Utminutering af brännvin må ega rum endast
söckendagar från kl. 9 f. m. och skall sluta å dagar
före sön- och helgdag senast kl. 5 e. m. och öfriga
dagar senast kl. 7 e. m. Brännvinsförsäljning får i
stad och köping bedrifvas
endast af bolag; på landet
kan beviljad rättighet, dock endast till
utskänkning, öfverlåtas åt bolag, men utbjudes i brist
på antagligt sådant på auktion. Försäljningsåret
sammanfaller med kalenderår. För utöfvande
af tillsyn öfver bolags verksamhet skall ett
länsstyrelsens ombud närvara vid dess sammanträden
med rätt att deltaga i öfverläggningar, men ej i
beslut. Bolag må ej inköpa fastighet eller vidtaga
onödigt omfattande förändringar utan samtycke
af vederbörande stadsfullmäktige eller å landet
kommunalstämma, landsting och hushållningssällskaps
förvaltningsutskott. Innehafvare af öfverlåtna
rättigheter måste från bolaget taga såväl egentligt
brännvin som också allt annat dylikt, som bolaget
för i sin rörelse. I fråga om fördelningen af
vinstmedlen är förändringen mest i ögonen fallande,
i det städerna få behålla blott något mer än hälften
af sina hittillsvarande inkomster; fördelningen
af bolagens vinst sker nämligen på följande
sätt. Stad behåller 29 % (sammanjämkning mellan 33
% i 1:a och 25 % i 2:a kammaren) af nettovinsten,
återstoden insättes i statskontoret; för landsbygden
insättes hela beloppet i statskontoret. Af de till
statskontoret ingående andelarna afsättes 1 % af
samtliga brännvinsförsäljningsmedel till en fond
för främjande af nykterhetssträfvandet; 20 % utdelas
till samtliga landsting och städer, som ej deltaga i
landsting, 12 1/2 % till samtliga hushållningssällskap
samt återstoden till samtliga kommuner i riket,
alltefter folkmängden. För fullständig öfvergång till
de nya bestämmelserna har antagits en tid af 12 år,
hvarunder städerna ega uppbära utöfver ofvannämnda
29 % en med hvarje år aftagande del af de 21 %,
som den nya förordningen beröfvar dem. Åren 1855--60
räknades i städerna en försäljningsrättighet på 234
och å landsbygden en på 6,443 inv. 1895--1900 kommo
i städerna 1,199 och å landsbygden 26,716 inv. på
hvarje ständig försäljningsrättighet. År 1903--04
hade försäljningsrättigheterna minskats till en
på 1,417 inv. i städerna och 31,506 på landsbygden
samt till en på 5,399 i hela riket. Af hela antalet
begagnade ständiga rättigheter i städer och köpingar,
som 1903--04 utgjorde 839, voro 267 minuthandels- och
572 utskänkningsrättigheter. Antalet privilegierade
rättigheter, som 1855--60 utgjorde 998 för hela
riket, har successivt minskats och utgjorde
1903--04 blott 79. I tabellen sp. 444 lämnas en
öfversikt af brännvinsförsäljningsmedlens belopp och
fördelning alltifrån 1856.
Såsom häraf synes, utgöra
brännvinsförsäljningsmedlen en mycket viktig del
af i synnerhet de större städernas inkomster. För
Stockholms stad utgjorde behållningen 1903--04
2,095,747 kr. Under samma år var brännvinshandeln
öfverlåten åt bolag i 86 städer och 15 köpingar,
men oaktadt bolagens omfattning gå dock blott
omkring 60 procent af allt i riket konsumeradt
brännvin genom deras händer. Samtliga till stat,
kommuner och länskorporationer influtna inkomster af
tillverkningsskatt, tull och försäljningsafgifter
för brännvin och därmed likställda spirituösa drycker
uppgingo 1896--1900 till 31,463,951 kronor för en
konsumtion af 39,830,883 liter à 50
volymprocent, 1901 till resp. 34,702,254 och 44,538,905,
1902 till resp. 31,354,626 och 40,619,729 samt
1903 till 34,644,130 kr. för en konsumtion
af 38,904,979 liter à 50 volymprocent.
</img>
De afgifter förutom tillverkningsskatt och tull,
hvilka uttagits på det af bolagen försålda brännvinet,
hafva de senare åren uppgått till i medeltal 39
öre för hvarje liter, under det att det brännvin,
som sålts genom annan hand, gifvit endast 7 à 8 öre
pr liter.
Den årliga förbrukningen af brända spirituösa
drycker, däri inräknade importerad konjak, rom,
arrak och likör, var i början af 1800-talet mycket
stor och uppskattas pr invånare till: 1820 46 liter
à 50 proc., 1850 22, 1856--60 9,5, 1861--65 10,7,
1866--70 8,9, 1871--75 11,8, 1876--80 10,1, 1881--85 8,2,
1886--90 7,1, 1891--95 6,8, 1896--1900 8,0, 1901 8,7,
1902 7,8, 1903 7,5.
I Norge ingrep redan 1848 en mycket sträng
lagstiftning mot den "alkoholpest", som därförut
hemsökt landet. Denna lagstiftning var i mycket
en förebild till den svenska af 1855. Nu gällande
lag beträffande tillverkningen af brännvin är från
1887. Tillverkningsskatten, som i början af 1870-talet
utgjorde 40 öre pr pot af 50 procent alkohol (1 pot
= 0,963 liter), höjdes 1888 till 80 öre, 1900 till
1,14 pr liter à 50 proc. Tillverkningen har utgjort
i årsmedeltal 1886--90 5,711,000 liter
