Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brännförgyllning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nästan enstämmigt af kirurgerna. Det finner dock
användning någon gång, mest vid svåra blödningar,
som ej på annat sätt låta stilla sig. Förrän
blodets cirkulation upptäcktes, måste vid hvarje
svårare blödning, t. ex. vid amputationer, bränning
medelst järn eller t.o.m. smält bly o.d.
användas. Jfr Kauterisation och Termokauter.
Rsr.*
Brännkyrka, socken i Stockholms län, Svartlösa
härad. 8,082 har. 10,714 inv. (1903). Inom socknen
ligga Liljeholmens municipalsamhälle (se d.o.),
Örby villastad och många industriella inrättningar;
folkmängden har ock tredubblats på de sista 25 åren.
Annex till Huddinge, Strängnäs stift, Södertörns
kontrakt.
Slaget vid B. När Kristian II sommaren 1518
belägrade Stockholm, skyndade riksföreståndaren
Sten Sture d. y. med en allmogehär söderifrån till
stadens undsättning. För att ej blifva anfallen i ryggen
bröt Kristian upp med större delen af sina trupper
och ryckte mot Sten Sture. De bägge härarna
möttes vid ofvannämnda sockens kyrka och
sammandrabbade en af de sista dagarna i juli. Svenskarna,
hvilkas hufvudbaner fördes af den unge Gustaf Eriksson
(Vasa), angrepo danskarnas fasta och förmånliga
ställning tvenne gånger, men slogos tillbaka;
vid det tredje anfallet kastades dock fienden öfver
ända. Segern stod svenskarna dyrt - 1,600 bönder
lära nämligen hafva stannat på platsen - och
blef ej afgörande, ty ännu sex veckor efter densamma
kunde Kristian fortsätta belägringen af
hufvudstaden.
Brännlinje, fys. Se Kaustika.
Brännmaterial. Under inverkan af värme och ljus
äro växterna i stånd att omsätta kolsyra och vatten
till kol- och vätehaltiga föreningar af mångskiftande
art. Härigenom uppmagasineras "energi" (se d.o.),
hvilken benämnes potentiell, så länge den är
outnyttjad, och aktuell, i mån som den utlöses och -
i här föreliggande fall - ger sig till känna som värme
och ljus. Genom att tjäna människor och djur till
föda kunna växtämnen äfven omsättas till materie
af annan art med annan potentiell energi, samtidigt
med att de delvis ge (animalt) värme under utveckling
af produkter, af hvilka några äro desamma som
vid vanlig förbränning (kolsyra, vatten). Man kan
alltså tänka sig möjligheten att använda
brännmaterialier äfven ur djurriket, något som ju faktiskt
också är förhållandet t.ex. hos eskimåerna, som
bränna sältran. Äfven bergoljan anses af mången
härröra från urtidens djurvärld. Det långt
öfvervägande antalet brännmaterialier förskrifver sig
emellertid direkt eller indirekt från växtriket.
Direkt därifrån hämtas hufvudsakligen
ved, som erhålles af stam och grenar af allmännare
träslag. I vårt land är det mestadels tall,
gran och björk, som användas till bränsle; men
dessutom konsumeras rätt mycket al och i södra
Sverige äfven något ek och bok. I Danmark och
Tyskland utgöra sistnämnda vedsorter ganska
allmänna brännmaterial. I botaniskt afseende skiljer
man mellan den egentliga veden och barken, men
handelsvaran ved utgöres af båda tillsammans.
Ungefärliga proportionen mellan trä och bark hos
några allmännare träslag af den mognad, som
fordras för användning till brännmaterial, är
följande:
| % trä | % bark | |
| tall................ | 90 | 10 |
| gran ............ | 91 à 92 | 9 à 8 |
| björk ........... | 81 à 85 | 19 à 15 (häraf c:a 3 % s.k. näfver) |
| al ................. | 88,5 | 11,5 |
| 0 % fukt. | 20 % | 25 % | 30 % | |
| gran ......... | 1016 | 1270 | 1355 | 1451 |
| tall ......... | 1027 | 1284 | 1369 | 1467 |
| björk ........ | 1264 | 1580 | 1685 | 1806 |
| al ........... | 1097 | 1371 | 1463 | 1567 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
