välbetänkta stadganden finnas och åtlydas, kan dock den valuta, som den köpande allmänheten erhållit för samma pris, blifva väsentligt olika, alltefter olika vattenhalt och i öfrigt kvantitativt och kvalitativt olika ingredienser i brödet; utan samtidigt anordnande af en ganska noggrann kontroll blifva alla stadganden tämligen fruktlösa. Det har ofta blifvit sagdt (särskildt i debatter angående införseltull på brödspannmål), att brödpriset icke stode i något så bestämdt förhållande till spannmålspriset, att det förra nödvändigt eller ens i regel skulle stiga och sjunka parallellt med det senare. Sant är ock, att för priset å många finare brödsorter spelar såväl mjölets som spannmålens pris en underordnad roll i jämförelse med andra prisfaktorer. Att mjölpriset däremot måste ingå såsom ett väsentligt element i det grofva brödets pris följer själffallet däraf, att kostnaden för det till degen använda mjölet i regel utgör en mycket betydande del i produktionskostnaden för sådant bröd. Ett påtagligt sammanhang mellan mjölpris och grofbrödspris har äfven konstaterats genom flera undersökningar, i synnerhet i Tyskland och Österrike. J. Lr. Brödrafolkens väl (no. Broderfolkenes vel). 1. Konung Oskar II:s valspråk. - 2. Ett svensk-norskt samfund, hvars mål är att "inom hvartdera af brödrafolken verka för närmare kännedom om det andra samt i öfrigt för ömsesidigt samförstånd mellan Norges och Sveriges folk". Det leder sitt ursprung från en af konservatorn vid Eidsvolds museum A. Lange i svenska och norska tidningar föreningsdagen 1902 utfärdad inbjudning till stiftande af ett norsk-svenskt sällskap, hvars enda uppgift skulle vara att "etablere et godt forhold mellem de forenede riger". För denna tankes förverkligande tillsattes två arbetskommittéer, för Norge vid möte i Kongsvinger 21 jan. 1903 och för Sverige, på initiativ af generalkonsuln A. Berencreutz, i Stockholm 26 febr. s. å. Vid konstituerande möte å Holmenkollen vid Kristiania 14 april 1903 antogs ett af kommitterade uppgjordt förslag till stadgar för samfundet, som benämndes efter Oskar II:s valspråk samt i enlighet med stadgarna fördelade sig på afdelningar, hvilka hvar för sig valde styrelse. Till ordförande utsagos: för svenska afdelningen riksdagsmannen Ernst Beckman samt för norska afdelningen öfverstelöjtnant T. Knoff, den senare sedermera ersatt med prof. O. Jaeger. De båda afdelningarna, som hafva skild ekonomi och förvaltning, sammanträda med hvarandra till årsmöte och högtidsdag växelvis i båda länderna, hvarjämte styrelserna vid förefallande behof sammanträda med hvarandra till plenimöten eller genom utskott. Det första årsmötet hölls i Stockholm i juni 1904 och var besökt af omkr. 150 norska medlemmar. För sitt mål verkar samfundet företrädesvis genom att a) anordna gemensamma möten och täflingar, växelvis i båda länderna, äfvensom turistresor och skolvandringar från ena landet till det andra samt i öfrigt främja den personliga beröringen mellan norrmän och svenskar; b) bereda ökadt tillfälle för hvartdera landets ungdom att studera vid det andras bildningsanstalter; c) anordna föredrag om och söka utgifva folkskrifter angående hvartdera folkets historiska och kulturella utveckling m. m.; samt d) verka för spridandet af det ena folkets litteratur bland det andra. Utom några tryckta meddelanden har samfundet vid slutet af 1904 utgifvit sin första årsbok. Medlemsantalet var vid samma tid omkr. 3,500, däraf ungefär 1,800 norska och 1,700 svenska, spridda öfver hela halfön. E. L-z. Brödraförsamlingen, Evangeliska. Se Herrnhutare. Brödrahus. Se Bröder, det gemensamma lifvets. Brödstilar, boktr., kallas med ett gemensamt namn alla stilsorter, som vid tryckning begagnas till den egentliga texten. Brödstudium, ett studium, som är särskildt egnadt att skaffa "det dagliga brödet"; ett studium, som bedrifves utan intresse för studiet själft, endast för utkomstens skull. Brödsöndag, Dominica de panibus, benämning på midfastosöndagen, emedan på den dagen fordom alltid predikades öfver Jesu underverk med de fem bröden. Brödtaxa. Se Brödpris. Brögger, Valdemar Kristofer, norsk mineralog, geolog, paleontolog, f. 10 nov. 1851 i Kristiania, blef student 1869, assistent vid "Norges geologiske undersögelse" 1875, amanuens vid universitetets mineralsamling 1876 och universitetsstipendiat 1878. Han utnämndes till professor i mineralogi och geologi 1881 vid Stockholms högskola (en plats, som han tillträdde på hösten 1882) och 1890 vid Kristiania universitet. B. studerade till en början zoologi och utgaf 1872 en uppsats om Kristianiafjordens molluskfauna. Genom Kjerulfs föreläsningar vändes hans håg emellertid snart åt geologien, och tillsammans med nuv. chefen för Norges geologiske undersögelse, H. Reusch, utgaf han 1874 Jættegryder ved Kristiania och Vorkommen des apatits in Norwegen. Vid apatitgrufvorna vid Bamle hade B. upptäckt jättestora kristaller af det sällsynta mineralet enstatit, och då han åtog sig att beskrifva detsamma (Ueber grosse enstatitkrystalle, 1876) tillsammans med kristallografen G. vom Rath, kom han därigenom in på den egentliga mineralogien. 1876 företog han tillsammans med Reusch en resa till Corsica och Elba och undersökte efter hemkomsten Trondhjemsområdet mellan Gulas och Orklas dalstråk, såväl i paleontologiskt som geologiskt hänseende (Om Throndhjemsfeldtets midlere afdeling mellem Guldalen og Meldalen, 1877). Ett par andra stratigrafisk-paleontolpgiska uppsatser från denna tid äro Fossiler ved Öxna og Kletten (1875) och Om paradoxidesskifrene ved Krekling (1878). 1875 och 1877 företog B. undersökningar på Hardangervidden samt bekräftade och utvidgade därvid Tellef Dahlls iakttagelse om förekomsten af fossilförande lager under kristalliniska bergarter. 1877 och 1878 uppehöll han sig en längre tid i Tyskland och Frankrike för att göra sig förtrogen med den mikroskopiska petrografiens nyaste undersökningsmetoder samt gjorde 1880 en studieresa till Östersjöprovinserna under ledning af den ryske geologen och paleontologen Fr. Schmidt. Såsom universitetsprogram utkom 1882 B:s dittills mest omfattande och viktiga arbete, Die silurischen etagen 2 und 3 im Kristianiagebiet und auf Eker. I paleontologiskt hänseende kan detta sägas utgöra fortsättning af arbetet öfver paradoxidesskiffrarna (etagen 1) vid Krekling, såsom enligt samma plan beskrifvande de därnäst följande etagernas fossil, för hvilkas stratigrafiska förekomst och