Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Buk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motliggande organ. Den akuta allmänna peritoniten
gifver sig tillkänna genom frossbrytningar, intensiv
smärta och ömhet i buken, stark feber, kräkningar,
spänd buk, förstoppning, oro, sömnlöshet och sedan
ofta tecken till utgjutning i bukhålan. Hastigt
dödande är den peritonit, som uppkommer genom
perforation af bukhinnan genom något sår i
underliggande organ: magsår, tarmsår eller dylikt
(perforationsperitonit). Genom tuberkler i tarmar
och tarmkäx uppstår hos barn den s. k. tuberkulösa
peritoniten. De viktigaste botemedlen mot peritonit
äro stillaliggande, kalla omslag och opiat. F. B.*
Bukhjärna (lat. cerebrum abdominale), anat., den grupp
(fläta) af stora sympatiska nerver och ganglier,
som är belägen kring öfre delen af stora bukpulsådern
och afgifver med blodkärlen sympatiska o. a. nerver
till alla bukens inälfvor. Detta namn har flätan
fått med anledning af sitt centrala läge och sin
stora betydelse för bukorganen. Den kallas äfven,
och vanligare, plexus coeliacus. G. v. D.*
Bukhåla, anat., det rum, som inneslutes af
bukväggarna. Dessa utgöras baktill af de fem
ländkotorna, hvilka med kringliggande muskulatur
bilda en vall, som höjer sig in i hålan; åt sidorna
och framtill af de fyra paren stora platta bukmuskler
och deras aponeuroser samt några mindre muskler;
upptill af mellangärdet. Nedtill öfvergår bukhålan
i bäckenets hålor. Hela dess insida beklädes af en
bindväfsmembran med endotelbeläggning: bukhinnan
(peritoneum), hvilken äfven betäcker de i hålan
inneslutna inälfvorna. De båda, i hvarandra fortsatta
bladen af bukhinnan - det som kläder väggen och
det som omgifver inälfvorna - ligga tätt intill
och glida mot hvarandra vid rörelse, det senare
dock endast i den utsträckning, som med gifves af
inälfvornas fäste vid väggarna. Bukhålans vidd och
form växla vid andningen, till följd af inälfvornas
större eller mindre svallning eller fyllning, af
väggarnas spänning eller slappning m. m. Bukhinnans
mot hvarandra liggande blad äro städse fuktiga af en
ringa mängd klibbig vätska. Uppträder vätska i större
mängd än vanligt, säges bukvattusot vara för handen.
G. v. D.*
Bukken, ö och hamn i Söndre Bergenhus amt i Norge, tre
sjömil söder om Bergen. Nederländska och nordtyska
sjömän kallade den vanligen Buck van Raa, i
motsats till Buck van See, ön Bukn i Buknfjorden.
Y. N.
Bukkirurgi omfattar de åtgärder, genom hvilka sjukliga
förändringar inom eller intill bukhålan behandlas
operativt. Dessa förändringar kunna vara begränsade,
d. v. s. intaga endast en del af bukhålan, eller
allmänna, d. v. s. intressera hela bukhålan. För
kirurgiskt ingripande är förstnämnda slag mest
egnadt. En kula, som gått in i bukhålan och skadat
tarmar eller lefver, och en trädgren, som rispat upp
bukväggen och lämnat en sticka kvar inne i bukhålan,
påkalla ett vidgande af den väg, som banats, för att
man skall kunna taga ut den främmande kroppen och sy
ihop de sönderslitningar, som den åstadkommit. Stundom
kan det bli nödvändigt att efter en hästspark, efter
ett fall med direkt stöt på buken o. s. v. öppna
bukhålan för att stilla en där pågående blödning
och oskadliggöra de förändringar, som innehållet
lidit. Ett hudbeklädt framfall af något bukorgan
eller del af bukorgan genom en öppning i bukväggen
kallas bråck. Genom
kirurgisk behandling kan ett sådant bringas
att försvinna. Då sår finnas i magsäcken eller
i tarmarna, kan bristning uppstå, så att
mag- eller tarminnehåll tränger ut i bukhålan
("peritonealhålan"). Det gäller då att fortast möjligt
igenkänna detta, öppna bukhålan, sy tillsamman sårets
omgifning och aflägsna de utträngda ämnena. En
inflammation i blindtarmsbihanget kan endels
genom retning på omgifvande delar och endels genom
sårnad (bristning) framkalla lifsfarliga åkommor,
som kräfva kirurgisk hjälp. En förträngning af
tarmen med hinder för innehållets och gasers
genomsläppande åstadkommer tarmvred. Vare sig
denna förträngning uppstår genom förhållanden
utanför tarmen eller genom sjukliga störingar i
densamma eller genom hopande och förändring af
tarminnehållet, tillhör det bukkirurgien att genom
orsakens aflägsnande eller kringgående upphäfva
följden, d. v. s. tarmtillsnörningen. Svulster,
som uppstå inom bukhålan, böra aflägsnas; de bli
fördärfliga såväl genom tillväxt som genom inverkan
på omgifvande delar. Om svulsten icke kan borttagas,
på grund af läge och utbredning, bör i hvarje fall
dess skadliga inverkan om möjligt motarbetas genom
därför egnade kirurgiska åtgärder. Äfven vissa
sjukdomar i lefvern utgöra föremål för kirurgiskt
ingripande: en böld öppnas och tömmes utåt, stenar i
gallblåsan eller gallvägarna uttagas, vid fullständig
tillsnörning af den gemensamma gallgången kan en ny
förbindelse anläggas mellan denna och tarmen. Äfven
vissa sjukdomar i mjälten räknas till området för
bukkirurgien. Då hela bukhålan är intresserad i
den sjukliga förändringen, finner man merendels
en ansamling af blod, vatten (serum) eller var. Ett
öppnande af bukhålan och ett uttömmande af ansamlingen
kunna visserligen lindra plågor och understödja
själf läkning, men bli ett ofullständigt ingrepp,
så länge som orsaken till förändringen icke påverkas
eller aflägsnas. Intill bukhålan belägna organ, såsom
njurarna, urinblåsan, ryggkotorna och bäckenbenen,
kunna vara utgångspunkten för sjukliga förändringar,
som småningom nå bukhålan och därigenom föranleda
ett ingrepp, riktadt mot denna senare. De åtgärder,
som kunna ifrågakomma, växla alltefter orsakerna till
ingreppet. På enklaste sätt öppnas bukhålan genom ett
bukstick (en punktion). En hålnål (ett tillspetsadt
rör) instickes genom bukväggen, nedanför och vid sidan
om nafveln. Genom nålen utrinner eller kan utsugas
i bukhålan ansamlad vätska eller gas. Buksnitt är
ett konstenligt öppnande af bukhålan. Snittet göres
merendels i kroppens längdriktning och i medellinjen;
vid sjukliga förändringar i öfre delen lägges det
vanligen ofvanför nafveln; vid sjukliga förändringar
i nedre delen lägges det nedanför densamma. Snittet
bör göras så stort, att ett par fingrar, helst hela
handen, kan införas. Vid behof bör det vidgas så,
att det sjuka stället blir synligt och åtkomligt.
J. Å.
Buklänga, sjöv. Se Buk.
Bukmuskler, anat. Se Bål.
Bukmärg. Se Leddjur.
Bukn, ö. Se Buknfjorden.
Buknfjorden (fnod. Bóknarfjörðr), en vik på Norges
västkust. Den har en ansenlig bredd, synnerligast
mellan Tungenes vid Stavanger och Karmön på
Nordsiden. Längre in delar den sig i en mängd vidt
förgrenade armar (Skjoldsfjord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
