), wreck l. wast boards (vrak- l. utskottsbräder), wainscotting (panelbräder), skirtings (fotpanel), ceiling boards (takbräder). Se Battens, Plank, Sortering och Sågning. F. L. Brädgång, skpsb, (se fig. till Bordläggning), kallas i dagligt tal den del af skeppssidan, som är belägen öfver det öfre däcket; men rätteligen betecknas med detta ord den på de öfver skarndäcket uppskjutande ändarna af spanten eller på de i skarndäcket intappade s. k. brädgångsstöttorna lagda klädseln (u), hvilken vanligen sträcker sig från nedre skarndäcket till ledstången eller relingen (öfre skarndäcket, n). På åtskilliga mindre fartyg finnes antingen alldeles ingen klädsel eller ock blott en enda, nära invid nedersta skarndäcket, på de uppskjutande spantändarna eller brädgångsstöttorna lagd plankgång. Fartyget säges då hafva "öppna brädgångar". Brädgång kallas stundom skansbeklädnad. Jfr Bröstvärn. R. N.*

Brädspel.    Efter en teckning från 1400-talet.</img>

Brädspel, spel med brickor och tärningar. Sådana spel
voro i bruk redan hos forntidens greker och romare
liksom hos vikingarna (i Norden kallades brädspel:
att spela tafvel). Om dessa gamla spel ega vi likväl
ingen närmare kännedom. I våra dagar spelas "bräde"
lidelsefullt af folken i norra Sibirien. Svenskt
brädspel, den i Sverige vanliga arten, står
närmast revertier och härrör kanske från detta. Det
spelas i en låda, vanligen det inre af ett bord,
brädspelsbord. Denna låda är till formen rektangulär
och oftast klädd (t. ex. med grönt kläde). Midt på
hvardera långsidans vägg finns en några centimeter
utskjutande skiljevägg, hvarigenom brädet delas i
fyra afdelningar. Utefter långsidorna finnas inalles
24 tungor (äfven kallade pilar, fält, kilar),
12 på hvardera sidan, af annan färg än bordets botten,
hvarannan ljus och hvarannan mörk, och ställda så, att
ljus kil på ena långsidan svarar mot mörk kil på den
andra. På dessa kilar flyttas brickorna. Spelarna äro
två; den ene disponerar 15 ljusa, den andre 15 mörka
brickor. Vid spelets början har hvardera spelaren
sina brickor uppstaplade på tungan längst till höger
på motståndarens sida; denna tunga kallas ens hem
l. hus. Två tärningar användas för hvarje kast, och
man flyttar sina brickor lika många tungor framåt,
som tärningarna visa ögon, utom då man slår allor (=
lika många ögon på båda tärningarna), hvilka tagas
dubbelt. Så länge brickorna stå på motspelarens sida,
flyttas de från höger till vänster; då de kommit öfver
till egen sida, från vänster till höger. Spelets idé
är, att man skall söka fria brickorna öfver hela
brädet för att slutligen spela "hem" eller "opp"
dem på den tunga, där de först staplades. Den, som
hinner först härmed, har vunnit partiet. En enkel
bricka kallas blotta och kan "slås", d. v. s.