tyska förbundsakten (se Bundesakte) bildad permanent samling af befullmäktigade ombud (ty. bundestagsgesandten) från hvarje medlem af Tyska förbundet. Förbundsförsamlingen var dettas enda regeringsorgan. Se Tyskland (historia). - 2. (Fr. Assemblée fédérale) Schweiz' sedan 1848 fungerande, af tvenne kamrar, nationalrådet (ty. nationalrat, fr. conseil national) och ständerrådet (ty. ständerrat, fr. conseil des états), bestående lagstiftande förbundsrepresentation. Se Schweiz (författning). Bundgaard [bo'ngår], Anders Jensen, dansk bildhuggare, bondson, f. 7 aug. 1864 i Ersted på Jylland, fick som yngling söka sin utkomst på hvarjehanda sätt, tills hans tecknaranlag uppdagades och han sattes i teknisk skola. Sedan han 1885-88 studerat vid Köpenhamns konstakademi, begaf han sig till Paris och Italien samt utställde Efter skeppsbrottet (kvinnostaty, 1888), I nöd, Död och Vid Babylons stoder vi gråtande sutto. För portalen till Köpenhamns Tivoli utförde han 1890 en dekorativ grupp. För Köpenhamns nya rådhus utförde han alla granitskulpturerna, genom hans mejsel lefvandegjorda, fantastiska väsen från sagovärlden, jorden och hafvet. Sedan 1899 har han varit sysselsatt med kolossalfontänen Gefion, som skall resas i brons vid Langelinies ''rosenbädd''. Detta af kraft svällande verk, som får väldiga proportioner, föreställer åsynjan Gefion med sina jättetjurar plöjande Danmark från Sveriges jord. Bland hans öfriga arbeten märkas En sjöjungfru, En arbetare och ett vid Stockholmsutställningen 1897 utställdt, originellt Hedlandskap i brons, afsedt att utföras i granit och stor skala. Bundi (eng. Boondee}, en af Rajputanastaterna i Indien. 5,957 kvkm. 171,227 inv. (1901). Från 1891 till 1901 hade befolkningen minskats med 42 proc. på grund af hungersnödens verkningar. Hufvudstaden B., med 22,544 inv. (1891), har många, till en del vackra hindutempel, ett starkt fort med furstens palats och en engelsk skola. Bundschuh (ty.), snörkänga, hörande till de tyske böndernas dräkt under medeltiden; det hemliga förbund, som 1502 afslöts mellan bönderna i stiftet Speier. Jfr Bondekrig, sp. 1103. Bundsförvanter. Detta ord har dels en allmän betydelse och betecknar då dem, som ingått förbund med hvarandra för ett eller annat ändamål, dels en särskild, politisk. I den senare bemärkelsen nyttjades det i forntiden om samhällen, som tillhörde ett förbund af stater, hvars högsta ledning (se Hegemoni) var anförtrodd åt ett af samhällena, så att de öfriga vanligen blefvo underordnade detta. Sådant var förhållandet i det peloponnesiska förbundet, som leddes af Sparta. Likaså utöfvade Aten ett slags härskarmakt öfver en mängd sjöstäder, som, under namn af bundsförvanter, erlade skatt samt i krig ställde manskap och fartyg. Det romerska folket hade flera klasser af bundsförvanter (se Socii). Dels förekommo nämligen samhällen, som på villkor af jämlikhetsförhållande stodo i förbund med denna stad, t. ex. Latium före 338 f. Kr. Vidare gällde några stater och konungar såsom "romerska folkets bundsförvanter och vänner", men mot vissa förpliktelser, så att de i själfva verket voro ett slags vasaller. Slutligen märkas de italiske bundsförvanterna, som visserligen hade kommunal själfstyrelse, men stodo i ett genom bestämda stadganden ordnadt lydnadsförhållande till Rom (och bl. a. voro skyldiga att årligen lämna visst manskap till den romerska hären eller flottan). Bland dessa bundsförvanter voro äldre latinska samhällen och åtskilliga andra städer samt s. k. "latinska kolonier" särskildt gynnade genom vissa rättigheter. Bundsförvanterna funno i längden sin ställning tryckande. De måste nämligen bära tunga bördor, i synnerhet under krigen, men saknade romersk medborgarrätt. De gingo därför nästan helt och hållet miste om frukten af segrarna och voro beröfvade det mäktiga skydd, som medborgarrätten skänkte mot godtycke och kroppsliga misshandlingar af de romerske ämbetsmännen. När alla de förslag, som uppgjorts att förbättra deras ställning, omintetgjorts, utbröt missnöjet 91 f. Kr. i öppet krig (det s. k. bundsförvantkriget), som visserligen efter tre års blodiga strider slutade med seger för romarna, men föranledde att den romerska medborgarrätten blef utsträckt öfver hela Italien. R. Tdh. Bundsförvantlegion. Se Legion. Bung., i naturvetenskapliga beteckningar förkortning för Alex. von Bunge. Bungalow [ba^gelåH], engelsk skrifform för bangalow, hind. bangla, bengalisk, bengaliskt hus; engelsmännen mena därmed ett fristående lätt hus i en våning. De flesta europeiska husen i truppkantonementen och sanatorierna äro bungalows. Ett särskildt slags bungalows äro dakbangla (eng. dawk bungalow), hvilohus, afsedda att härbärgera resande. Bungarum-pamah, zool. Se Bungarus. Bungarus, zool, ett i Indien och Kina samt på de ostindiska öarna förekommande giftigt ormsläkte af elapidernas familj. Dessa ormars gift är lika kraftigt som glasögonormens, men deras bett är så till vida mindre farligt, som gifttänderna äro kortare, hvarför såret vanligen är lättare att utskära och lättare låter behandla sig med de vanliga brännmedlen. B. har utseendet af en snok och en byggnad, som mest liknar korallormens, samt utmärker sig genom den sexkantiga formen på de jämförelsevis stora fjällen i ryggens midtrad och genom de odelade plåtarna på stjärtens undersida. Oaktadt denna orm egentligen är i rörelse endast om dagen, föredrager den dock skuggan framför solen. Dess föda består af små däggdjur, ödlor, små ormar och grodor. För människan är den skygg, men försvarar sig ursinnigt, om den angripes. De mest beryktade arterna äro: B. fasciatus, indiernas bungarum-pamah, som blir öfver 1,5 m. lång samt är tecknad med omväxlande svarta och gula tvärband, och den i Indien allmännare B. cæruleus, indiernas krait. som fullvuxen blir omkr. 1,2 m. lång samt har rygg och kroppssidor hvitfläckiga eller tvärbandade af hvitt på rödbrun botten och buksidan enfärgad, vanligen hvit. F. A. S.* Bungay [ba^géi], Thomas, engelsk franciskanmunk, f. i Bungay, Suffolk, omtalas omkr. 1290 såsom sin ordens provinsial i England samt lärd teolog, filosof och matematiker. Bland hans skrifter märkes De magia naturali. B. ansågs liksom sin vän Roger Bacon som en stor trollkarl, och de underbaraste berättelser voro i omlopp om dem bägge. B. gjordes till en hufvudperson i Robert Greenes romantiska lustspel "Frier Bacon and frier Bungay" (omkr. 1591).