1800 i Borås, blef student i Uppsala 1821, teol. docent 1824, prästvigd 1827, teol. licentiat 1830, teol. adjunkt 1832, professor i kyrkohistoria och teologiska prenotioner 1836 och biskop i Skara 1837. Död 2 mars 1875. Såsom teolog tillhörande den lutherskt konfessionella riktningen, visade B. dock mycken mildhet och vidhjärtenhet mot olika tänkande. Ehuru till sin politiska åskådning i grunden konservativ, ställde han sig snarare gynnande än afvisande till reformsträfvanden t. ex. på folkundervisningens och religionsfrihetens område. Tyst och inåtvänd af naturen, fullgjorde B. med nit och allvar sina plikter som stiftschef, men framträdde föga som litterär författare. Som bevis på det stora förtroende, han allmänt åtnjöt, må nämnas, dels att han erhöll uppdrag att bereda alla konung Oskar I:s barn till deras första nattvardsgång, dels att han såsom kommittéordförande deltog i arbetet på de 1862 antagna nya kyrkliga perikoperna, liksom ock i revision af kyrkohandbok och katekes, dels slutligen att han två gånger (1851 och 1855) uppfördes å förslag till ärkebiskop, ehuru han bägge gångerna undanbad sig utnämning - sista gången med de för honom betecknande orden: "Jag älskar lugnet och skuggan." J. T. B. Butsmide, bergsv., en afart af det gamla tysksmidet. Butt [ba't], Isaac, irländsk politiker, f. 1813, d. 1879, blef redan 1836 professor i nationalekonomi vid Dublins universitet och började två år senare med stor framgång praktisera som advokat. Dessutom hade han ännu tidigare (1833) varit med om att grundlägga "Dublin university magazine", verkade 1834-38 såsom dess utgifvare samt fortsatte större delen af sitt lif en litterär verksamhet i denna tidskrift och annorstädes. Äfven i politiken tog han tidigt en framträdande del på den konservativa sidan och förvärfvade anseende som motståndare till O'Connell. 1852-65 var han ledamot af parlamentet såsom "liberal-konservativ", men återgick därefter till sin irländska advokatverksamhet och förde outtröttligt de fängslade feniernas talan inför rätta (1865-69). Med återvalet till parlamentet 1871 började emellertid den ryktbaraste delen af hans bana; han blef den erkände ledaren för home-rule-partiet - själfva namnet "home rule" anses ha skapats af B. - och var till en början partiets enda politiska personlighet. Trots hans stora älskvärdhet bidrog emellertid en brist på målmedvetenhet och karaktärsstyrka redan tidigt att försvaga hans ställning. Då några af partiets nyare krafter (egentligen Parnell och Biggar) påbörjade den irländska obstruktionspolitiken i parlamentet, sökte B., som strängt höll på underhusets värdighet, med alla medel att hindra dem; men han misslyckades och upphörde 1878 faktiskt att vara partiets ledare. Jfr Biggar. E. Hkr. Butte [ba't], stad i nordamerikanska staten Montana. 30,470 inv. (1900). Såsom medelpunkt i ett på gifvande guld-, silfver- och kopparlager rikt område har B. sedan 1875 blifvit en viktig bergstad. Smältverkens produktion steg 1900 till 5,7 mill. doll. Butterfield [ba't9fild], William, engelsk arkitekt, f. 1814 i London, d. 1900, sökte att återupplifva den gotiska stilen i offentliga byggnader och privatbostäder samt åstadkomma färgrikedom genom förenadt användande af tegel, naturlig sten, marmor och mosaik. Till hans arbeten höra S:t Augustinus' college i Canterbury (1845), Balliol colleges kapell i Oxford (1856-57), byggnader för Merton college (1864) och Keble colleges byggnader därstädes (1876), nya byggnader vid Rugby school (1875), katedralen i Perth samt sjukhus och kyrkor i London och annorstädes. Butterin (eng. butterine, af butter, smör), ett amerikanskt namn på konstsmör l. margarin. Butterpits, bot. Se Acanthosicyos. Buttes-Chaumont [bytt-jama'], berömd park i Paris. Se Paris. Butti, Enrico Annibale, italiensk författare, f. 1868 i Milano, började som kritiker (Nè odii nè amori) och utvecklade som sådan idéer i den spencerska positivismens riktning, uppblandade med Schopenhauers pessimism. Denna ståndpunkt öfvergaf han dock snart, hvilket förmärkes redan i hans första skönlitterära skapelser, dramat Il vortice och romanen L'automa (bägge 1892). Han öfvergick därefter till en rationalistisk mysticism, hvilken blef mer och mer utpräglad i hans senare författarskap. Af romanerna må nämnas L'anima (1893) och L'incantesimo (1897), af hvilken senare dock endast första delen, La sirena, är publicerad. Främst står B. som dramatisk författare och har äfven af framstående kritiker utom Italien framhållits som en af de mest betydande yngre italienske författarna på detta område. Hans dramer äro kännetecknade af säker och smidig teknik, allvarliga och djupa intentioner, gripande verklighetsskildringar och ofta briljant tecknade personer. Innehållet är vanligtvis af tendentiös beskaffenhet och behandlar frågor af social och psykologisk art. Hans förnämsta dramer äro: L'utopia (1894), La fine d'un ideale (1898), La corsa al piacere (1899), Lucifero (1900), La tempesta (1901), de tre sistnämnda utgörande en trilogi med den gemensamma titeln Gli atei (Ateisterna), samt Fiamme nell 'ombra (1904), författarens hittills kanske förnämsta arbete. H. N. Buttle, socken i Gottlands län, Norra häradet. 3,125 har. 389 inv. (1904). Annex till Vänge, Visby stift, Medelkontraktet. Buttler (Butler), Walter, Wallensteins mördare. Se Butler (irländsk släkt, 3). Buttler, Samuel, engelsk skald. Se Butler. Buttlers planteringsmetod, skogsh., utmärkes genom det därvid använda sättjärnet, som är af gjutet järn, på framsidan platt och väger omkring 3 kg. Vid planteringen kastas järnet så, att det nedtränger i jorden ända till skaftet. Den l à 2-åriga plantan, hvars rötter doppats i jord- eller lervälling, nedsättes i hålet, hvilket tilltryckes därigenom att man åter sätter järnet i jorden, snedt mot förra hålet, och sakta tilltrycker dess platta framsida mot detsamma. Metoden är billig och snabb, men fordrar en lös och stenfri jordmån. F. L. Buttmann (egentl. Boudemont), Philipp Karl, tysk filolog, f. 1764 i Frankfurt a. M., d. 1829 som bibliotekarie vid k. biblioteket i Berlin. Hans Griechische grammatik (1792, 22:a uppl. 1869; "Grekisk grammatika", 1831) och Griechische schulgrammatik (1816, 17:e uppl. 1875) voro allmänt använda som läroböcker. Af betydelse äro äfven Lexilogus oder beiträge zur griechischen worterklärung (I, 1818, 4:e uppl. 1865; II, 1825,