à 50 proc., 1891--95 6,506,000, 1896--1900 7,513,000. Bränneriernas antal, hvilket 1846 var 136, sjönk hastigt och uppgår f. n. (1905) blott till något öfver 20. Enligt "Lov om salg og skjænkning af brændevin, øl, vin, frugtvin og mjød" af 17 maj 1904 är brännvinshandeln delad såsom hos oss i partihandel (om minst 250 liter), minuthandel (om minst 85/100 liter = 1 halfbutelj) och utskänkning. Bränneriegare och destillatörer hafva rätt till partihandel med hvem som helst samt till minuthandel till bolag och andra, som äro berättigade till minuthandel och utskänkning, för export samt för användning för tekniskt, medicinskt eller vetenskapligt ändamål. Destillatörer, som hädanefter börja sin rörelse, få blott i det fall sälja i mindre poster, att de använda rektifikationsapparat, som antingen har en produktionsförmåga af minst 2,000 liter i dygnet eller rymmer minst 6,000 liter. För partihandeln med brännvin erlägges till statskassan en årlig afgift, som efter härads- eller kommunalstyrelsens hörande bestämmes af vederbörande regeringsdepartement. Afgiften, som bestämmes i förväg, beror på den sannolika omsättningen och får ej understiga 1,000 kronor för hvarje rättighetsinnehafvare. I köpstäder får minuthandel och utskänkning af brännvin endast drifvas af bolag (samlag), hvars bolagsordning är godkänd af kommunalstyrelsen och stadfäst af konungen. Antalet minuthandels- och utskänkningsställen bestämmes af kommunalstyrelsen. Valet af föreståndare för dessa ställen skall godkännas af magistrat och "formandskab". Aktieegare i brännvinsbolag få ej mer än 5 proc. ränta på sitt inbetalda kapital. Innan ett bolags kontrakt godkännes, skall genom allmän omröstning, hvari alla inom kommunen bosatta män och kvinnor öfver 25 års ålder ega deltaga, afgöras, huruvida brännvinsförsäljningsbolag skall komma till stånd eller fortsätta sin rörelse inom köpstadens gränser. Bolag kan ej upprättas eller få sitt kontrakt förnyadt, därest flertalet af de i saken röstberättigade är däremot, och har ett bolag efter sådan omröstning nedlagt sin verksamhet, fordras röstmajoritet i en ny omröstning för att ett bolag åter må komma till stånd. Dessa omröstningar gälla för en tid af 6 år och kunna företagas blott samma år som kommunalval ega rum. Om ej minst 1/20 af de i den sist använda röstlängden uppförda personerna före utgången af januari månad på det 6:e året hos kommunalstyrelsen begärt förnyad omröstning, blir det förra beslutet gällande äfven för nästa 6 år o. s. v. Kommunalstyrelsen kan jämlikt kontrakt, som skall stadfästas af konungen, tilldela bolaget ett bestämdt antal minuthandelsrättigheter, hvilka magistrat och "formandskab" kunna öfverlåta till handelsborgare på ett år åt gången mot viss efter omsättningens antagliga storlek lämpad afgift, dock ej under 10,000 kr. om året för hvarje rättighet. Likaså kan kommunalstyrelsen tilldela bolaget ett bestämdt antal utskänkningsrättigheter, hvilka på enahanda sätt kunna öfverlåtas åt hotellegare, värdar för slutna sällskap m. fl. mot en efter rörelsens beskaffenhet och omsättningens sannolika storlek lämpad afgift. Här omnämnda afgifter för såväl minuthandels- som utskänkningsrättigheter bestämmas af vederbörande regeringsdepartement efter magistratens och "formandskabets" hörande. Bolagens räkenskaper granskas af 2 revisorer, valda den ene af kommunalstyrelsen, den andre af vederbörande högre myndighet. Af nettobehållningen tillfalla 15 proc. staden, 10 proc. bolaget och 10 proc. vederbörande departement till fördelning mellan samtliga amtets kommuner i förhållande till folkmängden. Återstoden af nettoförtjänsten ingår till statskassan. Bolagets och amtskommunernas vinstandelar skola användas till sådana allmännyttiga ändamål, som kommunerna ej enligt lag äro skyldiga att tillgodose. De till statskassan inflytande vinstandelarna skola intill slutet af 1910 gå till fonden för invaliditets- och ålderdomsförsäkring samt sedan till en fond, hvars ändamål framdeles kommer att bestämmas. På landsbygden må minuthandel bedrifvas endast från brännerier till dem, som hafva rätt till minuthandel och utskänkning, och utskänkning endast efter kungligt tillstånd på häradsstyrelsens förord af gästgifvare, hotellvärdar m. fl. åt hos dem boende gäster. Afgiften härför fastställes före 15 okt. för följande år af häradsstyrelsen efter rörelsens antagliga omfattning. 35 proc. af afgiften tillfalla häradskassan och återstoden statskassan. Minuthandel med och utskänkning af brännvin får ej ega rum mellan kl. 10 e. m. och 8 f. m. och ej heller efter kl. 1 e. m. sön- och helgdagar samt dagar före sådana. Antalet krogar i Norges städer har sedan 1871 fallit från 501 till 130 eller blott 1 krog på 4,000 inv.; för landet i dess helhet finnes 1 krog på 16,000 inv. Brännvinsförbrukningen är i Norge mycket ringa och utgjorde 1896--1900 blott 2,8 liter à 50 proc. pr inv. Å. G. E. Brännvinslagstiftningen i Danmark omfattar, liksom i Sverige, två delar, af hvilka den ena rör skatten på tillverkningen, den andra skatten på handeln och utskänkningen. Brännvinsbränningen började sannolikt vid midten af 1500-talet, och redan 1621 infördes en skatt på hvar tunna malt, som användes i köpstäderna för tillverkning af öl och brännvin. Skatten höjdes 1657, och vid sidan af denna förmalningsskatt, som betalades af mjölnarna, bestämdes 1665 en skatt på de pannor, som användes vid bränningen. Denna förändrades 1757 till en årlig skatt, beräknad efter hvar tunna af kittelns omfång. Vid 1800-talets början funnos 316 brännerier i Köpenhamn och 2,200 i öfriga städer, men jämförelsevis mycket få på landet, mest i förening med krogar (redan 1689 blefvo bönderna förbjudna att bränna brännvin). 1804 bestämdes skatten för hvarje bränning efter mäskkarets storlek, medan förmalningsskatten kvarstod, och den förstnämnda utsträcktes äfven till landet. Men vid sidan af de egentliga brännerierna drefs för privat behof, i synnerhet i Jylland, smygbränning, som både var oekonomisk och lämnade en dålig vara. 1837 skärptes förbudet mot privat bränning, och under de närmast följande åren lyckades man utrota denna (1843 aflämnades 11,000 destillerapparater). Detta hjälpte upp brännerierna. Samtidigt uppstodo ångbrännerierna, medan potatis användes vid tillverkningen endast få år. 1846 utgjorde hela skatten 2.3 mill. kr., hvaraf den allra största delen härrörde från Köpenhamn och köpstäderna, nämligen 910,000 i förmalningsskatt och 1,310,000 i skatt på redskapen. 1850 infördes en ny, förbättrad bestämmelse, samtidigt med att brännvinsskatten utsträcktes