Bunge, bot. Se Samolus. Bunge, socken i Gottlands län, Norra häradet. 3,378 har. 513 inv. (1904). Annex till Rute, Visby stift, Norra kontraktet. Kyrkan, som under medeltiden lär varit en vallfartskyrka, uppgifves vara uppförd år 1221. Detta årtal kan dock icke gälla kyrkans äldsta del, tornet, som är romanskt, men väl långhus och kor, hvilka äro uppförda i spetsbågsstil. Hs Hd. Bunge, svensk, från Tyskland härstammande ätt, som är historiskt påvisbar i Sverige redan 1476. En yngre gren blef adlad 1710 och baroniserad 1731 under namnet B., och en äldre gren adlades 1720 under namnet Bungencrona (se d. o.). Till den yngre grenen hörde Sven B. (se nedan), som 1782 upphöjdes i grefligt stånd. Den grefliga ätten utslocknade 1815 med hans son, öfverhofjägmästaren Mårten B. Sven B., grefve, riksråd, f. 5 nov. 1731 i Stockholm, studerade i Uppsala, blef 1748 auskultant i Svea hofrätt och 1750 kommissionssekreterare i Paris, där han under Ulrik Scheffers frånvaro vid riksdagen i Stockholm 1755-56 förestod svenska beskickningen såsom chargé d'affaires. Han befordrades 1762 till kansliråd och 1769 till hofkansler. Gustaf III kallade honom 1773 till riksråd och upphöjde honom 1782 i grefligt stånd. Vid rådsinstitutionens afskaffande 1789 drog sig B. tillbaka till privatlifvet. Han afled i Stockholm l febr. 1801. B. var en af hattpartiets främste män och tillhörde sekreta utskottet vid riksdagarna 1760-62, 1769-70 och 1771-72. Han visade sig i allmänhet som en sansad partiman och sökte vid förstnämnda riksdag på allt sätt rädda riksrådet från efterräkningar för Sveriges inveckling i pommerska kriget. Vid samma riksdag uppträdde han, såsom medlem af sekreta handels- och manufakturdeputationen, med ett märkligt anförande mot ett förslag af manufakturutskottet att i strid med regeringens proposition ytterligare öka det redan förut betydliga näringstvånget. B. gjorde sig därvid till målsman för en utsträckt näringsfrihet, liksom han i allmänhet med förkärlek egnade sig åt ekonomiska frågor. 1769-70 uppträdde han som en af mössrådets skarpaste och farligaste motståndare. Vid riksdagen 1771-72 understödde han ifrigt Gustaf III i dennes försök att genom personlig medling förlika de inbördes oeniga riksstånden, och efter revolutionen 19 aug. 1772 var han en af konungens varmaste anhängare. Bunge. 1. Friedrich Georg von B., rysk historiker, urkundsutgifvare, f. 1802 i Kijev, blef 1823 docent i juridik vid Dorpats universitet, var 1831-65 professor därstädes, bosatte sig sedermera i Tyskland och dog 1897 i Wiesbaden. Han författade bl. a. Das liv- und esthländische privatrecht (2 bd, 1838-39; 2:a uppl. 1847-48), Einleitung in die liv-, esth- und kurländische rechtsgeschichte (1849), Das kurländische privatrecht (1851), Baltische geschichtsstudien (1875), Geschichte des gerichtswesens und gerichtsverfahrens in Liv-, Esth- und Kurland (1874), Das herzogthum Esthland unter den königen von Dänemark (1877). I förening med Madai utgaf han "Sammlung der rechtsquellen Liv-, Esth- und Kurlands" (afd. I, 2 bd, 1845-46) och "Theoretisch-praktische erörterungen aus den in Liv-, Esth- und Kurland geltenden rechten" (5 bd, 1839-53); vidare utgaf han "Archiv für die geschichte Liv-, Esth- und Kurlands" (7 bd, 1842- 54) samt de för forskaren oumbärliga arbetena "Esth- und livländische brieflade" (2 bd, 1856-61, i förening med R. von Toll och E. Pabst) och "Liv-, esth- und curländisches urkundenbuch" (6 bd, 1853 -73; fortsatt af Hildebrand), omfattande tiden 1093-1423. B. var ock hufvudredaktör af "Dorpater jahrbücher für litteratur, statistik und kunst" (5 bd, 1833-35). 2. Aleksandr von B., den förres broder, rysk botanist, f. 1803, d. 1890, var 1836-68 professor i Dorpat. Han gjorde flera vetenskapliga resor (i det inre Asien, Kina, Persien o. s. v.) och utgaf bl. a. Enumeratio plantarum, quas in China boreali collegit A. v. B. (1831), Plantarum mongolico-chinensium decas I (1835), Beitrag zur kenntnis der flora Russlands und der steppen Centralasiens (1851), Labiatæ persicæ (1873) och en mängd växtmonografier. Hans bidrag till Central-Asiens, Altais och Persiens flora äro likaledes mycket värderika. 3. Aleksandr B., den föregåendes son, rysk resande, i. 1851 i Dorpat, marinläkare i ryska flottan, deltog 1882-84 i den af ryska geografiska sällskapet utrustade Lena-expeditionen och ledde 1885-86 jämte baron von Toll en expedition till Janaområdet och Nysibiriska öarna. Resultaten af sina därunder gjorda undersökningar offentliggjorde han i ryska vetenskapsakademiens skrifter. 1893 åtföljde han den engelske kaptenen Wiggins, som med några fartyg, lastade med handelsvaror och skenor för den sibiriska järnvägen, lyckligt uppnådde Jenisejs mynning. Bunge, Nikolaj Christjanovitj, rysk nationalekonom och statsman, son af en professor i medicin, f. 1823 i Kijev, d. 1895, blef professor i politirätt vid denna stads universitet, hvars rektor han var 1859. Han var en tid direktör för riksbankens filial i Kijev och utnämndes 1881 till finansminister. Genom att höja tullarna befordrade han industriens utveckling, särskildt sockerindustriens, hvilken främjades äfven genom exportpremier och vann en betydande utveckling. Han arbetade också för en rättvisare beskattning, beredde lättnader för bönderna att förvärfva jord och afskaffade salt- och koppskatten. 1885 grundade han adelsbanken, 1886 bondebanken, båda statsinrättningar. B. införde vidare fabriksinspektion i Ryssland och vidtog åtgärder mot minderårigas användande i fabrikerna. 1887 lyckades det hans motståndare att få honom aflägsnad från hans ämbete, men han utnämndes då till president i ministerkommittén. B. var ledamot af ryska vetenskapsakademien och skref flera arbeten i ekonomi, statistik och politik. Bunge, Rudolf, tysk vitterhetsidkare, f. 1836 i Köthen, fabriksegare därstädes, med hofråds titel, har bl. a. författat sorgspelet Der herzog von Kurland (1871; 4:e uppl. 1900) och en cykel af fem Tragödien (1875), afsedda att framställa kristendomens inverkan på folkens politiska lif, förutom några andra teaterpjäser, åtskilliga operalibretter (bl. a. till Nesslers "Trompeter von Säckingen"), diktsamlingen Heimath und fremde (1864; 4:e uppl. 1899), en roman på vers, Camoëns (1891), Buren-lieder (boervisor; 1901) m. m. Bunge, Gustaf, tysk fysiolog, f. 1844 i Dorpat, utnämndes 1874 till docent i nämnda stad och