1904 med en samling Minnen, som 1905 följdes af Post skriptum. Burman, Erik Olof, filosofisk skriftställare, f. 7 okt. 1845 i Yttertafle by, Umeå landsförsamling, blef 1865 student i Uppsala, 1871 filos. kandidat, 1872 filos- doktor på af handlingen Om kunskapens möjlighet och kallades s. å. till docent i teoretisk filosofi. Han företog 1873-77, delvis med stipendium, resor i Tyskland, Frankrike, Schweiz och Italien, där han dref filosofiska studier, som satte frukt bl. a. i Om den nyare italienska filosofien (i Uppsala univ:s "Årsskrift", 1879). B. innehade 1888 tredje förslagsrummet till professuren i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet och utnämndes 1896 till professor i praktisk filosofi därstädes. B:s viktigaste filosofiska arbeten äro Om Kants kunskapslära (1884), Om teismen (1886), Die transscendentalphilosophie Fichtes und Schellings dargestellt und erläutert (1892; i "Skrifter, utg. af Humanistiska vet. samf. i Uppsala") och Schleiermachers kritik af Kants och Fichtes sedeläror (1894; ibd.). B., som utmärker sig för ett ovanligt logiskt skarpsinne, ansluter sig i det hela till den boströmska filosofien, hvars principer han dock sökt själfständigt bearbeta i en riktning, som i viss mån torde vara påverkad af Fichtes rena idealism. Sitt största intresse har han egnat de kunskapsteoretiska och metafysiska frågorna. I sina historiska undersökningar har han företrädesvis sysselsatt sig med den fichte-schelling-hegelska filosofien, öfver hvilken han vid universitetet hållit en rad värderika föreläsningar. Ledamot af Humanistiska vetenskapssamfundet i Uppsala 1889. Burmaner (Birmaner). Se Burma, sp. 641. Burmann, Peter B. d. ä., holländsk filolog, f. 1668 i Utrecht, d. 1741 i Leiden, blef 1696 professor i Utrecht och 1715 i Leiden. B. verkade som utgifvare af ett mycket stort antal klassiska författare (Lucanus, Ovidius, Suetonius, Petronius, Quintilianus m. fl.) samt "Sylloge epistolarum" (1727), en för filologiens historia viktig samling af bref från samtida filologer. - Hans brorson, Peter B. d. y., f. 1714, d. 1778, var likaledes en flitig utgifvare af klassiker. Burmann (Burmannus), Johannes, nederländsk botanist, f. 1706, d. 1779 som professor i botanik i Amsterdam, var lärjunge till Boerhaave och författare till flera berömda botaniska arbeten, såsom Thesaurus zeylanicus 1737 och Rariarum africanarum plantarum ad vivum delineatarum X decades 1738-39. Linnés bref växling med B. och hans son Nikolaus Laurens B. (f. 1734, på besök i Uppsala 1760, professor i Amsterdam 1769, d. 1793) utgafs i Groningen 1830 af H. C. van Hall. (T. K.) Burmeister, livländsk släkt, härstammande från Ösel. Dess mest bekante medlem, Kristofer von B., krigare, ingick i svensk krigstjänst under Gustaf Adolfs fejd mot Polen, var 1645 öfverstelöjtnant och adlades 1650. År 1656 blef han kommendant i Pernau och sedermera öfverkommendant och landshöfding i Keksholm, i hvilken egenskap han med kraft ledde försvaret mot ryssarna under de brydsamma åren 1656 och 1657. Död omkr. 1670. E. G. P.* Burmeister [-maj-], Herrmann, tysk naturforskare, f. 1807 i Stralsund, d. 1892 i Buenos Aires, blef 1842 professor i zoologi i Halle samt valdes 1848 till medlem af Frankfurtförsamlingen och sedermera af den preussiska deputeradekammaren, där han slöt sig till det demokratiska partiet. Missnöjd med de politiska förhållandena, begaf han sig 1850 till Brasilien, hvarifrån han återvände sommaren 1852. Resultaten af denna forskningsresa offentliggjorde han i Uebersicht der thiere Brasiliens (1854-56) och Erläuterungen zur fauna Brasiliens (1856). 1856-60 gjorde han en färd till Syd-Amerika, hvilken han beskref i Reise durch die La Plata-staaten (1861). 1861 flyttade B. till Buenos Aires, där han till 1870 verkade såsom direktör för ett af honom grundadt naturhistoriskt museum. Nämnda år blef han kurator för den nyinrättade naturvetenskapliga fakulteten i Córdoba. - B. var en synnerligen gedigen och mångsidig forskare. Utom de nämnda arbetena utgaf han Handbuch der naturgeschichte (1837), ända i de minsta detaljer mästerligt utarbetad, Handbuch der entomologie (1832-55), Genera insectorum (1833-46), Geschichte der schöpfung (1843, 7:e uppl. 1867), Die organisation der trilobiten (1843), Beiträge zur kenntniss der gattung Tarsius (1846), Die labyrinthodonten (1849-50), Der fossile gavial von Boll (1854) m. fl. I sitt nya fädernesland inlade B. stora förtjänster genom sina beskrifningar och afbildningar (i "Anales del museo publico de Buenos-Ayres") af däggdjurslämningar i La-Plata-staternas tertiära lager samt genom sina undersökningar om sydhafvets hvalar. Af hans stora verk öfver Argentinska republiken, som var ämnadt att omfatta 20 band, utkom 1:a bandet 1875. Burmeister & Wains mekaniska verkstäder, Danmarks största industriella anläggning, belägen i Köpenhamn. Den börjades 1846 på Kristianshavn som en maskinfabrik i tämligen liten skala af H. Baumgarten från Holstein (f. 1806, d. 1866) och K. K. Burmeister (f. 1821, d. 1898), men kom efter hand att omfatta äfven byggandet af järnfartyg. Baumgarten utträdde ur firman 1861, men 1865 upptogs engelsmannen W. Wain (f. 1819, d. 1882). 1872 öfvergick verkstaden till ett aktiebolag med 5 mill. kr. kapital, men namnet förändrades ej, och de två direktörerna kvarstodo. Sedan inköptes Refshaleön, en framför hamnen nybildad ö, och där anlades stora varf. Nu finnas därstädes 4 stapelbäddar för byggande af nya skepp, 3 upphalningsbäddar för reparationer och en stor docka. Småningom har verksamheten betydligt utvidgats genom uppförandet af ett antal nya verkstäder och genom användandet af nutidens mekaniska hjälpmedel, bl. a. elektrisk drift. 1860 var arbetarantalet 450, 1895 hade det stigit till omkr. 2,000 och är nu (1905) omkr. 3,000. Omsättningen var 1870 endast 2 mill. kr., men steg 1900 till 7,2 mill. och 1903 till 14 mill. kr. Den årliga vinsten har genomsnittligt varit 6 proc. Burmeister drog sig tillbaka 1891, och sedan 1895 har kommendör K. K. Nielsen varit verkställande direktör tillika med tre andra direktörer. - Fabriken har byggt mer än 250 större eller mindre skepp, bland dem den ryska kejsarjakten Standart (1896), 2 stora ryska kryssare, 3 stora last- och passagerarångare, 3 kabelångare för det Nordiske telegrafselskab, 11 snabbseglande fruktångare till amerikansk fart och 20 ångfärjor eller postångfartyg (bl. a. ångfärjan mellan Köpenhamn och Malmö, 1894), vidare allehanda kraft- och