Martaban, stormade (14 apr.) den starkt befästa stora pagoden i Rangoon och eröfrade hamnstaden Bassein. Marschen inåt landet fortsattes ej längre än till Prome, efter hvars eröfring Dalhousie genom en proklamation af 20 dec. 1852 förklarade hela provinsen Pegu för framtiden utgöra en del af det brittiska väldet. Något formligt fredsslut förekom icke. Den nya landvinningen och de 1826 förvärfvade områdena förenades 1862 till provinsen British B., där under major A. Phayres insiktsfulla förvaltning det fredliga nydaningsarbetet omedelbart efter krigets slut med energi påbörjades. Det stympade burmanska riket förföll hastigt. Pagan Min störtades redan 1852 af sin halfbror Mindon Min, hvilken 1858 flyttade sitt residens från Ava till Mandalay och 1867 ändtligen bekvämade sig till att afsluta ett länge afhandladt handelsfördrag med engelsmännen. Hans styrelse var nyckfull och despotisk, och efter hans död (1878) inträffade vilda tronstrider. Genom intriger uppsattes på tronen Thibå (eng. Theebaw), som sades vara son af Mindon Min och en lågättad shan-kvinna, och i jan. 1879 mördades under tre dagars hemska massakrer ett stort antal af konungafamiljens öfrige medlemmar. Thibå, som fått en efter burmanska förhållanden synnerligen vårdad uppfostran med undervisning äfven i engelska, visade sig vara en feg tyrann, helt behärskad af hofvets blodtörstiga kvinnor, hvilka i sept. 1884 tillställde en ny, än mera omfattande palatsmassaker. Befolkningen förtrycktes på det godtyckligaste sätt, allmän osäkerhet till lif och egendom rådde och utvandringen tilltog. Förhållandet till England blef allt sämre; redan under Thibås första regeringsår hade dess resident hemkallats från Mandalay, då hans föreställningar blott möttes med hån. I stället sökte Thibå, liksom förut Mindon Min, att anknyta förbindelser med Frankrike, där Jules Ferrys verksamma kolonialpolitik för tillfället var den rådande. Den slutliga brytningen med England förorsakades af Thibås tilltag att ådöma Bombay-Burma-handelsbolaget en oerhördt hög plikt för ett förment kontraktsbrott 1885. Indiska regeringen sände Thibå sitt ultimatum 22 okt.; det innehöll kraf på att B. i utrikesärenden för framtiden skulle följa den indiska regeringens råd samt att tvisten med bolaget skulle hänskjutas till skiljedom. Fem dagar efter det Thibå afvisat engelsmännens ultimatum ångade en brittisk flottilj med trupper under general Prendergast uppför Irawadi mot Mandalay, 13 nov. Burmanerna voro ej beredda på sådan skyndsamhet och kunde endast göra svagt motstånd. 26 nov. besatte Prendergast den gamla hufvudstaden Ava, och 28 nov. inryckte han i Mandalay. Thibå gaf sig utan villkor fången och internerades i Indien. Nyårsdagen 1886 utfärdade vice-konungen lord Dufferin en proklamation, enligt hvilken Thibås forna rike införlifvades med engelska drottningens indiska besittningar. Det med så förvånansvärd hast slutförda kriget fick emellertid sitt efterspel i ett par års mödosam kamp mot de röfvarskaror, som börjat bildas redan under anarkien på Thibås sista tid och nu växte i antal och styrka vid den burmanska arméns upplösning. I okt. 1887 kunde emellertid den nya ordningen betraktas som tryggad, och det under brittiskt välde åter till ett förenade B:s historia har sedan dess mest att förmäla om rastlös inre materiell och civilisatorisk utveckling. - Litt.: Mason, " B., its people and natural productions" (Rangoon 1862), Fytcke, "B., past and present" (2 bd, 1878), Laurie, "Our burmese wars and relations with B." (1880), Phayre, "History of B." (1883), A. Th. Ritchie och R. Evans, "Lord Amherst and the british advance eastwards to B." (1894, i serien "Rulers of India"), J. G. Scott (Shway yoe), "The burman, his life and notions" (1896), Gallois, "En Birmanie" (1898), E. G. Harmer, "The story of B." (1901, i "Story of the empire series"), samt Nisbet, "B. under british rule" (2 bd, s. å.). V. S-g. Burman, Erik, musiker, f. 1692 i Bygdeå i Västerbotten, försvarade 1712 pro gradu i Uppsala en afhandling De laude musices och skref flera musikaliska dissertationer, bl. a. De proportione harmonica (1715-16). 1719 blef han director musices och organist vid Uppsala domkyrka, 1724 professor i astronomi vid universitetet och 1728 inspector musices. Död 1729. - B. var den förste, som anställde ordentliga meteorologiska observationsserier vid Uppsala observatorium. Genom de konserter han föranstaltade i sitt hem och vid hvilka flera professorer biträdde, "alla försvarlige vid sitt instrument", äfvensom genom sin nitiska verksamhet i allmänhet utöfvade B. ett stort inflytande på musikbildningen ej endast i Uppsala, utan i hela landet. Mattheson omnämner i sin "Ehrenpforte" B. såsom den där hade blifvit, om han fått lefva längre, en stor reformator af Sveriges musikväsende. A. L. Burman, Johan Jakob, krigare, f. 1771 i Pärnå, Finland, sysselsatte sig först med landtmäteri, men inträdde 1789 i krigstjänst vid Savolaks fältjägarregemente. I träffningen vid Kyrö 11 juni 1789 råkade han i rysk fångenskap, led hårdt under fångenskapen, bl. a. i det nyligen grundlagda Nikolajev, och återvände i maj 1791. B., som 1804 blifvit löjtnant, tjänstgjorde under kriget 1808-09 vid femte brigaden under Sandels och antogs af denne till adjutant såsom fältmätningsofficer och chef för de yttre ärendena, deltog med utmärkelse i brigadens fälttåg och blef major 1810. I spetsen för Hälsinglands jägarbataljon deltog han i norska fälttåget 1814, befordrades s. å. till öfverstelöjtnant i armén och var från 1816 major vid Hälsinge regemente. Död å Haga boställe i Hälsingland 1825. Sonen K. J. M. Burman utgaf 1865 hans efterlämnade Anteckningar förda under tiden från år 1785 till år 1816 jämte hans värderika Relation om Savolaks-brigadens operationer under 1808 och 1809 års krig (redan 1858 publicerad af R. A. Renvall, under titeln Berättelse om femte brigadens krigsrörelser, i Finska vet. soc:s "Bidrag", I, 2). M. G. S. Burman, Johan Fredrik Konstantin (Conny), tecknare, f. 14 jan. 1831 i Stockholm, blef student i Uppsala 1851, där han 1853 aflade kameralexamen, tjänstgjorde sedan i åtskilliga ämbetsverk i Stockholm och i riksdagens kansli samt undervisade i teckning vid flera läroverk. B. har utgifvit åtskilliga ritkurser till skolans tjänst. I vida kretsar har han blifvit bekant genom sina af en godmodig satir präglade, under pseud. Conny utgifna samlingar af pennritningar: Småplock ur papperskorgen (1866-68), Krumelurer (1869-82) m. fl. Han har äfven utställt akvareller och sotritningar. Som memoarförfattare uppträdde han