vindriktningarna på jordytan (i "Transactions of the Royal society", bd 25). Han har äfven skrifvit om lufttryckets dagliga perioder m. m. och utgifvit karta öfver isobarer och isotermer. Hans Handy book of meteorology (1867; 2:a uppl. 1868) är öfversatt och delvis omarbetad af H. H. Hildebrandsson i Uppsala (1874). I Challenger-expeditionens vetenskapliga iakttagelser skref han Atmospheric circulation och Oceanic circulation. Han vardt 1878 led. af Vet. soc. i Uppsala. Buchanan [bjukä^on l. bakä'non], i naturvetenskapliga namn beteckning för Fr. H. Buchanan, engelsk iktyolog, d. 1829 som läkare i Bengalen.

</img>
Buchanan [bjukä^non l. bakä'non], George, 
skotsk lärd, f. 1506 i Stirlingshire, studerade i Paris 
och förvärfvade där en synnerligen omfattande 
humanistisk bildning. Efter att i några år ha varit informator för den 
unge earlen af Cassilis, återvände B. 1536 till Skottland och omtalas 
1536-38 som informator för "lord James" (ej den blifvande regenten, 
earlen af Murray, utan en annan af Jakob V:s oäkta söner, James Stuart, 
sedermera abbot af Melrose). På Jakob V:s uppmaning skref B. en satir
mot franciskanmunkarna (Franciscanus et patres), 
hvilken eggade dem till hämnd och föranledde B:s 
flykt 1539 först till London, där han ej fann sig 
trygg under den ombytlige Henrik VIII, sedan till 
Paris och därefter under kardinal Beatons öfverallt 
fortsatta förföljelser till Bordeaux, där han under 
3 år undervisade i latin i en skola (bland hans 
lärjungar var Montaigne). B. förde sedermera länge en 
renässanslärds kringflackande lif. På väg till Coimbra, 
vid hvars högskola han fått anställning, råkade 
han i Spanien 1548 i inkvisitionens fängelser, enär 
han ätit kött i fastan. Internerad i ett portugisiskt 
kloster, skref han en metrisk latinsk öfversättning af 
Psaltaren (tr. 1567). Åter fri 1552, var han under 
flera år informator för en fransk ädling, grefve de 
Brissac, och först omkr. 1561 återvände han för 
beständigt till hemlandet. Han tog nu som reformert 
kyrkomedlem ganska liflig del i 1560-talets 
skotska kyrkostrider. 1562 omtalas han ha gifvit 
drottning Maria Stuart lektioner i Livius, och 1566 
blef han föreståndare för ett college vid S:t 
Andrews' högskola. B:s religiösa och politiska 
grundsatser förde honom öfver till regentens, earlens 
af Murray, parti, och han åtföljde som sekreterare 
dennes delegerade vid underhandlingarna 1568 om 
Maria Stuarts öde. B:s andel i undersökningen om 
de s. k. kassettbrefven (se härom Maria Stuart) 
är ej med säkerhet utredd. Hans vittnesmål om att 
brefven voro skrifna med drottningens egen hand 
hade stor betydelse för utgången. B. skref troligen 
vid denna tid (1569) sin häftiga och delvis 
lögnaktiga partiskrift mot drottningens karaktär och 
vandel, Detectio Mariæ reginæ (tr. 1571, på skotska 
och franska 1572). Efter Marias afsättning blef B. 
lärare för hennes fyraårige son Jakob och vistades 
i denna egenskap 1570-78 i Stirling; han var 
därjämte dessa år sigillbevarare och medlem af statsrådet. 
1579 utgaf B. De jure regni apud scotos, ett 
försvar för den konstitutionella monarkien, med 
starkt betonande af monarkens plikter och ansvar, 
där han ej ens ryggade tillbaka för att under vissa 
förhållanden förklara tyrannmord berättigadt. Boken 
gjorde ett ofantligt uppseende och framkallade häftig 
kritik först från katolskt håll, sedermera från 
restaurationstidens jurister, medan däremot långa 
parlamentets män ofta åberopade sig på B:s auktoritet. 
Sina sista år egnade B. åt historiska studier. 
Hans Rerum scoticarum historia utkom 1582; den 
har utgått i 19 uppl. (den senaste 1762), öfversattes 
genast på flera språk och behöll länge sin plats 
som den förnämsta källan för utlänningars kunskap 
om skotsk historia. Skildringen af sagotiden är 
okritisk, men i de samtidshistoriska partierna röjer 
förf. sin skarpa iakttagelseförmåga och klara 
framställningskonst. B. var äfven en af nyare tidens 
utmärktaste latinske skalder. Han afled 29 sept. 
1582. Om hans stora lärdom och stilistiska mästerskap 
råder blott en mening, men öfver hans karaktär 
hafva intill senaste tid de mest skiljaktiga omdömen 
fällts. Den bästa upplagan af hans latinska arbeten 
utgafs af Ruddiman 1715. Jfr Irving, "Life of 
George B." (1817), och Hume Brown, "George B., 
humanist and reformer" (1890). 
    V. S-g.

Buchanan [bjukä´non l. bakä'non], Claudius, 
skotsk-indisk missionsfrämjare, missionär, f. 1766 
nära Glasgow, kom 1797 till Calcutta som kaplan i 
Ostindiska kompaniets tjänst och blef 1799 
föreståndare för ett af lord Wellesley upprättadt 
läroverk vid Fort William, med syfte att främja studiet 
af orientalisk litteratur och bibelns öfversättning till 
orientaliska språk. B. kom sålunda ej i tillfälle att 
själf direkt verka som missionär, men han ledde i 
sitt läroverk nya testamentets öfversättning till 
malajalam, infödingarnas på Malabarkusten språk, 
samt till persiska och hindostani och lyckades till 
stor del undanrödja de rådande, af politiska skäl 
förestafvade betänkligheterna mot missionsverksamhet 
inom Ostindiska kompaniets område. 1808 
återvände han till England och deltog där genom 
broschyrerna Colonial ecclesiastical establishment och 
An apology for promoting christianity in India 
lifligt i den strid, som 1813 ledde till upprättandet 
af biskopsstyrelse för Indien. Han afled 1815, sysselsatt 
med en öfversättning af nya testamentet till 
syriska, till tjänst för de syriske kristne på 
Malabarkusten. B. hade under vidsträckta resor i södra 
och västra Indien samt på Ceylon idkat 
religionshistoriska studier. Hans Christian researches 
utgåfvos 1840. Jfr Pearson, "Memoirs of the life 
and writings of the rev. Cl. Buchanan" (3:e 
uppl. 1819).
   V. S-g.

Buchanan [bjukä´nen l. -bakä^non), James, 
Förenta staternas femtonde president, f. 23 april 1791 
nära Mercersburg, Pennsylvania, tillhörde en 
skotsk-irländsk släkt. Han blef 1812 praktiserande 
advokat i Lancaster, var 1814-16 medlem af sin 
födelsestats legislatur och lät sig 1820 inväljas i 
kongressen, sedan sorgen öfver hans trolofvades död 
förmått honom till beslutet att helt egna sitt lif 
åt politiken. I kongressen slöt sig B. till oppositionen 
mot J. Q. Adams och tillhörde Jacksons 
trognaste vänner. 1831 sändes han af Jackson som