drycker. I anledning häraf nedsatte regeringen i maj 1904 för utarbetande af lagförslag i ämnet en kommitté, som i okt. s. å. afgifvit ett betänkande, byggdt på principen af kommunal förbudsrätt och öfverlämnandet utaf all utskänkning och utminutering af rusdrycker åt ofvannämnda bolag. F. O. L. Brännvinsnederlag. Se Brännvinslagstiftning, sp. 439--440. Brännvinsprofvare l. Spritprofvare. Se Alkoholometer och Areometer. Brännvinsskatt, förv., de afgifter, med hvilka tillverkning och försäljning af brännvin äro belagda. Se Accis och Brännvinslagstiftning. Kbg. Brännvinstillverkning. Se Brännvinslagstiftning. Brännvinstillverkningsafgift. Se Brännvinslagstiftning. Brännyta, fys. Se Kaustika. Brännålder, fornk. Se Bränneålder. Brännässla, bot. Se Urtica. Brännö, textilfabrik i Torups socken, Hallands län, tillhörig det 1899 bildade Brännö väfveriaktiebolag, hvars aktiekapital uppgår till 300,000 kr. År 1904 arbetade fabriken med 248 väfstolar samt producerades 148,773 kg. bomullsväfnader. Arbetsstyrkan räknade 140 personer. K. K.-Å. Bränsle, skogsh. De olika trädslagens bränslevärde brukar vanligtvis uttryckas sålunda: 1. utmärkt: bok, hvitbok, lönn; 2. godt: björk, alm, ask, stamved af ek, kärnfull stam- och grenved af tall, al; 3. medelmåttigt: barrved i allmänhet, ung ekved; 4. dåligt: ung tall- och granved, toppar af dessa trädslag, lind, asp, poppel och pil. Jfr Brännmaterial. F. L. Bränslegas. Se Brännmaterial. Bräsch l. Bresch (fr. brèche), med våld eller genom tidens åverkan eller vanvård åstadkommen öppning i en vall eller mur, men särskildt de ingångar, som den belägrande medelst eld från bräschbatterier eller genom minor öppnar för stormkolonnerna i fästningens vallar och murar; lucka; skada, afbräck. L. W:son M. Bräsch-batteri. Se Fästningskrig. Bräsch-knif (fr. couteau de brèche), ett med kort skaft försedt vapen, som nyttjades under belägringar vid striderna i löpgrafvar och bräscher, där den var lämpligare än piken. Spetsen, från hvilken utgick en hake, var genom sin form särskildt afsedd att undanrödja stormhinder. (E. N.) Bräsma, bot., en i Götaland bruklig benämning på Cardamine pratensis (ängskrassen), hvilken blommar vid braxens lektid och därför äfven kallas braxenblomster. Bräss l. Thymus, anat., en i öfre delen af brösthålans främre parti befintlig körtel, som dock förekommer endast hos foster och under den första tiden efter individernas födelse. Denna körtel saknar utförsgång och består af lymfoida celler och fin bindesubstans. Hos människan uppnår brässet sin största utveckling med andra lefnadsåret och förminskas därefter småningom, så att det försvunnit, när individen nått sin fulla utveckling. Se Thymus. -- Bräss af vissa djur (t. ex. kalf) anses såsom en läckerhet. G. v. D.* Bræstrup, Kristian Jakob Kosmus, dansk ämbetsman, f. 1789, d. 1870, deltog 1813 som auditör i fälttåget i Holstein, blef 1821 assessor i Köpenhamns politiret, 1823 därjämte vice polismästare och 1833 polismästare. Med stor duglighet och humanitet styrde han hufvudstadens polis ända till dess ombildning 1863. Han afgick då såsom geheimekonferensråd, skickades som danskt sändebud till Aten, där den danske prinsen Vilhelm nyss blifvit konung (Georg I), och blef 1864 overpresident (öfverståthållare) i Köpenhamn, hvilken plats han innehade till sin död. I nov. 1864 sändes han som utomordentlig kommissarie till Nörrejylland och slöt i april följande år i Berlin en överenskommelse, hvarigenom några punkter i fredsfördraget närmare bestämdes. April-nov. 1865 var han justitieminister. Hans Efterladte papirer fra 1813-14 utgåfvos 1894. E. Ebg. Brätte (vanligen Brette), stad. Se Brette. Brättne, träsliperi med 3 slipverk i Arvika socken, Värmlands län. År 1903 producerades 6.205 ton mekanisk våt massa. K. K.-Å.

</img>
Bröchner, Hans, dansk universitetslärare och filosof,
f. 30 maj 1820 i Fredericia, blef student i Köpenhamn
1836 och studerade sedan teologi, men fick, till följd
af sina från ortodoxien afvikande religiösa åsikter,
ej tillåtelse att undergå prästexamen. Han slog
sig därför i stället på filosofi och österländska
språk samt tog 1845 magisterkonferensen och
magistergraden. 1849 blef han privatdocent, 1857
e. o. docent i filosofi och 1870 professor i samma
ämne vid Köpenhamns universitet. 1846-53 gjorde
han åtskilliga resor i Frankrike, Tyskland och
Italien. 1854 var han ledamot af folketinget. Död
16 dec. 1875. - B:s första skrifter voro Nogle
bemcerkninger om daaben (1843, i anledning af
Martensens "Den christelige daab"), Om det jödiske
folks tilstand i den persiske periode (1845) och
den på grundliga studier byggda monografien Benedict
Spinoza (1857). I den bekanta striden i Danmark på
1860-talet om tro och vetande deltog B. med Problemet
om tro og viden (1868), hvari han skarpt kritiserade
såväl Nielsens och Kierkegaards som ock Martensens
ståndpunkt. Sin egen motsatta åsikt framställde
han i en afhandling Om det religiöse i dets eenhed
med det humane (1869). Hans filosofiska ståndpunkt
kan i allmänhet betecknas såsom hegelianismens. Men
B. söker frigöra sig från den dualism mellan tanke och
verklighet, som han ännu tror sig finna hos Hegel. Han
utgår därför från en idealt real princip, som i sin
konkreta enhet innefattar båda motsatserna. Han
fattar i förhållande därtill ej det reala såsom
ett försvinnande moment, utan såsom den beståndande
betingelsen för det idealas verklighet. I samband
därmed söker B. också befria sig från ensidigheten
i Hegels abstrakta metod; i stället söker han förena
den dialektiska metoden med en af densamma korrigerad
erfarenhetsmetod. Han tänker sig därför ett samarbete
mellan alla vetenskaper såsom relativt själfständiga,
men under filosofiens principat.