och Grekland, blef 1879 e. o. och 1881 ord. professor i Kiel samt 1897 professor i Göttingen. B. har skrifvit många värdefulla arbeten öfver Greklands historia, af hvilka de mest bekanta äro Griechische geschichte bis zur schlacht bei Chaironeia (3 bd, 1885--97, bd I--II i ny uppl. 1893--95) och Grundriss der griechischen staatsalterthümer (i I. v. Müllers "Handbuch", bd 4, 1887, 2:a uppl. 1892). Busoni, Ferruccio Benvenuto, italiensk pianist, f. 1866, elev af W. Mayer i Graz, uppträdde redan vid 8--9 års ålder såsom pianist, kompositör och improvisatör, blef 1888 konservatorielärare i Hälsingfors och 1890 i Moskva. Sistnämnda år erhöll han första priset i den af Rubinstein utlysta kompositionstäflan, reste 1891 till Boston, men återkom snart för att konsertera i Tyskland. Han har komponerat pianokonsert och andra pianosaker, stråkkvartetter, symfonisk dikt, orkestersvit m. m. samt åtnjuter såsom pianist stort anseende för teknik och improvisationsförmåga. B. är bosatt i Berlin. ^{A. L.} Buss (ty. bursch), rask, duktig karl (om soldater). Buss (Klysbuss), sjöv., gammal benämning på klyspropp.

</img>
Buss, Bussa l. Sillbyss (holl. buys, eng. buss,
fr. buche), ett slags fartyg, som fordom begagnades
vid större sillfiske. Sådana fartyg lära hafva funnits
i Skandinavien redan under medeltiden; de förekommo
äfven i England, men mest i Holland. I början af
1700-talet hade bussen en längd af omkr. 18 m.,
en dräktighet af 50--80 ton och tre (stundom två)
master, med ett fyrkantigt segel på hvardera. Medan
fisket -- som bedrefs med nät -- pågick, låg fartyget
till ankars, med de främsta masterna nedfällda och på
den aktersta ett mindre segel hissadt, för att kunna
både motverka strömmen och, i fall det behöfdes,
lätt ändra plats.

R. N.*

Buss l. Bussæus, Andreas, dansk skriftställare,
f. 1679 i Norge, d. 1735 som polismästare i Helsingör,
författade åtskilliga filologiska och historiska
arbeten, bland hvilka senare må nämnas
Kong Frederik IV:s dagregister (1770; på tyska 1773),
som utgör en ganska viktig källskrift till Fredrik IV:s
historia. 1733 utgaf han en latinsk öfversättning af
Are Frodes "Islendingabok".

Buss, Franz Josef, ritter von B., tysk ultramontan
politiker och jurist, f. 1803, d. 1878, blef
1833 e. o. och 1836 ord. professor vid Freiburgs
universitet. Såväl på badensiska landtdagen 1837--46

som i Frankfurt-parlamentet 1848 och i tyska riksdagen
från 1874 gjorde han sig känd såsom hänsynslös
ifrare för katolska kyrkans själfständighet, som
han också förfäktade i sina politiska och juridiska
skrifter. Bland de sista kunna nämnas
Urkundliche geschichte des national- und territorialkirchenthums in der katholischen kirche Teutschlands (1851) och
Die wiederherstellung des canonischen rechts in der oberrheinischen kirchenprovinz (anon. 1853).

(E. Hkr.)

Buss, Ernst, schweizisk missionsfrämjare,
f. 1843 i kantonen Basel, sedan 1880 kyrkoherde
i Glarus, fattade planen att söka bringa den yttre
missionens utöfning i öfverensstämmelse med en mindre
trångbröstad kristendomsuppfattning än hittills varit
fallet. Han utvecklade sina åsikter i skriften
Die christliche mission, ihre principielle berechtigung und praktische durchführung (1876)
och stiftade 1884 i Weimar "Allgemeiner
evangelisch-protestantischer missionsverein", hvars
ordförande han var till 1893. 1886 uppsatte han i
förening med Arndt och Happel
"Zeitschrift für missionskunde und religionswissenschaft",
och 1887 utgaf han tillsammans med några ämbetsbröder
en familjebibel. B. är en grundlig alpkännare.

Bussa (Bosa), tatariskt öl, bryggdt på korn och hirs.

Bussa, ett slags fartyg. Se Buss.

Bussa, tilltäppa med proppar ("bussar"). --
Bussa klysen, sjöv., medelst klysproppar,
d. v. s. konformiga trästycken, omlindade med
dref, tilltäppa klysen, så att vattnet under
segling ej kan intränga genom den på däcket.

R. N.*

Bussa, Boussa l. Bussang, hufvudstad i ett rike
af samma namn, i det afrikanska landskapet Borgu,
vid floden Niger. 10--12 tusen inv. B. är en viktig
handelsplats.

Bussæus, Andreas. Se Buss.

Bussa klysen, sjöv. Se Bussa.

Bussang, stad och rike i Afrika. Se Bussa.

Bussarong, en kort sjömansskjorta eller ett
slags blus, vanligtvis af hvitt eller blått
bomullstyg; stundom benämning på ett slags vida
sjömansbyxor.

R. N.*

Busse, Karl, tysk författare, f. 1872 i Posen,
utbildades först till militär, men måste afstå från
officersbanan på grund af familjeförhållanden och har
sedan 1891 varit verksam som skönlitterär författare
och litteraturhistoriker. Af hans arbeten må nämnas
diktsamlingarna
Gedichte (1892; 5:e uppl. 1902),
Neue gedichte (1895; 2:a uppl. 1901) och
Vagabunden (1901) samt berättelserna
Federspiel (1903);
vidare de litteraturhistoriska
Novalis' lyrik (1898),
Geschichte der deutschen dichtung im 19. jahrhundert (1900) och
Annette von Droste-Hülshoff (1903).
B. har äfven utgifvit den mycket spridda antologien
"Neuere deutsche lyrik" (1895).

R--n B.

Busser, Johan Benedikt, skriftställare, f. 1729 i
Rumskulla socken i Östergötland, blef 1758 filos.
magister och 1762 docent i historia i Uppsala,
1770 lektor i historia och moral i Linköping och
1792 kyrkoherde i Skeda. Död 1799. Han utgaf bl. a.
Utkast till föreläsningar öfver sedoläran (1768) och (anonymt)
Historisk berättelse om alla kungliga kröningar uti Sverige (1771).
Vid 1772 års riksdag gaf prästeståndet honom i
uppdrag att för skolorna utarbeta en lärobok i
moralfilosofi. Denna bok utkom 1774, men visades
(genom en