trias med alpkaraktär, kritsediment, mäktiga skiffrar och sandsten, nummulitkalk och yngre tertiära lager. .2) En mellanzon, omfattande Irawadis lågland, med tertiära och yngre aflagringar. 3) Ett östligt bergland med paleozoiska (karboniska) sediment och arkaiska bergarter. Salt och petroleumkällor finnas i stor mängd på östra och västra sidorna af den vid Kap Negrais slutande bergskedjan. Klimatet är hett: medelårstemperaturen i Mandalay är 27,2° C., den varmaste månaden (april) har i medeltal 32,8°, den kallaste (jan.) 21,7°. Regn faller om sommaren och hösten, årsnederbörden är 700 mm., fördelad på 72 regndagar. Växtvärlden är det indiska monsunområdets och har ungefär samma karaktär som Assams (se d. o.). Skogarna utgöras till största delen af arter af Dipterocarpus samt tekträd, Ficus elastica och olika magnoliaarter. Bland kulturväxter märkes främst ris samt vidare den vid Irawadi vildt växande bomullsväxten (Gossypium herbaceum), bananen (Musa sapientium), pisang (Musa paradisiaca) och brödfrukträdet (Artocarpus integrifolia). Djurvärlden tillhör den indokinesiska regionen, hvars fauna är den rikaste i orienten. Nästan alla dennas karakteristiska djur finnas i B. Af Indiens rika djurvärld saknas endast orangutangen. Fåglar, reptilier, amfibier och insekter finnas mycket talrikt och lysa i granna färger. Folk och andlig kultur. Befolkningen, som räknas till indokineserna, utgöres hufvudsakligen af burmaner, vidare af karenerna i skogs- och bergstrakterna i Lower B., arakanerna i Arakan Yomas bergland, kakhyerna l. kakuerna vid öfre Irawadi upp till Tibets gräns samt shan och laos i ö. Burmanerna äro de resligaste bland indokineserna, i medeltal 1,67 m. långa, ljusbruna och välbildade med svart sträft och rikligt hår, men svag skäggväxt. De äro mycket lifliga, artiga och gästfria mot främlingar, men opålitliga och listiga. Deras vanliga klädedräkt är ett långt nedhängande tygstycke af bomull, som knytes kring höfterna; vid högtidliga tillfällen bäres en hvit rock af musslin ("indsji"), med trånga ärmar. Tatuering är allmän. De förmögnes lik brännas, de fattiges begrafvas. Deras bostäder äro uppförda af trä eller bambu, ofta i flera våningar. I B. råder enligt lagen monogami, som dock icke är konsekvent genomförd. Kvinnornas ställning är god, ett lyckligt familjelif och en sorgfällig vård om barnen synas höra till regeln. Folket är indeladt i 7 skarpt skilda klasser. Språket är liksom kinesiskan ett enstafvigt rotspråk; de grammatikaliska förhållandena uttryckas i regeln blott genom ordställningen, dock finnas äfven ansatser till grammatiska element, hvilka merendels isättas framför det ord de närmare bestämma, t. ex. tsa, äta, atsa, mat. Jfr Judson, "Grammar of the burmese language" (1866) och "English and burmese dictionary" (3:e uppl. 1877), Sloan, "Practical method with the burmese language" (1877), Harmand, "Birmanie. Résumé ethnographique et linguistique" (1884). Skriftecknen härstamma från Indien (pali) och hafva endast runda former. Det finns en icke obetydlig litteratur, särskildt äldre skrifter rörande religiösa och historiska ämnen, hvilka både till form och innehåll visa tillbaka till Indien. Det vanliga skrifinaterialet är palmblad. Från 1872, då den första folkräkningen företogs i Lower B., till 1891 växte befolkningen från 2,747,148 till 4,658,627 inv. eller med 2,23 proc. om året. Burmanerna bo mest i byar om mindre än 500 inv. 1891 bodde 57,9 proc. i byar med under 200 inv. och 38,4 proc. i byar med 200-500 inv. Af städer med 1,000-2,000 inv. funnos s. å. 376, däraf 202 i Lower B., med 2,000-3,000 inv. 41, däraf 21 i Lower B. 3,000-5,000 inv. hade 21 städer med en sammanlagd folkmängd af 76,565 inv. l. 1,006 proc. af hela befolkningen. S. å. funnos 3,887,156 män och 3,740,412 kvinnor, d. v. s. på 1,000 män blott 962 kvinnor; i Lower B. var t. o. m. antalet kvinnor på 1,000 män endast 881. Till religionen äro omkr. 90 proc. af invånarna buddister. Deras antal 1891 var 6,888,075; närmast i antal kommo s. å. muhammedanerna (3,125 proc.) med 253,031, hinduerna (2,25 proc.) med 171,577, andedyrkarna (omkr. 2 proc.) med 168,449 och de kristne (l,25 proc.) med 120,768. Kristendomen har vunnit föga utbredning. Till den relativt höga siffran på dess anhängare i B. bidrager mycket, att däri inräknas afkomlingarna af de portugisiske kolonisterna i Syriam, som blifvit deporterade till den gamla burmanska staden Tabayin. Katolsk och baptistisk mission har rönt den relativt största framgången. I jämförelse med andra indiska provinser, ja äfven med åtskilliga europeiska länder, har B. en hög procentsiffra för de skrif- och läskunnige (450 män på 1,000 och 29 kvinnor på 1,000). I Rangoon finnes ett "college", som lyder under universitetet i Calcutta. Förutom de skolor, som finnas i klostren, ha både regeringen och missionssällskapen upprättat särskilda skolor. Materiell kultur. Åkerbruket är hufvudnäringen i hela landet och går oafbrutet framåt. 1899 voro i Lower B. 6,478,339 acres (l acre = 0,405 har) odlade, i Upper B. 3,419,703 acres, hufvudsakligen med ris, men äfven hvete, majs, sockerrör, te, bomull, tobak och foderväxter odlas i stor skala. Boskapsskötseln är däremot ringa, enär religionen förbjuder köttföda (fisk ätes dock). Äfven grufindustrien är relativt obetydlig; dock fås guld (ur flodsand), silfver, bly och järn samt en utomordentligt hvit marmor i Shanstaterna. Koppar, tenn och antimon finnas, och kollager ha påträffats af stor utsträckning och mäktighet. Äfven ädelstenar, särskildt rubiner, har man funnit, men utbytet har hittills varit ringa. Däremot har petroleumindustrien på sista tiden betydligt tilltagit. Den förnämsta industrien är rismalning, men därjämte förekommer skogs- och skeppsindustri. Handeln förmedlas mest af de stora floderna, i synnerhet Irawadi, som är landets sannskyldiga pulsåder. Ris och timmer äro de förnämsta exportvarorna, också kateku, bomull och kautsjuk äro föremål för export. De viktigaste införselvarorna äro bomullsgarn, bomulls-, ylle- och sidenvaror, stenkärl, metallvaror, säckar af juteväf, socker, tobak och spritdrycker. De förnämsta hamnarna äro Rangoon, Akyab, Bassein och Moulmein. 1890 inklarerade 2,619 fartyg om 1,016,373 ton och utklarerade 2,469 om 1,011,880 ton. 1900 funnos omkr. 1,200 eng. mil järnvägar. Förvaltning. B. utgör en del af kejsardömet Indien och styres af en "lieutenant-governor", som först tillsattes 1897, samt ett lagstiftande råd på 9 medlemmar, af hvilka 5 äro ämbetsmän. 1900