människan, hvarigenom de blifva förträffliga väktare i faran. F. A. S.* Buphane Herb., bot., växtsläkte af fam. Ama-ryllidaceæ, med 2 afrikanska arter, af hvilka B. (Brunswigia) toxicaria (Hæmanthus toxicarius) är giftig. Med lökens saft förgifta hottentotterna sina pilar. Den torkade löken användes förr som häftigt afförande medel. G. L-m. Buphtalmum L., bot., växtsläkte, tillhörande fam. Compositæ, omfattar högväxta fleråriga örter med blomhufvud erinrande om små solrosor. I större trädgårdar odlas B. (Telekia) speciosum Schr. från Ungern, ej sällan förvildad i södra Sverige. G. A. (G. L-m.) Bupleurum Tourn., bot., växtsläkte, tillhörande fam. Umbelliferæ. En art, B. tenuissimum L., finnes vild i Sverige. Den är en liten, styf, glatt och nästan blågrön hafsstrandväxt med smala, hela blad och gula blommor i fåtaliga flockar. Den växer sparsamt i södra Sverige. G. A.* Buprestis, zool. Se Praktbaggar.

</img>
Buquoy l. Bucquoi
[bykwa']. 1. Karl Bonaventura de Longueval, grefve von
B., österrikisk general, f. 1571 i Arras, lärde sig
krigskonsten under Albrekt af Österrike och Spinola
i nederländska frihetskriget, hvarunder han 1600 blef
slagen vid Nieuport af Morits af Oranien. B. öfvertog
1618 såsom
generalfälttygmästare högsta befälet öfver de
kejserliga trupperna i Böhmen, där han 1619 slog
Mansfeld vid Nadelitz samt intog flera bömiska
städer och slott. S. å. hindrade han Bethlen Gábor
att gå öfver Donau. I österrikarnas och bajrarnas
gemensamma seger öfver bömarna på Hvita berget
(18 nov. 1620) hade B. stor andel. Sistnämnda år
underkufvade han Mähren. 1621 stupade han i en af
striderna med Bethlen Gábor.

2. Georg Franz August de Longueval, friherre von Vaux,
grefve von B., den föregåendes ättling, österrikisk
vetenskapsman, f. 1781 i Bruxelles, d. 1851,
hade på ett af sina gods ett storartadt glasbruk,
hvarifrån vackra tillverkningar af kristall och
brokigt glas utgingo. Bland hans skrifter må nämnas
Analytische bestimmung des gesetzes der virtuellen
geschwindigkeiten (1812), Die fundamentalgesetze
zu den erscheinungen der wärme o. s. v. (1819) och
Skizzen zu einem gesetzbuch der natur (1826).

Bur, egentl, kammare, var under medeltiden benämning
på den del af manbyggnaden eller på den särskilda
byggnad, i hvilken husets kvinnor bodde (jungfrubur
o. s. v.). Jfr Burspråk.

Bur l. Bor, Borr, nord. myt., Bures son, gift med
jätten Boltorns dotter, Bestla. Af detta par föddes
tre söner: Oden, Vilie och Ve, "himmelens och jordens
styresmän".

Bura (nu Trupia), en af de tolf förbundsstäderna
i forntidens Achaja, vid floden Buraikos' utlopp i
Korintiska viken. 373 f. Kr. blef B.
jämte det närbelägna Helike förstördt af en
jordbäfning. Den sedan återuppbyggda staden biträdde
275 f. Kr. det akaiska förbundet. Ruiner af det yngre
B. finnas ännu kvar. I närheten fanns en åt Herakles
Buraikos helgad grotta, där orakelsvar gåfvos.

Buræus,  Johan, lärd.   Se Bureus.

Buran (ry. búrja), meteor., en våldsam hvirfvelvind
på de sibiriska stäpperna, hvilken om vintern åtföljes
af häftig snöyra och ofta åstadkommer stor förlust
af kreatur. Burán är egentl, turkiska och betyder
"storm". I Öst-Turkestan kallas en svagare sandstorm
"sarik-burán", gul storm, en starkare "kara-burán"
svart storm.                       (N. E-m.)

Burano, stad i italienska prov. Venezia, på en ö
i lagunen, 8 km. n. ö. om staden Venezia. 8,169
inv. (1901). Där tillverkas spetsar (merletti di B.).

Buratine [byratin], fr., ett slags popelin-liknande
tyg, med ränning af silke och inslag af ull.

Burattino (it.), marionett.

Burbage [bä'bidj], Richard, engelsk skådespelare,
Shaksperes samtida och vän, f. omkr. 1567 i
grefskapet Warwick, var son till en James B.,
hvilken, ursprungligen timmerman, byggde de
första stående teatrar i London, 1576 och 1577,
nämligen "The theatre" och "Blackfriar's theatre"
(ombyggd 1596). Den unge B. vardt medlem af
lordkammarherren lord Hunsdons teatertrupp, hvilken
äfven Shakspere tillhörde. B. jämte de andre förnämste
truppmedlemmarna byggde 1599 Globeteatern i södra
London, och de blefvo förmögna på företaget. B. dog
i London 1619. Han var den ypperste uppbäraren
af hufvudrollerna i Shaksperes stora skådespel,
berömd både för sitt naturtrogna spel och sin
mångsidighet. Bäst var han såsom Hamlet, Othello,
Lear, Richard III och Shylock. Hamlet spelade han
mer realistiskt än nu är vanligt. B. idkade äfven
målarkonsten.

Burbref,  borgarbref.   Se Burskap.

Burch., i zoologiska namn förkortning för
W. J. Burchell, engelsk Afrika-resande, f. 1782,
d. 1863.

Burchard, under den tidigare medeltiden ofta namn
på tyska biskopar. De viktigaste bland dem äro:
1. B., biskop af Würzburg 741-754, en engelsman,
Bonifatius' medarbetare vid Tysklands kolonisering
och katolisering samt Pippins sändebud vid de berömda
underhandlingar med påfven Zakarias, som förde
karolingiska ätten på frankiska rikets tron. - 2. B.,
biskop af Worms 1000-1025, Otto III:s medhjälpare
vid ordnandet af de förvirrade förhållandena i
västra Tyskland, berömd för sina rättsdekret. -
3. B. II, biskop af Halberstadt 1059-88, hvilken
i sin person förenade sachsarnas politiska och
påfvedömets kyrkliga opposition mot Henrik IV och det
tyska kejsardömet. Vid det tvistiga påfvevalet 1062
af gjorde han som tyskt sändebud i Rom frågan till
Alexander II:s förmån. 1074, vid utbrottet af striden
mellan Gregorius VII och Henrik IV, underkastade han
sig påfvens stora lydnadsfordringar. Icke mindre än
16 gånger drog han sedan i fält mot Henrik IV. När han
efter Rudolfs af Schwaben död ville fortsätta striden
och uppsätta ny motkejsare, blef han emellertid
af folket misshandlad och dog af sina sår 1088.
Hj. H-t.