nationalförsamlingen, mot hvars beslut han har veto. Vid hotande fara kan ministerrådet på sitt eget ansvar uppdraga åt fursten att utfärda lagar, men dessa skola dock godkännas af representationen vid första nästföljande sammankomst. På samma sätt kan han äfven få rätt att på egen hand upptaga statslån af högst 1 mill. lei. Representationen är af två slag, den vanliga och den "stora" sobranjen. Den förra (narodno sobranie) består af 1 ombud för hvart 20,000-tal inv.; ombuden utses genom direkta val enligt allmän rösträtt. Valperioden är 5 år. För valbarhet fordras 30 års ålder och att kunna läsa och skrifva, men militärer i aktiv tjänst, munkar och tjänstemän i valkretsen äro ej valbara. Rösträtt har den, som fyllt 21 år. Sobranjen sammanträder minst en gång om året, och sessionen varar 15 okt.--15 dec. Stora sobranjen (veliko narodno sobranie) består af dubbelt så många ombud som den vanliga räknar och samlas i vissa bestämda fall, såsom då författningen skall ändras, ny furste väljas eller ett regentskap utses, om en afliden furstes son är omyndig. Den får behandla endast de frågor, för hvilka den är sammankallad. Alla medborgare äro lika inför lagen; intet adelskap får utdelas. Ministrarna äro 8: krigs-, utrikes- och kultus-, inrikes-, finans-, justitie-, undervisnings-ministrarna, ministern för handel, åkerbruk och industri samt ministern för offentliga arbeten och kommunikationer. De kunna anklagas både af fursten och af sobranjen och dömas af en särskildt bildad riksrätt. För landtregeringen är B. deladt i 22 län (okrug), af hvilka 16 i B. och 6 i Öst-Rumelien, hvilkas styresmän (okružni upravitel) biträdas af ett råd (okružni sovet). Detta består af en president, 4 verkliga och 4 hedersledamöter, hvilka utses af valmännen inom länet och få fullmakt af fursten. Länen delas i distrikt (okolija), inalles 84, under hvar sin styresman. Rättskipningen handhafves af en kassationsdomstol (Sofia), 4 appellationsdomstolar (i Sofia, Rusjtsjuk, Trnova och Filippopel) och en mängd länsdomstolar (okružni sud). I obetydligare tvister döma fredsdomare (mirovi sud). Lagarna äro till större delen turkiska. -- Budgeten för finansåret 1904 upptog inkomsterna till 106,16 mill., utgifterna till 106,15 mill. lei. De direkta skatterna uppgingo till 39,7, tullar och acciser till 34,8 mill. lei. Statsskulden utgjorde 1 jan. 1904 311,2 mill. lei, mot hvilken svarade aktiva till ett värde af 17,2 mill. lei. B:s vapen är ett krönt gyllene lejon i en mörkröd sköld, som bär en konungakrona. Sköldbärare äro två gyllene lejon, som hvardera bära B:s baner. Dess riddarordnar äro militärorden för tapperhet i fält (stiftad 1879), Alexanderorden (stiftad 1881), civila förtjänstorden (stiftad 1891) och militära förtjänstorden (stiftad 1901). Nationalfärgerna äro hvitt, grönt och rödt, hvilka i flaggan äro ställda horisontalt i denna ordning. J. F. N. Försvarsväsendet erhöll genast vid statens organisation en fast form, hvilken sedan öfverfördes på Öst-Rumelien. Hären rekryteras genom allmän värnplikt utan rätt till lega eller friköp för andra än muhammedaner. Tjänstetiden börjar vid 21 (i verkligheten numera 20) års ålder, och de tjänstskyldige tillhöra i regeln linjearmén i 10 år (med 2 års tjänstgöring), landtvärnet i 7 och landstormen i 8 år. Årsklassen, som för perioden 1903--05 var bestämd till 18,200 man, höjes till 24,000. Efter den ökning, som hären undergick 1903, uppgår dess fredsstyrka till 2,663 officerare och 48,000 man, krigsstyrkan till omkr. 200,000 man. På fredsfot utgöres armén af 36 infanterireg:ten på 2 bataljoner (hvilkas antal fördubblas i krig), 4 hela och 6 halfva kavallerireg:ten med tillsammans 31 skvadroner, 9 fältartilleribrigader om 54 åkande batterier, 1 bergsartilleribrigad med 9 batterier, 1 fästningsartillerireg:te med 3 bataljoner, 9 pioniärbataljoner om 3 kompanier, 1 järnvägsbataljon, 9 trängkompanier och 9 sanitetsafdelningar. På krigsfot uppgår hären till 9 infanteridivisioner och 1 kavalleridivision, med tillsammans 144 bataljoner, 31 skvadroner, 63 batterier (378 kanoner), hvartill möjligen komma 12 reservinfanteribrigader med 72 bataljoner o. s. v. Infanteriet är väpnadt med repetergevär (Mannlichers system, 8 mm. kaliber), rytteriet med karbiner af samma slag, och fältbatterierna föra kruppska stålkanoner, af 8,7 och 7,5 cm. kaliber; snabbskjutande kanoner hafva ännu icke anskaffats, och för alla nyuppsatta batterier saknas materiel. Hären består af goda element och är väl ordnad. Dess befälspersonal, som först erhöll sin utbildning i Ryssland, danas nu vid inhemska läroverk. Försvarsbudgeten upptogs för år 1904 till 26,36 mill. lei. C. O. N. Det fasta försvaret. Det efter 1878 rådande spända förhållandet till Turkiet och Serbien nödvändiggjorde förstärkandet af B:s västra och södra gränser. I bergpassen byggdes sålunda flera blockhus, och s. om Filippopel anlades befästningar vid Dermendere, Markovo och Stanimaka, hvarjämte försvarsverk uppfördes i Šipkapasset. På västgränsen och till skydd för Sofia ha 3 linjer anlagts bakom hvarandra: den 1:a på gränsbergens kam, den 2:a från Vidin söder ut öfver Slivnica och den 3:e, 7 verk, 4--9 km. v. om Sofia. Först 1898 började man tänka på försvaret af Donaugränsen och den östra landsdelen, och man ämnar nu återupprätta och förstärka de gamla turkiska fästningarna Nikopol, Rusjtsjuk, Silistra, Šumla och Varna, hvilka i följd af Berlinfördraget 1879 delvis raserats. L. W:son M. Historia. 1. De bulgariska rikena under medeltiden. Det nuvarande B. (med Öst-Rumelien) var i äldsta kända tider bebodt af traciska stammar (geter, myser, odryser o. a.), underkufvades af romarna under första århundradet före och tiden närmast efter Kristi födelse och tillhörde sedan provinserna Mæsia och Thracia, det egentliga B. efter den förras delning närmast motsvaradt af Mæsia inferior. Under 300-talet för en tid utsatt för inflyttningar af västgoter (hvaraf namnet mesogoter), öfversvämmades och befolkades Mesien under folkvandringarna, särskildt från slutet af 400-talet, af slaver. Med dem följde, bland andra folk af mongolisk stam, från sistnämnda tidpunkt skaror af bulgarer (se d. o.), och en af deras horder, som under höfdingen Kurt (Kuvrat) på 600-talet frigjort sig från avarernas välde, gick (enligt en uppgift år 679) under Isperich (Asparuch) öfver Donau och underlade sig trakterna söder därom. Medan bulgarerna gåfvo sitt namn åt det eröfrade landet och dess slaviske invånare, antogo de däremot dessas språk och seder så fullständigt, att de efter ett par århundraden fullständigt uppgått bland dem, kvarlämnande högst obetydliga