sina ändamål begagna sig af buktalarkonsten. Hos folket voro utöfvarna af denna konst, alltefter omständigheterna, än nästan dyrkade som helgon eller orakel, än förföljda, såsom de där ingått förbund med djäfvulen. Först i slutet af 1700-talet börja mera upplysta åsikter göra sig gällande, och man kan i detta afseende nämna abbé de la Chapelle såsom den förste, hvilken (i "Le ventriloque ou l'engastrimythe", 1772) på ett fördomsfritt sätt skingrade det mystiska dunkel, hvari denna sak dittills varit insvept. Till detta resultat bidrog i väsentlig mån en kryddkrämare, Saint-Gilles i Saint Germain en Laye, hvilken i utomordentlig grad förvärfvat sig buktalarfärdighet, men, ovanligt nog, försmådde att begagna sig af densamma för att ockra på sina medmänniskors vidskepelse eller lättrogenhet. Han gjorde ingen hemlighet af sin konst, utan lät tvenne af franska vetenskapsakademien utsedda ombud på honom själf grundligt studera alla dess detaljer. De medel, som buktalaren använder för att frambringa sina ofta utomordentligt illusoriska effekter, äro dels sådana modifikationer af andningen samt strupens, svalgets och munhålans rörelser, som gifva det frambragta ljudet just den karaktär och grad af styrka, som motsvara den föreställning han vill uppväcka hos åhöraren, dels sådana åtbörder och ett sådant minspel, som öfverensstämma därmed. Dit hör bl. a. förmågan att nöjaktigt artikulera ljuden utan att, annat än i knappt märklig grad, röra läpparna samt att därvid på samma gång gifva åt ansiktet ett uttryck, som så litet som möjligt antyder en talande person. C. L.* Buktalja, sjöv. Se Buk. Bukvattusot, Ascites, med. Bukhålan innehåller i normalt tillstånd en ringa mängd klar, ägghvitehaltig vätska, som håller bukhinnan glatt och dymedelst underlättar tarmarnas glidande rörelser. Samlar sig en dylik vätska i stor mängd inom bukhålan, uppkommer bukvattusot. En sådan samling kan hafva sin orsak i en allmän sjuklig förändring af kroppens vätskor, sådan som förekommer t. ex. under vissa kroniska njursjukdomar, eller i sjukdom hos bukhinnan själf, t. ex. kronisk inflammation eller kräfta. Oftare beror den likväl på något hinder för venblodets afflöde från bukhålan. Vanligen har detta hinder sitt säte i lefvern, dit venerna från bukhinnan och nästan alla de organ, som den bekläder, begifva sig, samlade i den s. k. portådern. Stundom ligger det ännu mer centralt, såsom vid hjärtfel. Bukvattusoten är sålunda icke i egentlig mening en sjukdom, utan ett symtom af flera sådana, och den uppträder, alltefter sjukdomsorsakens art, ensam eller, såsom vid allmän vattusot, tillsammans med likartade vätskesamligar i andra kroppens delar. De kolossalaste formerna af bukvattusot förekomma vanligen vid den lefversjukdom, som kallas cirrhos eller lefverskrumpning. Buken tilltager, stundom enormt, i omfång, och det tryck, som den samlade, till flera liter uppgående, vätskemängden utöfvar på inre, för lifvet viktiga organ, har svåra följder för hälsa och lif; den kan t. ex. hindra mellangärdets verksamhet och därigenom orsaka andnöd. Urtappning af denna vätska kan blifva en trängande nödvändighet; tyvärr kan denna operation sällan eller aldrig användas för att bota bukvattusoten, som ju endast är ett symtom och förr eller senare återkommer, om grundorsaken - sjukdomen, cirkulationshindret - fortfar att verka. Genom tappningen vinnas dock tid och lindring. Jhm.* Bulacan, hufvudstad i en provins med samma namn på Luzon bland Filippinerna, i Pampangaflodens delta. 13,186 inv. (1899). Sockerfabrikation och tillverkning af mattor. Bulair, by i turkiska vilajetet Adrianopel, på smalaste stället af halfön Gallipoli, med starka befästningar, som anlades tvärs öfver landtungan under Krimkriget af fransmän och engelsmän och förstärktes under rysk-turkiska kriget 1877-78. Bulak, för- och hamnstad till Kairo, skild därifrån genom Ismailiakanalen, öfver hvilken gå järnväg och tre broar, ligger på högra Nilstranden, midt emot ön Bulak. (Om denna se Kairo.) I B. utskeppas de flesta från Öfre Egypten kommande varor, och äfven en stor del af Nedre Egyptens produkter föres dit. I B. ligga arsenal jämte vapenfabrik, järngjuteri, pappersbruk, dårhus, fängelse, språkskola och det af Muhammed Ali 1822 anlagda berömda statstryckeriet, från hvilket utgått en mängd arbeten på arabiska, persiska och turkiska språken. Då kediven 1858 grundade ett museum för egyptiska fornsaker och uppdrog organisationen däraf åt Mariette, gaf han därtill en byggnad i B., hvilken sedan utvidgades, men då museet var utsatt för att ryckas bort af floden, flyttades det 1891 till palatset vid Gise v. om Nilen. Vid Embabe på vänstra Nilstranden, något längre ned, utkämpades 21 juli 1798 slaget vid pyramiderna. Bulala, en folkgrupp i Vadai. Bulama. Se Bissagos-öarna. Bulavadin, stad i vilajetet Khodavendikiar i Mindre Asien, ö. om staden Afium-kara-hisar. Omkr. 8,000 inv. B. är det gamla Polybotos. Där ledo turkarna ett nederlag 1605. Bulawayo [buləωa͡ı'å͡u] l. Buluwayo, stad i brittisk-sydafrikanska territoriet Southern Rhodesia, prov. Matabeleland, strax s. om 20° s. br. Befolkningen beräknades 1900 till omkr. 6,000, däraf öfver 3,000 hvita. B., som säges betyda "slaktplats", grundlades omkr. 1838 af den bekante konung Lobengulas fader Moselekatse och var kungligt residens, tills det 1893 besattes af brittisk-sydafrikanska kompaniets trupper. Det är nu en af Syd-Afrikas mest blomstrande städer, med regeringsbyggnader, banker, kyrkor, hotell, skolor, sjukhus, ett offentligt bibliotek, tidningar, telegraf och telefon. Sedan nov. 1897 är det medelst järnväg förbundet med Kapstaden, och sedan juni 1904 är järnvägen färdig mellan B. och Victoria falls vid Sambesifloden. Detta jämte dess läge midt bland rika guldfält och i en för jordbruk lämpad trakt har gjort B. till den raskt uppblomstrande medelpunkten för provinsens hela handel. Bulavin, Konrad, ataman för de donske kosackerna, anställde i nov. 1707 i förbindelse med Mazeppa samt tatariska och zaporogiska skaror mot tsar Peter ett uppror, som med svårighet undertrycktes 1708. Då tsarens trupper återeröfrat det af B. intagna Tsjerkask, tog denne sig själf af daga med ett pistolskott 7 juli (g. st.) 1708. Bulb (lat. bulbus), ansvällning. 1. Anat. Benämning på vissa organ eller organdelar, hvilka bilda