insurrection 1689-1748 (2 bd, 1853), History of Scotland from Agricola's invasion to the revolution of 1688 (7 bd, 1867-70), som först på senaste tiden fått medtäflare, och History of the reign of queen Anne (3 bd, 1880). B. var en flitig medarbetare i Blackwood's magazine, och en del af hans bidrag har samlats i två mycket lästa volymer. The book hunter (1862, ny uppl. med biogr., förf. af B:s änka, 1882) och The scot abroad (2 bd, 1864). Död 1881.

</img>
Burton [bə̄'tn], sir Richard Francis, engelsk
resande och orientalist, f. 1821 i England,
d. 1890 i Triest. Efter en ungdom, som tillbringats
under oupphörliga resor på kontinenten, inträdde
B. som militär i ostindiska kompaniets tjänst,
men åtnjöt mestadels tjänstledighet för resor
och språkstudier, under hvilka han utvecklade
sig till en af de främste bland de många lärde
anglo-indiske militärerna. 1857-59 deltog han i
Spekes färd till Nilens källor (se Nilen). 1861
lämnade han militärtjänsten och engelsk konsul i
Fernando Po. Efter att ha vistats fyra år på Afrikas
västkust, förflyttades han till São Paulo i Brasilien,
men tillbringade sin tid hufvudsakligen på resor
kors och tvärs i Syd-Amerika. 1869 blef han konsul
i Damaskus, gjorde flera resor och återkallades
1871. Efter en resa till Island utnämndes han till
konsul i Triest 1872, företog åtskilliga resor,
bl. a. i Afrika, men förblef sedermera där till
sin död. B. utmärktes af ett enastående intresse
för Orientens språk och folklif, i hvilka ämnen
han förvärfvade sig ett häpnadsväckande omfångsrikt
vetande, därvidlag underhjälpt af stor lätthet att i
yttre och inre afseende vara oriental. Någon del af
sina mångskiftande kunskaper har han nedlagt i sina
många och ytterst innehållsrika resebeskrifningar samt
i sin monumentala, rikt kommenterade öfversättning
"The book of a thousand nights and a night" (16 vol.,
1885-88). I noterna och bihangen till detta sitt
storverk samlade B. de rikaste skatter af insikt i
alla grenar af islams lif, men en del af noterna,
hvilka utförligt behandlade erotisk folkloristik och
dithörande ämnen, nödvändiggjorde verkets utgifvande
i privat tryck. En något kastrerad upplaga utkom i 12
vol. 1894-97. Sin berömdaste resa företog B. 1853,
då han i skepnad af en burmansk, teologiskt
bildad pilgrim af afgansk börd lyckades intränga
i Mekka. Denna af märkliga äfventyr fyllda färd
skildrade han i Personal narrative of a pilgrimage
to el-Medinah and Meccah (1855). Bland hans många
öfriga litterära arbeten må nämnas hans kommenterade
öfversättning af Lusiaderna (4 vol., 1880-82, jämte
Camões' biografi) och hans stora, ej fullbordade
verk om de blanka vapnen och fäktkonsten, The book
of the sword (1884). Hans näppeligen tillräkneliga
hustru, Isabel, lady B., som under B:s dödskamp lät
en romersk-katolsk präst förrätta hans 
upptagande i katolska kyrkan och som brände hans dagböcker
och efterlämnade manuskript, utgaf 1893 en biografi,
som dock behöfver suppleras ur andra af Stisted (1897)
och Hitchman (s. å.).

Burton-on-Trent [bə̄'tn-ån-tre'nt], gammal stad och
numera eget grefskap i England, före 1888 tillhörigt
grefskapet Stafford, vid den segelbara Trent. 50,386
inv. (1901). Där finnas några af de mest betydande
ölbryggerier i världen (mest kända äro Bass med 3,000
arbetare och Allsopp).

Burträsk. 1. Socken i Västerbottens län, Burträsks
tingslag. 2,015 kvkm. 8,586 inv. (1904). B. utgör ett
konsistoriellt pastorat i Luleå stift, Västerbottens
andra kontrakt. -- 2. Tingslag i Västerbottens län,
ingår i Västerbottens Mellersta domsaga och Skellefteå
fögderi samt omfattar endast socknen Burträsk.

Burtscheid [bōrtsjajt], förut själfständig stad,
som 1897 införlifvades med Aachen. Där finnes
den varmaste källa i hela mellersta Europa
(Schwertbadquelle, 73,9° C.), tillhörande
svafvelkällornas grupp, af samma karaktär som de
närliggande Aachentermerna. Aachen och B. besökas
årligen af öfver 60,000 kurgäster.

Buru, Kap B., Asiens sydligaste udde, på sydvästra
hörnet af Malakka, ligger på 1° 16' n. br. och 103°
31' ö. lgd. Dess malajiska namn är Tanjong-Bulus.

Buru, ö.   Se Boeroe.

Burudjird (Burujird). 1. Provins i
Persien, begränsad i v. af Luristan, i n. af
Nehavend och Malayir, i ö. af Irak och i s. af
Isfahan. Omkr. 300,000 inv. Det indelas i
följande administrativa områden: staden B. med
kringliggande trakt, Silakhor, Japalak och
de nomadiske bachtijarernas land. B. är mycket
fruktbart och frambringar rika skördar af hvete,
korn och ris samt något opium. -- 2. Hufvudstad i
nämnda provins. Omkr. 25,000 inv. B. ligger på 33°
55' n. br. och 48° 55' ö. lgd, 1,655 m. ö. h., på en
fruktbar slätt i Silakhor, vid floden Tahij, en biflod
till Disful l. Abi Dis, som i sin tur är biflod till
den i Persiska viken utfallande Karun. B. är omgifvet
af stora, präktiga betesmarker och har en ganska
liflig industri, som lämnar bomullsvaror, täcken,
filthattar och mattor. Därifrån gå vägar till Isfahan,
Hamadan och Disful. Telegraf och postkontor finnas.

Burugung, landskap i Afrika.   Se Borgu.

Burujird.   Se Burudjird.

Buruter, kalmuckernas benämning på de i Tiansjans
bergstrakter boende kirgisstammarna. Se Kirgiser.

Burwood [bə̄'ωud], stad i brittisk-australiska staten
Nya Syd-Wales, 13 km. v. om Sydney, vid den stora
sydbanan, med en mängd villor tillhöriga köpmän i
hufvudstaden. 7,000 inv. (1900).

Bury [be'ri]. 1. Stad och sedan 1888 eget grefskap
(24,3 kvkm.) i nordöstra England, förr hörande
till grefskapet Lancaster, vackert belägen
vid Irwell, 17 km. n. v. om Manchester. 58,028
inv. (1901). Storartade bomulls- och yllefabriker,
kattuntryckerier och maskinfabriker. Där föddes
sir Robert Peel, åt hvars minne en staty rests i
staden. -- 2. B. S:t Edmunds, stad i engelska
grefskapet Suffolk, vid floden Lark, n. v. om
Ipswich. 16,255 inv. (1901). Ganska betydande säd-,
ull- och kreatursmarknad. I B. finnas elfva kyrkor
(bl. a. den i gotisk stil