senare af honom tillbyggd! för sitt nuvarande ändamål. Byggnaden, uppförd i pompös fransk renässansstil, innehåller ämbetslokaler för presidenten och samtliga ministrarna; den del, som först uppfördes till posthus, upptages nu af inrikesministeriet. Vid torget ligga vidare katedralen med fasad af hvit marmor, en portik af 12 korintiska pelare och ett af nämnde Åberg uppfördt praktfullt grafkapell åt den argentinske nationalhjälten general San Martin, ärkebiskopliga palatset och kongressbyggnaden m. fl.; på Plaza San Martin (förr Retiro) står general San Martins ryttarstaty. Af öfriga offentliga byggnader förtjäna framhållas Casa Rosada (presidentens residens), universitetet (upprättadt 1821) med bibliotek och museum, myntet, generalposthuset, operahuset och börsen. Af de 25 delvis praktfulla katolska kyrkorna är katedralen (från 1621) den vackraste. Boningshusen äro i allmänhet oansenliga envåningsbyggnader; undantag göra de, som ligga vid Calle Rivadavia, som, börjande vid stranden, delar staden i tvenne hälfter. Den skares af Calle Florida, som har de präktigaste butiker, medan Calle San Martin är säte för penningaristokratien och bankerna. Folkmängden, som 1853 var endast 91,500, men 1895 663,854 och 1903 891,268 inv., utgöres till stor del af utlänningar (1895 steg dessas antal till 345,000; italienarna voro då 1/3 af befolkningen). Invandringen har alltid varit mycket stark, emedan B. är landets förnämsta hamn, men har de senare åren varit betydligt mindre än vanligt. - 1887 funnos 1,244 fabriker, med 42,320 arbetare och ett produktionsvärde af 47,7 mill. pesos. BL a. funnos 23 järngjuterier, 23 ångkvarnar, 98 brännerier, 35 garfverier och 31 skofabriker. Viktigare är dock handeln. 1889 uppgick införselns värde till 120,3, utförselns till 78,2 mill. pesos, 1898 till resp. 92,2 och 70,96 mill. pesos. Grosshandeln går nästan helt och hållet genom engelska, franska och tyska firmor. Emedan vattnet vid stranden har ringa djup, voro djupgående fartyg tvungna att ankra på större afstånd från land. Man har därför fördjupat floden Riachuelos mynning s. om B., så att fartyg om 5,5 m. djupgående kunna använda densamma, och genom två 600 m. långa vågbrytare skapat en hamn. Därifrån går norr ut en rad bassänger, som bilda den nya hamnen. En bred kaj begränsar staden mot sjön, och från denna gå långa landningsbryggor ut till 4 m. djupt vatten. Direkta ångbåtslinjer förena B. med Southampton, Liverpool, London, Bordeaux, Hamburg, Bremen, Antwerpen, Marseille, Genova och New York, och det står genom tre telegrafkablar i förbindelse med Europa. Sex järnvägslinjer gå från B. inåt landet. - Jämte universitetet (3 fakulteter: juridisk, medicinsk och filosofisk, omkr. 2,650 studenter) har B. ett stort antal lägre läroanstalter, nämligen (1895) 238 högre skolor med 20,324 lärjungar, l national-kollegium med 1,192 lärjungar, 2 seminarier, krigsskolor, teknisk skola, döfstumanstalt, museum, 2 bibliotek, geografiskt sällskap m. m. Där utgifvas 77 tidningar, däraf 17 dagliga. B. är säte för republikens regering och för en ärkebiskop. Staden förvaltas af en "intendente" (borgmästare) och 31 rådmän. Den erhåller sitt vattenbehof till 2/3 genom en storartad vattenledning från La Plata, till 1/3 från brunnar, cisterner eller vattenbärare. B. har två förstäder, Belgrano (i n. v.) och S. José de Flores (i v.). - B. anlades 1535 af Pedro de Mendoza, men flyttades 1580 af J. Garay till sin nuv. plats. 1776 blef det hufvudstad i vice-konungadömet La Plata, 1816 i Rio de la Platas förenta stater, 1862 i Argentinska konfederationen och därefter, sedan det 1882 utbrutits ur provinsen B., i Argentinska republiken. Jfr Argentina (hist.). (J. F. N.) Buen Retiro (sp., "god tillflykt"), förr spanskt kungligt lustslott, på en höjd strax ö. om Madrid. Det uppfördes i början af 1600-talet af Filip IV:s gunstling hertigen af Olivarez och kom efter dennes död (1645) till kronan, hvarefter det af den kungliga familjen begagnades till residens under vårmånaderna. 1808 stormades slottet, som då var nyckeln till Madrid, af fransmännen och förlorade större delen af sin forna prakt. Efter revolutionen 1868 blef det till stor del nedrifvet, 1890 alldeles ombyggdt och ändradt till artillerimuseum. Den till slottet hörande parken (143 har) är en af Madrids promenadplatser. Buet [bya], Le B., Mont B., berg i franska depart. Haute-Savoie, n. om Mont Blanc, 3,109 m. Det tillhör Chablais-gruppen af franska kalkalperna. Det bestegs först af bröderna de Luc (29 sept. 1770). Bufalini, Maurizio, italiensk läkare, f. 1787 i Cesena, blef med. doktor i Bologna och kallades 1813 till professor i medicinsk klinik därstädes, men afgick 1814 af politiska skäl, bosatte sig i sin födelsestad såsom praktiserande läkare och utsände därifrån sin bok Fondamenti di patologia analitica (1819), hvilken framkallade en revolution inom den italienska medicinen. Han utnämndes 1831 till professor i praktisk medicin i Urbino och 1832 i Osimo samt kallades 1835 till professor i nämnda ämne i Florens; 1861 tog han afsked. Död 1875. B. inlade mycket betydande förtjänster om medicinens studium i Italien. "Med hela sin ungdoms, sin nationalitets och sitt snilles glöd stred han för den rationella riktningen inom medicinen; han var i Italien förkämpen för en samvetsgrann semiotik och grundläggaren af den experimentella och positiva patologien" (Cantani). R. T-dt. Bufarik, stad i Algeriet. Se Bofarik. Buff, Charlotte, urbilden för Goethes "Lotte", f. 1753 i Wetzlar, d. 1828, lärde känna Goethe vid dennes besök i Wetzlar 1772. Hon var då förlofvad med arkivsekreteraren Kestner, och den lidelsefulla kärlek, som Goethe fattade till henne, blef obesvarad. Denna kärleksepisod, jämte Jerusalems (se d. o.) själfmord, utgör den händelsekärna, som ligger till grund för Goethes "Die leiden des jungen Werther". Goethe, som i sept. 1772 lämnat Wetzlar, återsåg Charlotte B. först 1816. A. Kestner utgaf 1854 Goethes bref till Kestner och hans fästmö under titeln "Goethe und Werther". Buff., i naturvetenskapliga beteckningar förkortning för G. L. Buffon. Buffa (it.), mus., buffaopera. Se Buffo. Buffalo [ba'f8lå~u], stad i nordamerikanska staten New York, vid nordöstra ändan af sjön Erie, där B.-floden inflyter och Niagarafloden börjar. 352,387 inv. (1900, däraf 104,252 födda i utlandet; 1870 117,714 inv.). B. ligger dels på en 20 m. hög höjd, dels på en lågslätt, har breda regelmässiga gator, sex parker, statsarsenal, ett storartadt dårhus, ett straffängelse samt flera protestantiska och katolska