större eller mindre ansvällningar, som framstå från omgifningen eller sammansättas af utanpå hvarandra liggande blad (hinnor) och hvilka man tyckt likna en rotknöl eller lök (bulbus}. Såsom exempel på hos människan förekommande bulber af det förstnämnda slaget må nämnas: luktnervens, aortas, inre halsvenens och urinrörets bulber, och af det senare slaget: ögonklotet och smakbulberna. G. v. D.* 2. Sportv. En i underkanten af kölen eller fenan på lustjakter af en viss typ fäst, cigarrformad klump af bly eller annan tung metall. Bulben är afsedd att tjäna som ballast och förlänar genom sitt läge långt under båtens skrof denna en hög grad af styfhet. B. R. Bulbill (af lat. bulbus, lök), bot., groddknopp l. knopplök. Bulbjärn, skpsb., järnplåt, som i ena kanten har en afrundad ansvällning. Bulbocodium L., Ljusblomma, bot., ett med Colchicum nära befryndadt växtsläkte af fam. Liliaceæ. B. vernum L., som odlas som prydnadsväxt, blommar tidigt på våren och har en lök, från hvilken utgå flera smala, rännformiga blad och en stängel, som uppbär en enda ljust violettröd blomma. Växten liknar till utseendet Crocus. Dess hemland är Syd-Europa. Ldt. (G. L-m.) Bulbul (pers.), persisk näktergal. Bulbus (lat.), lök. 1. Bot. Se Lök. - 2. Anat. Ögonglob, ögonklot. Se Öga. Bulbus olfactorius (lat.), anat. Se Luktnerver. Bulbus scillæ, farm. Se Scilla. Bulbär, patol., till förlängda märgen hörande, i förlängda märgen belägen. Uttrycket härleder sig från bulbus rachiticus, en numera ej bruklig benämning på förlängda märgen. Bulbärparalys, patol., en nervsjukdom, som är lokaliserad till de kärnor för hufvudets nerver, som hafva sitt läge i medulla oblongata ("bulben") eller den s. k. "förlängda märgen". De nervkärnor, som af sjukdomen angripas och därvid sönderfalla (degenerera), äro 7:e, 10:e, 11:e och 12:e kranialnervernas kärnor, hvartill vanligen komma den 9:e. Sjukdomens symtom äro därför först och främst en nedsättning i de mimiska ansiktsmusklernas rörelseförmåga (7:e nerven), atrofi (eller förminskning) af tungan jämte svårighet vid tal (12:e nerven) och sväljning m. m. Patienten får härigenom ett stelt, ofta ängsligt ansiktsuttryck och en sluddrighet i målföret, hvilka bägge symtom i viss mån kunna sägas vara karakteristiska för sjukdomen. Bulbärparalysens etiologi är okänd, dess förlopp oftast synnerligen kroniskt, och sjukdomen fortskrider, vanligen utan att kunna hejdas, mot döden, hvilken inträder på grund af hjärt- eller andningsförlamning, men stundom påskyndas af aspirationspneumoni (se Bronkopneumoni), framkallad genom felsväljning o. d. Ibland kunna bulbärparalytiska symtom framkallas af blödningar, blodpropp, tumörer och diffusa sklerotiska processer i medulla; någon gång af dubbelsidiga hjärnprocesser samt af en s. k. funktionell rubbning inom nämnda nervområden, utan anatomiskt påvisbara förändringar i nerverna eller deras kärnor. Sistnämnda form af sjukdomen eger bättre prognos. I. H. Buldan, ett slags grof tvåskaftad väfnad af lin-, jute- eller hampgarn, hvilken användes till säckar, packväf etc. Buldan väfves äfven randig och begagnas till gröfre kläder. G. A. W. Buldur. Se Burdur. Bule (grek.), råd, rådsförsamling, särskildt rådsförsamlingen i det gamla Aten. Se Solon. Bulebane, hufvudstad i riket Bondu, i Senegambien i Afrika, s. v. om Futa-Toro. Omkr. 2,000 inv. B. är omgifvet af murar. Buleuterion (grek.), rådhus, plats för rådets sammanträden. Bulevard (af fr. boulevard], egentl. fästningsvall; större, med träd planterad gata. Bulgakov, M. Se Makarij. Bulgar (Bolgar, Bolgary), fordom Bulgariens stad. Se Bolgary. Bulgarer, folknamn, urspr. betecknande ett nomadfolk af mongolisk, antagligen finsk-ugrisk stam, hvilket under folkvandringarna redan från 400-talet uppträdde norr om Svarta hafvet och Donau. Ett bulgariskt rike (stundom kalladt Stor-Bulgarien) grundades kring mellersta Volga och Kama, med hufvudstaden Bolgary (se d. o.). Det stod i liflig förbindelse med araberna och antog på 900-talet islam, men underkufvades på 1200-talet af tatarerna. Besläktade med dessa bulgarer anses mordviner, tjeremisser och tjuvasjer vara. -- I sydöstra Europa härjade bulgarerna norr och söder om Donau, lydde en tid under avarerna, men frigjorde sig från dem på 600-talet, öfvergingo Donau (679) och grundade söder därom ett rike (se Bulgarien, historia). De uppgingo snart fullständigt i den därvarande slaviska befolkningen, på hvilken däremot namnet bulgarer öfverflyttades. De slaviske bulgarerna bebo nu Bulgarien med Öst-Rumelien (där 1900 beräknade till omkr. 2,900,000) samt betydande delar af Macedonien, där deras antal är svårt att bestämma på grund af de oklara etnografiska gränserna. Vidare bo bulgarer i Rumänien och Bessarabien, dit särskildt under början af 1800-talet en stark emigration från Bulgarien försiggick. Antalet bulgarer kan i rundt tal beräknas till 4 à 4½ mill. I allmänhet tillhöra de den grekisk-katolska kyrkan; de muhammedanske bulgarerna kallas pomaker. Litt.: Schafarik, "Slawische alterthümer" (2 bd, 1843--44), Roesler, "Romänische studien" (1871), Kanitz, "Donau-Bulgarien" (2 uppl., 3 bd, 1882), samt Jireček, "Geschichte der bulgaren" (1876) och "Das fürstenthum Bulgarien" (1891). H. B-n. Bulgarien, "halfsuveränt" furstendöme i norra delen af Balkanhalfön. Areal 63,751 kvkm. eller, om Öst-Rumelien räknas med, 96,345 kvkm. Det egentliga B. gränsar i n. till Rumänien, mot hvilket Donau bildar gränsen från västligaste hörnet ända till Silistra (östligare saknas naturlig gräns), i ö. till Svarta hafvet, i s. till Öst-Rumelien, mot hvilket Balkan är gränsen utom i s. v., där B. sträcker sig öfver Balkan ned till Turkiets gräns; i v. begränsas det af Serbien, mot hvars norra del Väst-Balkan och Donaus biflod Timok är gräns. -- Landet är till stor del bergigt, särdeles i v. och s. Balkan (se d. o.) är landets hufvudberg, men de högsta topparna finnas i den del af B., som sträcker sig s. om Balkan. Här träffas söder om Sofia Vitoš (2,290 m.) och sydligare Rila Planina, hvars högsta topp, Muss-Alla (2,930 m.), är den högsta i hela landet. N. om Balkan går en mängd parallella ryggar ("planina"), skilda genom floddalar; de blifva mot n. allt lägre