Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 453-454 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröd ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omkr. 30 och 45 proc. och hos de senare vanligen
håller sig vid omkr. 10 proc. Hvardera gruppen
kan i sin ordning indelas efter mjölets ursprung i
hvetebröd, rågbröd, (korn- och hafrebröd), eller efter
mjölets olika förmalning i bröd af sammalet mjöl och
af siktadt mjöl (jfr Kli och Mjöl). Af sammalet
hvetemjöl bakas s. k. grahamsbröd och grahamsskorpor.
Af sammalet rågmjöl erhålles å ena sidan
s. k. groft, mjukt bröd, dels i form af "hålkakor",
dels i form af "pumpernickel" (ankarstock), limpor
o. s. v., och å andra sidan flera sorters för Sverige
utmärkande hårdt "knäckebröd" och "spisbröd".
På grund af klihalten utöfvar bröd af sammalet mjöl
på tarmkanalens slemhinnor en viss retning, som
föranleder snabbare uttömmande af tarmen. Sådant
bröd användes därför ej sällan i dietiskt syfte.
Samma omständighet kan emellertid inverka i så
måtto ofördelaktigt, som härigenom en afsevärd
portion närande beståndsdelar kunna komma att afföras
utan nytta för organismen. Bröd af siktadt mjöl
erbjuder därför för vissa individer bättre digestionsvillkor
än det af osiktadt. "Skrädda" kakor bakas
af siktadt rågmjöl.

Om alltså näringsvärdet hos bröd än icke får
bedömas helt efter den kemiska analysen, så är dock
denna i flera afseenden upplysande med hänsyn till
halt af närande substans, af vatten, skaldelar m. m.
I nedanstående tabell äro medelanalyser å bröd från
några viktigare brödsorter sammanställda.



Brödbakningspenningar, kam. Se Bryggnings- och
brödbakningspenningar.

Bröd-dom. Se Ordalier.

Bröder, Det gemensamma lifvets (lat.
Fratres bonæ voluntatis l. Fratres communis vitæ),
var en sammanslutning af fromma män och kvinnor,
hvilken under 15:e årh. fick en vidtgående
historisk och kyrklig betydelse. Den uppstod i
Nederländerna, där alltid en härd funnits för upplyst
forskning och allvarlig religiositet i förening. Som
dess stiftare kan man anse en borgare i Deventer,
Gerard Groote (d. 1384). Denne hade skakats af tidens
religiösa urartning, rest omkring som botpredikant,
men förbjudits predika och då i stillhet samlat några
vänner till gemensam bostad hos Florentius
Radewijns i Deventer med afsikt att befordra
ett verkligt fromt lif. På detta sätt uppstod det
första brödraskapet. Efter Grootes död fortsatte
Radewijns verket; 1391 tillkom det första fullt
organiserade brödrahuset. Medlemmarna skulle lefva
in communi, men män och kvinnor för sig, alltså i
äktenskapslöshet; de skulle underordna sig en ledande
person, husfadern, noga följa husets yttre bruk,
verka för upplyst fromhet och med råd och dåd bistå
alla dem, som ville tjäna Gud. Men de skulle med allt
detta dock lefva extra religionen, d. v. s. de fingo
ej antaga någon klosterordning eller aflägga något
votum stabilitatis (löfte att under hela sitt lif
kvarstanna i brödraskapet); likaledes var hvarje form
af tiggeri förbjuden, alla skulle lefva af världsligt
handtverk. Då många medlemmar, företrädesvis andliga,
icke trodde sig på detta sätt kunna utan skada för
sin själ bibehålla sambandet med världen, stiftades
för dem en särskild munkartad sammanslutning i
stiftet Windesheim, hvilken liksom brödrahuset
snart fick en mängd afläggare och utbildades till
den mäktiga Windesheimkongregationen (se
d. o.). Dennas historiska uppgift blef att reformera
det djupt sjunkna munkväsendet; den väldiga, nästan
alla ordnar omfattande klosterreformen under 15:e
årh. är ock dess verk. - Brödrahusens hufvudsakliga
ändamål åter var, att medlemmarna dels skulle
genom vetenskapliga studier, uppbyggliga samtal och
inbördes syndabekännelse förhjälpa hvarandra till ett
upplyst och praktiskt religiöst lif och dels genom
spridandet af populära asketiska skrifter, predikan
på modersmålet och uppbyggelsestunder (collationes,
kollationer), verka på folket. Dessa kollationer hade
en stor dragningskraft och visa sig i flera afseenden
som föregångare till en senare tids pietism och
metodism. Ungdomens undervisning var en hufvuduppgift
för brödrahusen, som hafva uträttat ej så litet till
pedagogikens förbättrande. Hvarje hus hade sin skola;
den, som fanns i Deventer, räknade stundom 1,200
lärjungar; i Liège undervisades i brödernas skola
1,600 lärjungar, fördelade på 8 klasser. - Brödrahusen
utbredde sig först i de nordliga Nederländerna,
nådde därifrån Tyskland och trängde först senare in
i de södra, på kloster rika Nederländerna. Antalet
större brödrahus i Nederländerna omkr. år 1500 var
22, i Tyskland 18; de viktigaste voro Deventer samt,
i Tyskland, Köln och Rostock. Äfven för enbart kvinnor
grundades liknande stiftelser, den första genom Groote
själf 1374. Systerhusen fingo än större utbredning;
i Nederländerna funnos åtminstone 87 under 15:e årh.;
i Tyskland egde nästan hvarje större plats sitt
systerhus. Många af tidens bäste män tillhörde det
gemensamma lifvets bröder, såsom Tomas af Kemden,
Johan Wessel, Johan von Wesel m. fl.; äfven Erasmus
fick hos dem sin utbildning. Så medeltida kyrklig
än brödernas ståndpunkt i det hela var, kunde deras
upplysta religiositet och allvarliga fromhetskraf
ej undgå att väcka opposition, särskildt från de urartade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>