klara färger. Enklare material (kalk och sandsten) öfverdrogos med marmorstuck. Belysningen kom från öppningar i taket, hvilket utgjordes af marmorhällar eller terrakottaplattor, lagda i svag lutning. De skönaste doriska templen voro Parthenon (se fig. bd I, sp. 435), Pallas Athenes tempel på Atens borg (se Akropolis), och Zeustemplet i Olympia, båda uppförda under den grekiska konstens blomstringstid (det förra af Iktinos och Kallikrates, det senare af Libon). Berömda äro äfven Theseustemplet i Aten, Athenetemplet på Egina och Poseidontemplet i den grekiska kolonien Paestum (pl. V). Parthenon var 71 m. långt, 32 m. bredt och 21 m. högt. Dess inre hade liksom Zeustemplet gallerier (triforier) öfver sidoskeppen (pl. V). De smäckrare joniska och korintiska systemen synas egnat sig bättre för smärre anläggningar, t. ex. Erechtheion (pl. V) och Olympieion på Atens akropolis samt Apollontemplet i Bassai.

Fig. 9. Plan af palatset i Tiryns.
a Uppfart. b Hufvudport. c Inre porten. d Bakport. e Korridorer. f Rum under tak. g Trappa. h Pelarhall. t Yttre palatsporten. k Inre palatsporten. l Männens gård. m Männens sal. n Kvinnornas gård. o Kvinnogemak. p Trappa. q Badrum. r Cisterner.</img>

Utom templen uppfördes storartade byggnader
för offentliga ändamål, bland hvilka må nämnas
portalbyggnaden (propyleerna, af Mnesikles)
till Atens akropolis, rännarbanorna (stadion)
och kappkörningsbanorna (hippodromerna) i Aten
och Olympia, bad, gymnastiklokaler (gymnasier) och
teatrar, vid hvilka profana anläggningar grekernas
här från religiösa traditioner fria skarpsinne
funno för alla tider mönstergilla lösningar. Äfven
dessa byggnader voro till en början utförda af
trä. Så ha det 50,000 personer rymmande Stadion samt
Dionysosteatern i Aten ersatt äldre träbyggnader. Den
senares åskådarrum bildar ett öppet cirkelsegment,
hvars under bar himmel trappformigt uppstigande
bänkrader tillgodogjort sig bergets amfiteatraliska 
form. I midten var en halfrund plats för kören 
(orchestra), och öfver densamma höjde sig 
skådebanan, en framför en dekorativ fondbyggnad 
anbragt plattform (se fig. bd II, sp. 318). En 
annan storartad teaterbyggnad finnes i den 
grekiska kolonien Taormina på Sicilien.

2. Etruskisk byggnadskonst. De till Italien
invandrade tyrrhenske pelasgerna bildade
genom sammansmältning med urinvånarna i Etrurien
en ny folkstam, som af romarna benämndes
tusker eller etrusker. Deras tempel voro enligt
romerska författares uppgifter små och enkla.
Träkonstruktionen bibehölls enligt Vitruvius till
bjälkverk och taklag, äfven sedan stöden
uppförts af sten. Några klippgrafvar vid Castel
d'Asso och Norchia hafva ett slags tempelfasader,
liknande de doriska, med triglyffriser och med
skulptur smyckade gafvelfält. Etruskernas städer
voro starkt befästa och liksom de grekiska skyddade
af höga torn och af en i en särskild stadsdel liggande
borg, uppförd af väldiga kalk- och sandstensblock.
För vattentillförsel sörjde etruskerna genom af sten
byggda vattenledningar och för afloppet genom
murade kloaker. De bragte stenbyggnadens teknik
till en hög ståndpunkt och öfvergingo snart från
öfverkragning till verkliga hvalfkonstruktioner, i
hvilka de torde varit romarnas läromästare. Det inre
af de etruskiska byggnaderna dekorerades med vackra
mönster i tonplattor eller med freskomålning.

3. Romersk byggnadskonst. Vid sitt första
uppträdande i historien hade romarna ingen tid öfrig
för fredens idrotter. De begagnade sig