Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Burger ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för tysk dramatik. Den förblef inrymd i sin gamla
lokal ända till 1888, då den flyttade in i den nya
och praktfulla teaterbyggnad i sen-renässansstil,
som efter Sempers och Hasenauers ritningar uppförts
vid Ringstrasse. Med dramatikern Heinrich Laubes
direktörstid (1849-67) infaller Burgteaterns egentliga
uppblomstring. Bland öfriga direktörer för densamma
märkas författarna Franz Dingelstedt (1871-81) och
Adolf Wilbrandt (1881-87). På Burgteatern omhuldas
med lika nit och framgång både den klassiska och den
moderna repertoaren. Jfr Laube, "Das Burgtheater"
(1868; 2:a uppl. 1891), och Lothar, "Das Wiener
Burgtheater" (1899).
Burgund (ty. Burgund, fr. Bourgogne, eng. Burgundy),
geografiskt namn, som på skilda tider burits af
skilda områden och som uppkallats efter de germanske
burgunderna.
1. B. l. Burgundernas rike (lat. regnum
burgundionum). Burgunderna, en germansk
folkstam af vandalernas gren, bodde ursprungligen
mellan floderna Netze och Warthe, hvarifrån
en del påstås hafva seglat till ön Bornholm
(Burgundarholm), som skall hafva fått sitt
namn efter dem. Deras hufvudmassa trängdes under
folkvandringarna omkr. år 250 till trakterna af
öfre Weichsel. Där blefvo de tillbakakastade
af gepidernas konung Fastida och tågade då åt
s. v. in på romerskt område, men blefvo af
kejsar Probus 277 tvungna att sluta fred
med romarna och slogo sig ned i floden Mains
område, n. om alemannerna. Med dessa lågo de sedan i
ständiga fejder och gjorde härjande infall i Gallien.
406 deltog en skara burgunder i Radagais ströftåg
till Italien, och 413 slog sig hela folket med
romarnas tillstånd ned på vänstra Rhenstranden,
mellan Lauter och Nahe. Där grundade deras konung
Guntar det första riket B., hvars hufvudstad
blef Worms. Detta är det burgundrike, som omtalas
i Nibelungenlied. Vid samma tid började de allmänt
öfvergå till kristendomen i dess arianska form
och blefvo därigenom såsom kättare bittert hatade
af romarna, under hvilkas nominella öfverhöghet
de stodo. Under konung Gundikar reste de sig 435
mot den romerske ståthållaren Aëtius, men denne
skaffade dem hunnerna på halsen. I striden
med dessa stupade Gundikar 437 i spetsen för en stor
del af sitt folk, och burgundriket vid Rhen ramlade.
Detta är den historiska kärnan i Nibelungenlied.
2. B. l. Burgundernas rike (lat. regnum
burgundionum l. regnum Burgundiæ). Återstoden af
Burgunderna under konung Gundioch förflyttades af
Aëtius till den romerska prov. Sabaudia (Savojen) år
443. Där grundade de ett nytt rike, som slutligen
omfattade hela Saône- och nedre Rhônedalen
från Dijon ända till Medelhafvet samt västra hälften
af Schweiz. Vid Gundiochs död 473 delades riket
mellan hans fyra söner, Gundobad, Godegisel,
Chilperich och Godomar (residerande i Lyon,
Vienne, Genève och Besançon). Gundobad dödade
dock snart både Godomar och Chilperich, hvarpå
riket var deladt mellan honom (i Lyon) och
Godegisel (i Genève). Den sistnämnde kallade år
500 frankernas konung Klodvig till hjälp mot sin
härsklystne broder, som blef besegrad vid Dijon,
men sedermera dödade Godegisel i Vienne. Han
härskade därefter som "Klodvigs till härnadsfölje
pliktige bundsförvant" ensam öfver B. till sin död
516. År 507 kämpade han tillsammans med Klodvig
segerrikt mot västgoterna. Gundobad sökte göra slut
på hatet mellan arianerna och katolikerna i sitt
rike. Under hans tid utarbetades en lagsamling,
innehållande gamla burgundiska rättssedvänjor (se
Burgundisk lag).
Gundobads son och efterträdare Sigmund l. Sigismund
hade af sin fader uppfostrats i katolska läran,
som han sökte göra härskande i sitt rike. Efter ett
nederlag mot östgoternas konung Teodorik den store
i Italien blef han 523 tillfångatagen af Klodvigs
söner och i Orléans tillsammans med sin gemål lefvande
nedkastad i en brunn. Hans broder Godomar besegrade
frankerna 524 vid Véséronce, men blef själf slagen
vid Autun 532, hvarefter riket B. förenades med det
frankiska riket.
3. Burgunderna fingo behålla sina gamla lagar och
rättigheter, ehuru landet, om än under eget namn,
utgjorde en del af det frankiska Neustrien. Under
den upplösning af det frankiska riket, som vidtog
efter Klotar I:s död 561, omtalas stundom ett eget
rike B., till namnet lydande under merovingerna.
Detta tredje rike B. var dock tydligen inskränkt
inom något snäfvare gränser än det föregående
konungariket B.
4. Konungariket Provence l. B. (lat.
regnum Provinciæ seu Burgundiæ), stundom
ehuru mindre riktigt kalladt Arelat,
Cisjuranska B. l. Nedre B., grundades 879 af
grefve Boso af Vienne, en svåger till kejsar Karl
den skallige. På uppmaning af sin ärelystna gemål
Irmengard och med hjälp af påfven Johannes VIII
lyckades han nämligen på ett riksmöte i Mantaille
(lat. Mantala) förmå stormännen att välja sig till
konung. Han nödgades dock 882 erkänna kejsar Karl den
tjocke som länsherre öfver sitt rike, som omfattade
de forna franska provinserna Provence och Dauphiné,
södra delen af Savojen och landet mellan Saône och
Jura. Bosos son Ludvig den blinde blef 899 tillika
langobardernas konung och 901 af påfven Benedikt IV
krönt till kejsare. Kort därefter blef han bländad
af sin medtäflare om kejsarvärdigheten, Berengar af
Friuli, och tvungen att återvända till B. Där fördes
regeringen till hans död 924 af grefve Hugo af Arles,
som därefter blef konung. Denne afstod emellertid
933 sitt konungarike till Rudolf II af Transjuranska
B. och fick i vederlag hans besittningar och anspråk
i Italien. Sålunda upphörde Cisjuranska B. att
existera.
5. Konungariket Öfre B. l. Transjuranska B.
(lat. regnum jurense l. Burgundia transjurensis)
grundades 888 af en ättling af welfiska huset,
hertig Rudolf, efter Bosos mönster. Med bifall af
en del stormän, församlade i S:t Moritz (i Wallis),
antog han konunganamn och regerade såsom Rudolf I
till sin död 911. Hans rike, som var länspliktigt
under kejsaren, omfattade norra delen af Savojen
samt Schweiz mellan Reuss och Jura. Hans son och
efterträdare Rudolf II, som 922 blifvit langobardisk
konung, afstod 933 Italien åt sin medtäflare Hugo
af Cisjuranska B., som han erhöll i utbyte. Därmed
upphörde konungariket Transjuranska B.
6. Konungariket B. l. Arelat (lat. regnum
Burgundiæ l. regnum arelatense) uppstod 933 genom
föreningen af Cisjuranska och Transjuranska B.
Namnet Arelat fick det efter hufvudstaden, som
var Arles. Rudolf II efterträddes där 937 af sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
