brännvinsförsäljningsförordningen af 24 maj 1895, som ännu (1905) är gällande, men med detta års slut träder ur kraft, delas försäljningen i partihandel (där minsta försäljningsbeloppet är 250 liter), minuthandel (minst 1 liter) och utskänkning (rättighet att såväl till afhämtning som till förtäring på stället sälja huru litet som helst). För minuthandel och utskänkning erläggas i försäljningsafgift 15 öre per liter (denatureradt brännvin är naturligtvis ej underkastadt försäljningsafgift). De värdshusvärdar, hvilka vid den nya författningens trädande i kraft (1855) innehade burskap å sina handteringar, bibehållas fortfarande vid sin utskänkningsrätt. Likaledes äro de gästgifverier på landet, å hvilka vid nämnda tid utskänkning egde rum, för en viss tid bibehållna vid denna rätt, i båda fallen mot den afgift, som bestämmes af taxeringsmyndigheten, dock ej för mindre än 3,000 liter i stad och 1,500 liter å landet. Vid fråga om nya rättigheters meddelande skola yttrande och förslag till konungens befallningshafvande afgifvas i städerna af magistraten efter kommunalstyrelsens hörande och å landsbygden af kommunalmyndigheterna. Bifaller konungens befallningshafvande framställningen, skola de sålunda medgifna rättigheterna i allmänhet utbjudas på auktion för en tid af högst tre år. Anbuden pröfvas och antagas med afseende ej endast å afgiftens belopp, utan äfven å de bjudandes behörighet och tjänlighet. Minsta belopp är äfven här för 3,000 liter i stad och 1,500 liter å landet. Antalet rättigheter för helt år ("ständiga") bestämmes af konungens befallningshafvande efter magistratens och kommunalmyndighetens hörande, dock ej högre än det, hvarom dessa myndigheter äro ense. Konungens befallningshafvande eger äfven medgifva rättigheter för kortare tid än helt år ("tillfälliga"), såsom vid badorter, å passagerarfartyg m. m., dock ej vid läger eller där trupp för flera dagar är sammandragen. Försäljningsåret räknas i stad från 1 oktober, på landet från 1 november. Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg eller torg. Med undantag för vinhandel må minuthandel med eller utskänkning af brännvin ej vara förenad med annan handel, till hvars bedrifvande särskild anmälan erfordras. Minuthandel och utskänkning få å landet ej ega rum på platser för större folksamlingar, såsom vid auktioner, marknader m. m. Brännvin, hvars styrka ej uppgår till 40 volymprocent alkohol, får ej hållas till salu vid minuthandel eller utskänkning (intill 1896 var minimistyrkan 46, och 1904 års riksdag har för sin del beslutat, att minimistyrkan skall vara 35 volymprocent alkohol). Vid utskänkning skall lagad mat alltid vara att tillgå. Brännvin må å försäljningsställe ej utlämnas till den, som är rusig, ej heller till minderårig. Ingen är berättigad att söka betalning för brännvin, som blifvit utborgadt vid utskänkning eller minuthandel, det senare dock blott om beloppet är mindre än 50 liter. Minuthandel med brännvin må äga rum endast söckendagar från kl. 8 f. m. till 7 e. m.; utskänkning må under söckendagar begynna tidigast kl. 9 f. m. och fortgå i stad eller köping till kl. 10 samt på landet till kl. 8 e. m. Sön- och helgdagar är utskänkning i allmänhet endast tillåten vid måltider åt spisande gäster. Göteborgssystemet. I stad (och med k. m:ts tillstånd äfven köping) kan hela brännvinshandeln utan auktion öfverlåtas åt ett bolag. Sådana brännvinsförsäljningsbolag med i någon mån filantropiskt syfte förekommo redan före 1855, men först 1865 öfvertog ett bolag i Göteborg försäljningen med bestämd uppgift att bedrifva utskänkningsrörelsen utan hänsyn till egen vinst, uteslutande med fäst afseende å den arbetande klassens fördelar i moraliskt och ekonomiskt hänseende, hvadan hela bolagsinstitutionen numera kallas "Göteborgssystemet". De alltifrån början ledande tankarna i detta system äro: 1) att brännvinsförsäljningen ej medför någon vinst för vare sig förlagsgifvaren eller utskänkaren, så att all lockelse från deras sida att främja spirituosakonsumtionen undanröjes; 2) att försäljning på kredit eller mot pant ovillkorligen förbjudes; 3) att försäljningslokalerna göras ljusa, rymliga, sunda och snygga; samt 4) att god mat till billigt pris där tillhandahållas de besökande. Alla dessa önskemål hafva numera fått sitt uttryck i lagstiftningen. Brännvinsbolagen må ej bereda delegarna vinning utöfver 5 proc. ränta på tillskjutna kontanta medel eller staden någon ekonomisk fördel utöfver dess andel i bolagets vinst (se nedan). Delegarna skola vara minst 9, af hvilka minst 6 böra bo i staden. Bolagets styrelse skall bestå af 5 ledamöter, af hvilka 3 utses af delegarna, 1 af landstinget och 1 af hushållningssällskapets förvaltningsutskott. I stad, som ej deltager i landsting, utse stadsfullmäktige den ledamot, som eljest skulle väljas af landstinget, i Stockholm dessutom den, som skulle väljas af hushållningssällskapet. I granskningen af bolagets förvaltning och räkenskaper, som skola föras enligt af kontroll- och justeringsbyrån utfärdadt formulär, deltaga konungens befallningshafvande, landstinget och hushållningssällskapet med hvardera en och stadsfullmäktige med två revisorer. Aflöningen till bolagets styrelse och tjänstemän får ej vara beroende på omsättningen eller utgå med viss del af vinsten. -- De afgifter, som inflyta för minuthandel och utskänkning, äfvensom nettovinst på bolagsrörelse i stad fördelas f. n. på följande sätt. Stockholms stad erhåller 8/10 (om brännvinshandeln ej är öfverlåten åt bolag blott 7/10), återstoden insattes i statskontoret; annan stad, som ej deltager i landsting, erhåller 7/10 (eventuellt 6/10), 1/10 tillfaller länets hushållningssällskap, återstoden insättes i statskontoret; stad, som deltager i landsting, erhåller 5/10 (eventuellt 4/10), 2/10 tillfalla länets landsting, 1/10 länets hushållningssällskap, återstoden insättes i statskontoret. För landsbygdskommunerna insättes hela afgiften i landskontoret, som fördelar densamma med 7/10 till länets samtliga landsbygdskommuner efter folkmängden, 2/10 till länets landsting och 1/10 till länets hushållningssällskap. Den af riksdagen senast antagna, af k. m:t 9 juni 1905 stadfästa brännvinsförsäljningsförordningen, som från och med 1 jan. 1906 får gällande kraft, öfverensstämmer i hufvudsak med den af 1895, men innehåller dock åtskilliga viktiga förändringar. Försäljningen delas i partihandel med samma betydelse som förut och detaljhandel, hvilken åter delas i utminutering (minst 1 liter, till afhämtning) och utskänkning (huru liten kvantitet som helst, till förtäring på stället). Brännvin skall hafva en minimistyrka af 35 % alkoholhalt. Mot efterkraf få ej säljas mindre poster än 250 liter. Betalning för utborgadt brännvin må ej kunna utsökas, om penningbeloppet är mindre än 50 kronor.